F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97
i n t e r n e t u t g å v a n

AVSLUTANDE ORD
Det har varit två arbetsamma år där de få aktiva lyst över de många likgiltiga. Ekonomin har ständigt vinit över nackarna. Men det är uppenbart att det i föreningen finns nog med kraft för att i princip göra vad som helst med tidningens framtid. För att ta vara på denna kraft krävs att en kreativ debatt kommer igång i föreningen, gärna högljudd, för att fokusera på och välja strategi för de viktiga frågorna.
Samtidigt är det ju så att tidningens historia kan upplevas som en black om foten. I en flyktig tid ses en solid grund med misstänksamhet. Detta är orättvist. Ett gryn av sanning finns det dock i risken för självgod nostalgi. Särskilt påtagligt är detta med en del av 1968 års arvegods.
Utgivningen ser nu ut att vara stabil. Mitt arbete är i vilket fall slut.
Om jag har några avskedsord så handlar de om debatten kring invandringspolitiken. Det finns ingen rationell "enda vägen" lösning, ingen intelligentaste rimligaste slutsats. De nya xenofoberna talar i siffror, procent och kommatecken. Ett Sysifos-snickrande med statistik.
Det handlar istället om värderingar, moraliska ståndpunkter. Först efter ställningstagandet är det rimligt att börja ta fram lösningar. När vi är klara över vad vi tycker är rätt och riktigt. Så är grunden - vilket kan glömmas - till all politik.
Svenska Dagbladets upprop för flyktingars lika rätt i Sverige eller Arne Ruths oro över tendenserna till sinister nationalism i den svenska vänstern bottnar på så sätt i samma värderingar jag själv har.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97
i n t e r n e t u t g å v a n

