F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97
i n t e r n e t u t g å v a n
När det egendomliga resultatet skulle debatteras i massmedierna, visade det sig att det var nästan hopplöst för radio-TV att få tag i någon som ville försvara förbudet. Den ena efter den andra av den handfull personer som förra gången talade för giftskåpet lämnade walk-over. Den som gjort själva quisling-jobbet att gå till tyskarna och be dem ingripa ville ingen debattera med. Landets enda ledarsida som fnissat åt åtalet, GP, ställde först upp men ångrade sig strax därpå: - Det här var visst mer komplicerat än vi trodde. Det där står vi inte för längre.Den ende som till slut oförväget försvarade förbudet, i radions P4, var historieprofessorn Jörgen Weibull. Mein Kampf är för akademiker, inte för vanligt folk, var hans mening. Det verkar ligga något i det. I Sydöstran och NSD har hörts ett förvirrat försvar för bokförbudet. Annars är det pinsamt tyst.Nästan alla här i landet tycker kort sagt att det är förjävligt att tyskarna ska få bestämma att vi - på tvärs mot våra demokratiska folkrörelsetraditioner - inte fritt med eget omdöme ska få sätta oss in i nazismens tankevärld. Intet under att vi har allt fler unga nazister på gatorna.En ljusskygg krets av politiker och ämbetsmanna-adel driver nu igenom politiskt bestämda åsiktsdomar och lagstiftning som kommer att bekräfta unga högerextremisters föreställningar och legender. Rader av lagförslag mot tryckfriheten står på tur, ofta med påstådd kamp mot nazismen som ideologi. Ett av dem skulle till och med Gustaf III (men inte Hitler) ha tvekat inför: sekretess i tryckfrihetsrättegångar för alla slags mål.Den som vill ha demokrati, tryckfrihet och öppen debatt bör därför tydligt gå emot Mein Kampf-förbudet, bland annat av just det skälet att förbudet riktas mot ofrihetens 1900-talsbibel. |  Den vanliga vägen - boken om bokbeslaget |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97
i n t e r n e t u t g å v a n
