F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8/96
o r d  f r å n  f a s t l a n d e t

(en känd en i Stockholm) och kulturpersonligheter (en känd en i Norrbotten) ogillade filmen Jägarna, för att den vanställde bilden av norrlänningen och därmed gav hela landsändan dåligt rykte.
Den vardagliga diskussionen här hemma uppvisade emellertid ett samstämmigt instämmande:
- Visst finns de här grabbarna. Till och med tjuvjägare på väg ut från föreställningen i Malmberget bekräftade detta inför radioreportern:
- Visst var det litet överdrivet, men i stort sett så. Fast själv skjuter jag bara älg - för de tillhör staten.
Mulliga norrländska mansgrisar tycktes inte alls förnärmade av filmen. Och folk har gått man ur huse för att se den, hajande till i biljettkassan:
- Va? Femtio kronor? Sist jag var här kostade det två och femtio!

Samma bild av den här Mannen kan man måla upp utan att beröra jakten. En karl i filmen undrade vart världen var på väg, när hans olåsta cykel blivit stulen. Har cykelåkandet den ställningen i Älvsbyn, så skiljer sig i så fall machoinställningen i Kiruna åt på den punkten.
Cyklar gör många sommartid. Eller barmarkstid, snarare. Den perioden är två månader kortare än vintern, så att cykla vintertid anses inte fullt normalt. Den handfull av oss som gör det ändå måste vara lärare.
Vi använder vinterdäck med ståldubbar, men det hjälper inte för att anses riktigt riktig. Snarare tvärtom. Dubbdäck hör hemma på motorfordon, man ska inte grumla till världsbilden.

Att cykla är inte bara underligt, litet omanligt är det också. När en av de boende i ett kvarter önskade cykelställ, blev gårdskarlen paff:
- Nog för att ungarna cyklar, men ska nu vuxna börja med det också!
Emellertid anses det bland stadsplanerare vara modernt att cykla. Miljövänligt. En modern kommun måste hänga med sin tid och bygga cykelleder. Men har de kommunanställda vuxit upp med bil och skoter som lika självklara tillbehör som kalsonger och strumpor, så är det inte alltid så lätt att följa planerarnas tankegångar vid det praktiska utförandet.
Kiruna är byggt på ett berg. Nedför en backe jag mången gång förr farit, for jag en dag efter moderniseringen med full fart. Lutningen var väl en sådär trettio grader. Där gatan förut mynnat ut i en annan gata skyltades nu för cykelled, och den inleddes på grund av gatans lutning med en trettio centimeter hög lodrät kant.

Moderniseringen har också drabbat centrum. Det är numera fotgängarvänligt, som en stad av idag ska se ut. Cykelbanorna har lagts på de breda trottoarerna utan att det syns för fotgängarna. Kanske tycker de man är en buse, när man kommer farande emot dem.
Att lägga en dubbelriktad cykelled på en enkelriktad gata är ett annat knep. För fotgängarnas skull är gatan så smal att endast en bil i bredd ryms, och denna bil kan således möta en cyklist. Bilistens inställning till cyklisten blir kanske inte välvilligare av det.
Rikligt med cykelställ hör också till ett modernt centrum. När våren kommer lyfts bänkar med bord ut till gågatan (sådana där orubbliga anordningar där bord och bänk sitter ihop). Jag föreställer mig dock, att endast här kan sådant hända som att bänkarna ställs framför cykelställen i stället för bredvid dem.

Söderut sopas städernas gator regelbundet. Med regelbundet menar jag inte årligen utan varje vecka eller så. Vår motsvarighet heter snöröjning. Den sker vid behov - och det prompt. Men när majsol ler framträder ett tjockt lager grus från vinterns halksandning. Då rycker sopmaskinerna ut. Det är ett fejande dagarna i ända, tills hela stadens alla asfalterade gator är knasterfria.
Och därmed får det vara bra till nästa år. Gatusopning sker således regelbundet. Årligen. Personligen anser jag denna sopning borde äga rum efter valborg, inte före. Ty dagen efter, blott någon vecka efter årets städning, gnistrar asfalten av gröna, bruna och fönsterblanka glasskärvor från ungdomens vårfirande. Och där får de förbli. Sopning har beordrats och verkställts. Gjort är gjort. Likt de första växernas framträngande på den jungfruliga vulkanön Surtsey, växer stadens glastäcke långsamt med muterande språng fredag- och lördagnätter.

Det gäller för cyklisten att lära sig finna vägen i skärvornas labyrint framemot oktober, då den välsignelsebringande snön faller för gott. Egentligen är det då den riktiga cykelsäsongen borde börja. För då har ju cyklisten så gott som sju månaders däcksskadegaranti.
- Ack, du sköna, mjuka snö, där allt vasst göms till tö!

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8/96

---