F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 6/99
i n t e r n e t u t g å v a n
|
Det är en ovanlig biografi som "diktarmålaren" Nash har åstadkommit. Varje sida är rikt bildsmyckad och en läsupplevelse är det. Namnet Nash tog Jörgen Axel Jörgensen som täcknamn under den tyska ockupationen av Danmark.En glad rebell är nog en riktig beteckning. I ungdomen deltog han i en hel hög ungdomsföreningar i hemstaden Silkeborg på Jylland, mest p g a att det var för dyrt att gå på restaurang och dansa. Familjen var fattig och modern ensam med de sex barnen sedan fadern omkommit i en bilolycka.Jörgens intressen var boxning, kanoting och "smukke piger". Men 1938 tog det mesta av festandet slut då storebror Asger och Aksel Larsen gjorde honom till ungkommunisternas ordförande i distriktet.I augusti 1941 blev han i en grupp om fem utsedd av Aksel Larsen, broder Asger, Frode Jacobsen m fl att sändas till VW-fabrikerna i Wolfsburg i A. Hitlers land."Under falska förespeglingar" skriver han, "sändes fem unga idealister för att starta en motståndsrörelse, som det inte fanns den ringaste förutsättning för - alla tyska arbetare var helfrälsta över det ökade välståndet efter många års arbetslöshet, nöd och elände."Jörgen Nash och Hans Blak kom tillbaka, de tre andra stannade i Tredje Riket, det blev dödsriket för dem. Han kom tillbaka därför att hans syster Gudrun hade känningar i ockupationsarmén, hon räddade hans liv.I Galgfågeln (Cavefors 1977) som utkom i Danmark 1949, skildrar han fängelsetiden i Moabit i romanform.Asger Jorn, hans storebror, blev som bekant världsberömd målare i Cobragruppen (Copenhagen-Bruxelles-Antwerpen) och i Silkeborg finns numer ett museum med Asger Jorns konst till ett värde av cirka 250 miljoner kronor.Så kan det gå, som Vonnegut sa.Jörgen Nash är kanske mest känd internationellt för sina happenings med utgång från Drakabygget i nordvästra Skåne. Men den första tillkom i Stockholm 1944. Jörgen flydde från Köpenhamn efter att ha varnats för Gestapo. Från Snekkersten, med cyankaliumpiller i fickan, kom han lyckligt över till Barsebäck och därifrån till Diö i Småland. Där skrev han brev till olika författare i Sverige, men bara en svarade: Gunnar Ekelöf. Denne bjöd Nash till sig att bo i Stockholm tills han skaffat honom en lägenhet. En dag stod de i ett konditori bland många andra väntande kunder och det var moltyst på vårt svenska vis.- Jag kan få alla att börja prata, viskade Nash till Ekelöf.- Hur skulle det gå till? viskade denne tillbaka.Jörgen hämtade då en askkopp med tändsticksask, som fanns på kaféerna då och tände alla stickorna på en gång. Och detta flammande frasande fick alla stämband att börja vibrera. Detta döpte Nash till "aktionspoesi".Sedan dess har han själv och tillsammans med andra utfört hundratals happenings och aktioner. Den mest kända är kanske dekapiteringen av Den lille havfrue i Köpenhamn. Det ekade världen över.Han blev utsatt för korsförhör av polisens mordrotel (!) och i två år var hela Danmark i uppror medan Jörgen Nash stod på åsen och pekade åt olika håll. Var fanns huvudet? Det låg nergrävt i en hattask i Tisvilde. Turistintäkterna i Danmark ökade med flera hundra miljoner, säger han, och Nash blev tidningarnas nyhetsmecenat och världsberömd.Vad skulle det hela tjäna till?Till denna aktion har han en handfull förklaringar och jag stannar för den sista: "Vid närmare eftertanke tycker jag faktiskt att det var fel att havfruen tappade huvet, liksom resten av Danmark gjorde de åren. Men gjort är gjort."År 1975 uppstod en happening i Folketingssalen i Köpenhamn där Jens Jörgen Thorsen (han med Jesus-filmen) och Jörgen Nash kastade ut flygblad på ledamöterna. Man protesterade mot särbehandlingen av deras verk."I ett monopol som Danmarks Radio är svartlistning ett hot mot yttrandefriheten." De båda dömdes till dagsböter och de infann sig i Landsretten muntert iförda svart- och vitrandiga kläder samt långa järnkedjor.Som anarkist menar Nash "att centralisera makten är sjukt, både som idé, form och funktion. Det skadar det mest sårbara i samhället, som t ex folkkonst. Ett korporativt kultursystem som de statliga kulturinstitutionerna bildar, bygger på ekonomisk censur och korruption."Av den anledningen riktar drakabyggarna angreppen mot dessa maskätna institutioner. Bl a genom s k Co-Ritus, som betyder antihappening. Däri avskaffar publiken sig själv som publik och deltar tillsammans med situationister och massmedia i skapandet av verken."Vi vill inte göra konst för folket, vi vill göra konst tillsammans med folket.Den vanliga kommunikationen när en upprorisk bildkonstnär eller författare får en process mot sig, är att han skaffar en advokat och hoppas på frikännande. Mot denna samhällsdialog mellan rätt och fel går situationisterna praktiskt tillväga med en provokation mot redan rådande samhällsfel: vi planlägger noga hela händelseförloppet med rikligt utrymme för spontana improvisationer, kaos, tumult i salen, talkör, sångkör, musik, film, djurslakt till rituella danser riktat mot de politiska slakterna i världen, ljus, mörker och brott mot de spelregler som annars gäller i den etablerade kulturens domäner. En poetiskt-politisk partisanverksamhet för att bringa oordning mellan härskare och behärskade."Och det är väl kanske just där man finner pudelns kärna i Jörgen Nashs livsverk: uppror mot allt förstenande förtryck. Eller med andra ord: den permanenta revolutionens idé.Genom hela boken flyter en underström av erotik och en ibland förbluffande uppriktighet, vilket stämmer helt överens med omslagets målning från 1994 "Kødets lyst og tankens renhet".Det är inte bara biografen själv som presenteras, även hans stora familj med tre fruar och sex barn. Först 14 år med "vackra Mulle" och lantliv med höns och getter i Tisvilde, vilket slutade med Mulles hemlängtan till Köpenhamn och skilsmässa. I Paris, där Jörgen arbetade med sin bror Asger i Cobragruppen, mötte han Katja of Sweden och äktenskapet med henne skildras med etsande närhet."Varje gång jag kom hem från en arbetsresa till Köpenhamn hade jag fått så många horn i pannan att jag måste gå baklänges ut genom dörren."1963 träffade han Lis Zwick och så har det förblivit. Båda är som bekant kända konstnärer nu och många offentliga utsmyckningar har kommit till i deras emaljverkstad på Drakabygget. Senast uppsattes ett verk på den nybyggda Pågatågsstationen i Ramlösa och inte är väl det sista.
Frihetens verkstad är Drakabyggets underrubrik och även personligen sprider Jörgen en känsla av frihet omkring sig, han har en sorts glad utstrålning. Det är tredje gången jag är här. Första gången var 1985 då jag samlade artister till en utställning i Helsingborg mot Sovjets ockupation av Afghanistan.De har gemensam ugn för emaljmåleriet men var sin ateljé. Jörgen visar hur det går till att bränna emaljmåleri. Sedan ber han Lars, som kan mycket, att laga en träask med kinesiskt lackmåleri och under tiden lagar han själv lunch. Medan detta sker beskådar jag en pågående målning om cirka en kvadratmeter duk på ett stabilt staffli. Det är ett nästan färdigt porträtt av Tycho Brahe, beställt och betalt av en landskronabo, till ett pris av 184.000 kronor. På porträttet sitter en näsa av äkta silver, en tredimensionell blänkande kran mitt i måleriet.- Tycho var en bock! säger Jörgen. Han hade över 200 barn! Men en av de äkta männen ville inte hålla tillgodo med hanrejskapet utan tog fem väpnare med sig till Uranienborg. Där skar de näsan av astronomen. För att i någon mån dölja sitt inre skaffade sig Brahe en silvernäsa. Det här är första gången ett porträtt har målats av honom med silvernäsa.Ja, fortsätter Jörgen, jag har det bra nu, ekonomiskt. Jag är fattigpojken som blev miljonär. Men fram till 60-årsåldern hade vi ett evigt problem med att överhuvudtaget överleva, säger den snart 80-årige Jörgen Nash.Vi äter en god lunch med fisksoppa, varmrätt med kalv och en liten efterrätt med Ris ā la Malta på danskt vis. Efter maten ber Jörgen mig att "ta en notat". Han ger mig papper och penna: - Skriv! | Till kulturminister Marita Ulvskog Drakabygget, Frihetens Verkstad, har skrivit två brev och vänligt frågat hur många kollektivverkstäder som får regeringens godkännande, utan att få ett svar. Liksom KRO på 30-talet kom till på kulturminister Arthur Engbergs initiativ har staten initierat Kollektivverkstädernas Riksförbund - uppifrån, nu som då. Drakabygget grundades 1960 av bröderna Asger Jorn och Jörgen Nash från Cobragruppen, i vilket man strävade efter symbios mellan modernism och folkkonst. Det är nu Nordens äldsta och mest omtalade kollektivverkstad med tusentals tidningsartiklar och otaliga radio- och TV-program bakom sig. Här har under årens lopp bott och arbetat över 500 konstnärer, poeter och filmare från hela världen och det har gjort Drakabygget internationellt känt.Vi har inte ens fått se listan på vilka som får vara med. Fria konstnärer - skall de alltid vara bannlysta och svartlistade? Det smakar alltför mycket av folkhemsk korporativism.Jörgen Nash |
Båda ateljéerna är fyllda av högar med material, och fulla med intressanta bilder och tryckta texter som jag inte kan låta bli att bläddra i. Där låg ett färskt tidningsurklipp från Arbetet/Nyheterna med ett ställningstagande: "Jörgen Nash, som en gång översatte den turkiske poeten Bülent Ecevit till danska, tar nu offentligt avstånd från politikern Ecevit, som efter Europas likgiltighet inför kurdledaren Öįalan, låter denne hamna i turkiskt fängelse, vilket enligt de flesta bedömare innebär tortyr."Jörgen växlar mellan poesi och bild, han kalla sig diktarmålaren. Båda konstarterna sublimerar han i sina happenings och han drar uppmärksamhet till sig, därför att han vill det. 1982 anordnade han och norske poeten Kjell Erik Vindtorn "den flygande dikten" i samarbete med SAS. Fyrtio nordiska poeter läste dikter på hög höjd. Ur den idén föddes Lyrikexpressen från Gedser via Köpenhamn till Skagen. Där åkte DSB (danska SJ) på en miljon kronor. Lyrikläsning pågick hela resan till Skagens Museum, där det var fri utskänkning ända tills polisen stormade in och körde ut sällskapet därför att två poeter tagit ett glas för mycket. Jörgen protesterade: Aldrig har så mange drukket så lidt!Sedan länge är Jörgen internationellt känd. Här är några säkert inaktuella siffror ur "Vingeslag over vandet" från 1994: 18 offentliga utsmyckningar, 32 böcker, fem kortfilmer, 50 utställningar och representation på 40 museer världen runt. I början av detta året 1999 köpte Lunds Universitet en monumentalmålning för omkring en kvarts miljon till Linnés 250-årsjubileum. Och nu är det museum på gång. I augusti i fjol bildades nämligen Drakabygget-Sällskapet, som till att börja med har till mål att bli större och senare skapa ett konstmuseum i Örkelljunga kommun. Redan disponeras över konst för tre miljoner. Jörgen visar mig en artikel från NST och läser högt för mig sina redan tryckta ord:- Detta är fantastiskt. Mitt liv blir mer äventyrligt för varje år och min erfarenhet är att när man blir gammal så kommer framgången.Han skrattar och säger att han tänker blir 100 år.Det kan man ju förstå.
Tycho Brahe med silvernäsa invid sin upphovsman, Jörgen Nash
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 6/99
i n t e r n e t u t g å v a n
