F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/95
c h e f r e d a k t ö r e n  h a r  o r d e t

Det finns visst ett sjätte sinne. I åratal gick jag omkring och förnekade denna självklarhet. Jag tuggade på om upplysning, rationalism, ja, materialism. Hela kastrullen. Ständiga ā priori resonemang, aldrig att förnekas.
Så slog det mig i sin enfaldiga självklarhet. En hammare över näsryggen. Det Skrivande Sinnet! Den där lilla pennan som valsar omkring i hjärnvindlingarna. Som formulerar vad jag ser, hör, rör, luktar och känner. För om inte mina sinnen formuleras, kan de inte heller uppskattas. Och självgod är man ju, människokräk som man är.
Mina sinnen. De skulle för evigt försvinna i universums tråkiga eter. De andra, resten av människorna skulle inte förstå...
Kommer inte på fråga!

Hårda tider.
Man dansar i ringen bäst man kan. Som Jack Dempsey, Tigern, i den långa räkningen 1927, upp på benen gång på gång. (Ni har väl läst Säfves imaginära hjältereportage om Dempsey?). Och otur hade han med. Förlorade.
Förlorare, än sen? Det handlar om att visa publiken att känslan eller tanken är äkta. Att du verkligen vill något här i livet.
Att Människan är Historien som lär.

Hårda tider.
En man en röst. Minns ni? Vad betyder den frasen idag? En man en röst en annan man en annan röst?
Men bara för att smilfinkarna tagit över ruljangsen behöver du inte ge upp. Inte ta till flaskan onödigt lättsamt.
Tiden är nämligen illa pälsad för fanflyktingar. Antingen reser du ragg och ställer dig upp...Visar att det kostar. Dyrt.
Eller så blir det som alltid annars: någon tar tåget och kvar står du. Och famlar efter cigaretter, tändare, kvinnan, eller minnet...En fåne, inte sant? Det är ingen bild att eftersträva. Jävla pseudoromantik.
På dem bara.

Jag noterar att ingen har velat ge sig ut på Slagfältet. I detta nummer lyser frånvaron av debattinlägg. Ynkryggar. Vad annat kan jag säga. Därute finns gott om vad Sven-Eric Liedman kallat plumes mercenaires, lego-pennor. En ärlig skribent blir allt värdefullare, så kom igen.

FiB/K kommer igen som Dempsey. Alltid. Så bli inte oroliga. Har ni betalt för tidningen så kommer den i brevlådan.
Och de hårda tiderna? Tja...
Vad gäller tidningens administrativa problem (som det så vackert heter): kort och gott, vi försov oss. Utgivningen skall komma i fas med sommarnumret. Men de närmsta månaderna hoppas vi att ni har överseende med periodiciteten.

Och så slutklämmen och det här numrets lilla tårtflagga:
det finns hopp så länge du kan se, höra, lukta, känna, röra, läsa och skriva vad fan du vill.

Marco Morner
tillförordnad chefredaktör

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/95

---