F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 3/97
i n t e r n e t u t g å v a n
AV MARK TWAIN
översättning Hans O. Sjöström
illustration Åke Carlsson
et andra skämtet jag har talat om var min fina satir över det ekonomiska hjälpmedlet "hopkokta utdelningar", någonting som blev skamligt vanligt på Stilla havskusten under en tid. Än en gång ansåg jag i min självgoda enfald att det var dags för mig att framträda som reformator. Jag framförde denna reformatoriska satir i form av en fruktansvärd "Massaker i Empire City". Tidningarna i San Francisco förde ett förskräckligt liv om hur ondskefullt Daney Silver-Mining Company hade uppträtt när dess direktörer hade kokat ihop en falsk utdelning i syfte att öka värdet på sina aktier i syfte att kunna sälja dem för en hygglig summa och sedan snabbt krypa ut ur ruinerna av den fallfärdiga koncernen. Och samtidigt som dessa tidningar öste sin galla över Daney försummade de inte att uppmana läsarna att investera i sunda och säkra aktier från San Francisco, till exempel Spring Valley Water Company osv. Men vad hände just i detta olycksaliga ögonblick? Jo, Spring Valley kokade också ihop en vinst! Och då smög jag på den intet ont anande allmänheten med min skarpa satir om systemet med hopkokta vinster. Jag framförde den maskerad till en påhittad "blodig massaker". På ungefär en halv spalt berättade jag om ett hopfantiserat mänskligt blodbad där en medborgare hade mördat sin hustru och sina nio barn och därefter begått självmord. Och i slutet sa jag slugt att den plötsligt uppkomna galenskapen i denna sorgesamma massaker hade orsakats av att han hade låtit sig övertygas av de kaliforniska tidningarna att sälja sina sunda och vinstbringande aktier i silvergruvorna i Nevada och i stället köpa Spring Valley alldeles lagom för att bli kokt tillsammans med bolagets tjusiga vinst och förlora allt han hade här på jorden.
Åh, det var en mycket djup satir och den var genialt ihopkommen. Men jag gjorde de fruktansvärda detaljerna så noggrant och samvetsgrant intressanta att allmänheten girigt slickade i sig dem och fullständigt bortsåg från följande klart angivna förhållanden, nämligen: Mördaren var känd för alla människor i hela landet som ungkarl och kunde följaktligen inte mörda sin fru och sina nio barn; han mördade dem "i sin eleganta villa i putsad sten alldeles i kanten av den stora barrskogen mellan Empire City och Dutch Nicks", fast varenda idiot visste att det inte fanns en enda "villa i putsad sten" i hela Nevadaterritoriet och dessutom att i stället för en stor barrskog mellan Empire City och Dutch Nicks fanns inte ett enda träd på två och en halv mils omkrets. Slutligen var det uppenbart och väl känt att Empire City och Dutch Nicks var samma plats och där fanns hur som helst bara sex hus. Följaktligen kunde det inte finnas någon skog mellan dem. För att göra det hela ännu mer absurt konstaterade jag att denna diaboliska mördare, efter att ha tillfogat sig själv en skada som varje läsare borde ha insett skulle ha dödat en elefant på en svinblink, hoppade upp på sin häst och red över en halvmil samtidigt som han svängde sin hustrus ångande skalp i luften. I den positionen red han in i Carson City under stor bifall och föll död ner framför den största saloonen till alla betraktares avund och förundran.Nå, i hela mitt liv har jag aldrig sett maken till den uppståndelse som denna lilla satir åstadkom. Hela stan, ja hela territoriet pratade inte om något annat. De flesta medborgare började försiktigt läsa det vid frukosten och avslutade sedan aldrig sin måltid. Det var något med dessa omsorgsfullt återgivna detaljer som räckte gott som ersättning för maten. Det var inte många av dem som kunde läsa som åt frukost denna morgon. Dan och jag (Dan var min reporterkollega) bänkade oss på var sin sida av vårt vanliga bord på "Eagle Restaurant" och medan jag vek upp den trasa som gick under namnet servett på detta ställe fick jag syn på två kraftiga intet ont anande män med sådan där växtmjäll överallt på kläderna som var tecknet och beviset för att de just hade kommit in från Truckee med ett hölass. Han som satt mitt emot mig hade vikt morgontidningen till en lång, smal rulle och jag visste utan vidare att den rullen utgjorde den spalt som innehöll min lustiga ekonomiska satir. Av det upphetsande mumlandet från denne tanklösa son av en höstack kunde jag förstå att han skummade texten så fort han förmådde för att snabbast möjligt komma fram till de blodiga detaljerna. På så sätt missade han alla varningsskyltar jag satt upp för att tala om att det hela var en anka. Nu öppnade sig hans ögon på vid gavel i samma ögonblick som hans käkar delade sig för att ta emot den potatis som närmade sig dem på en gaffel, ansiktet färgades rött och hela mannen brann av upphetsning. Sedan satte han igång med att osystematiskt gå igenom de olika ruggigheterna - under tiden kallnade potatisen i luften fast munnen då och då gjorde ett utfall mot den, men varje gång hejdades den plötsligt av något nytt och ännu förfärligare missdåd från min hjältes sida. Till sist tittade han sin förbluffade och paralyserade kamrat rakt i ansiktet och sa med en min av koncentrerad vördnad:"Jim, han dränkte ungen och så skalpera han kärringen. Nä, nu vill jag förbaske mej inte ha nån frukost."Så lade han högtidligt tillbaka sin väntande potatis och han och hans vän lämnade restaurangen med tom mage men ändå helt nöjda.Han kom aldrig fram till den satiriska delen. Det gjorde ingen. De nöjde sig med de spännande detaljerna. Att stoppa in en fånig liten moralkaka i slutet av en så härlig massaker var som att komma efter solnedgången med ett litet stearinljus och i förhoppning om att väcka världens uppmärksamhet på det viset.Tanken att någon skulle uppfatta min massaker som en verklig händelse föll mig inte in ett ögonblick, eftersom den var så garderad med alla uppenbara absurditeter och orimligheter om "den stora barrskogen", "villan i putsad sten" osv. Men då fick jag lära mig något som jag aldrig sedan har glömt, nämligen att vi aldrig läser det tråkiga och förklarande runt omkring underbart spännande saker, eftersom vi inte har någon anledning att misstänka att någon ansvarslös murvel försöker bedra oss; allt det där hoppar vi över och skyndar oss att vältra oss i alla de bloddrypande detaljerna och känna oss lyckliga.
