F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/97
i n t e r n e t u t g å v a n
Vad hände? Jo, först blev de varnade. Sedan uppsagda. Och i januari i år var deras fall uppe i arbetsdomstolen, AD.Arbetsrättsprofessorn Håkan Göransson har analyserat tidigare domar från AD:- Det är betydligt vanligare i dag att arbetsgivare åberopar lojalitetsplikten vid uppsägningar. Det kan ha att göra med den ökade frispråkigheten. På 50- och 60-talet vågade inte arbetstagare kritisera sin arbetsgivare i samma utsträckning som i dag, säger han.Håkan Göransson vid rättsvetenskapliga institutionen i Göteborg menar att arbetsdomstolens praxis inte har skärpts. 1961 avgjordes ett mål kring uppsägningen av en SAS-anställd.SAS svarade att flygmaskinisten hade röjt uppgifter av "konfidentiell natur" och brutit mot kollektivavtalet. Därför avskedades mannen. AD kom fram till att om arbetstagaren hade velat verka för ökad flygsäkerhet, hade det funnits andra vägar för honom att gå. Nu hade arbetsgivaren lidit skada, eftersom "ett flygbolag i hög grad är beroende av ett gott anseende och därmed allmänhetens förtroende". AD ansåg alltså att uppsägningen var sakligt grundad.Kritikrätt och yttrandefrihet i all ära. Det kan, som denna dom visar, finnas tillfällen då lojalitets- och tystnadsplikten väger tyngre.En viktig orsak till arbetsgivarnas agerande är de dåliga tiderna:- Vid massarbetslöshet är arbetstagarna utbytbara på ett helt annat sätt. Det är annorlunda när företagen ropar efter arbetskraft, som på 60-talet, då man tog in folk från andra länder, till exempel Jugoslavien. Det finns uppenbara likheter mellan SAS-målet från 1961 och Samariten-målet 1997. I båda fallen hävdar personalsidan att man har agerat utifrån allmänhetens intresse av säkerhet. Också bolagens försvararare har ungefär samma strategi. Samaritens advokat Magnus Montgomery satt vid en förhandling under tre timmar och läste högt ur de uppsagdas uttalanden i olika tidningar, detta för att visa att förarna Peter Wärnberg, Susanne Trygg och Dick Tornefjell varit illojala och haft ideologiska avsikter när de kritiserat fel och brister på ambulanserna. Advokaten försöker visa att förarna har mera varit intresserade av att angripa bolagisering och det faktum att landstinget lagt ut ambulanstransporterna på entreprenad än att verkligen förbättra säkerheten i fordonsparken.- Att lämna uppgifter till massmedia strider direkt mot parternas lojalitetsförpliktelse mot varandra, sade Montgomery i AD.- Arbetstagarna ska inte bli lidande för att journalister spetsar till saker och ting, kommenterar Håkan Göransson.Han hänvisar till den en inventering av yttrandefrihetens gränser, som juristen Mikael Östman har gjort i uppsatsen Om yttrandefrihet och kritikrätt i anställningsförhållanden (1995). "Anställningsavtalet är till sin natur delvis likt ett familjeförhållande med den strävan att inte skada som finns där", skriver Östman.1. Privat- och offentliganställda har olika stor yttrandefrihet. De offentliganställda har en mycket större kritikrätt, vilket framgår av bland annat JO:s yttranden. JO har genomgående kritiserat försöken att lägga munkavle på arbetstagare i offentlig verksamhet. Utgångspunkten är offentlighetsprincipen. Den begränsas bara av sekretesslagen. Lojalitetsplikten är inte lika långtgående för de offentliganställda.Ibland har man från myndigheter sagt "ni får bara uttala er på fritiden". Det håller JO delvis med om. Man får inte använda arbetstid till att organisera protestlistor. Men man har full rätt att ställa upp och bli intervjuad av journalister på arbetstid.När det gäller privatanställda ska en helhetsbedömning göras. Frågor som AD utgår från är: Vilken ställning har arbetstagaren? Hur framförs kritiken? Vad är syftet med kritiken? Är syftet att tillvarata allmänhetens intressen? Hur allvarliga är missförhållandena som kritiseras? Lojalitetsplikten sträcker sig inte hur långt som helst. Vilken skada har arbetsgivaren lidit av kritiken? Är kritiken befogad?- De saker som är intressanta i målet rör i allra högsta grad bolagets driftsförhållanden, är en replik som Montgomery har upprepat i AD, för att visa att förarna varit ute i syfte att skada företaget.2. Arbetar man i en bransch, där det bedrivs hemligt arbete och där läckage skadar arbetsgivaren, är självklart lojalitetskravet och tystnadsplikten högre. Det kan till exempel gälla läkemedelsföretag.3. Ju högre ställning en medarbetare har, desto större är lojalitetsplikten mot arbetsgivaren. Lojalitetskravet är högre för en personalchef än för en städare. Ju högre upp i hierarkin man befinner sig, desto större ställs kraven. Det innebär, generellt, att kraven är högre på tjänstemän än på arbetare.Eftersom försäljaren hade tillhört företagets ledningsgrupp och var chef över två produktgrupper, hade arbetsgivaren rätt att ställa höga krav på hans lojalitet - enligt AD:s mening. Det fanns saklig grund för uppsägning.4. Kraven på lojalitet är också annorlunda i små företag, jämfört med stora.- Ett storföretag får tåla mera än en tobakshandlare med fem anställda, säger Håkan Göransson. Ett litet företag skadas hårdare än ett stort. Det ställs överhuvudtaget högre krav på en stor arbetsgivare. Vid alkoholmissbruk krävs av storföretaget att vidta rehabiliteringsåtgärder. Ett litet företag har större möjligheter att säga upp anställda på grund av personliga skäl.Mikael Östman visar i sin uppsats också att fackligt aktiva har större kritikrätt än andra arbetstagare. En AD-dom från 1988 handlar om en hissmontör som var huvudskyddsombud och som sades upp för att han hade skrivit till tillsynsmyndigheten Statens anläggningsprovning och anmält fel i sin arbetsgivares hissar. Brevet kom också att publiceras i förbundstidningen Elektrikern.De tre ambulansförarna agerade i egenskap av skyddsombud och fackliga arbetsplatsombud. Brister som de tog upp i sin anmälan var att en av bilarna gick i trafik en hel månad trots att den hade körförbud, att det vid ett tillfälle tog åtta minuter att få igång en ambulans, att en bil inte gick att köra fortare än 60 kilometer i timmen, att en baklucka inte gick att öppna inifrån, att ett spolaraggregat inte fungerade och att en bårsläde satt lös.I Samariten-målet säger bolagets advokat att förarna har åsidosatt sina skyldigheter som skyddsombud genom att inte se till att de felaktiga bilarna blev "rödmärkta". Förarna svarar att de hade fått order om att vara restriktiva med rödmärkning.Förbundsjuristen Katri Linna på LO-Rättsskydd hävdade i AD att de tre agerade både som arbetstagare och medborgare - med argumentet att bristerna på ambulanserna inte bara hotade förarnas och sjukvårdarnas arbetsmiljö, utan också allmänhetens säkerhet.Samaritens företrädare Magnus Montgomery menade att förarna "har fortsatt med sitt illojala agerande efter att parterna har träffat överenskommelse om att kritik skall hanteras internt i bolaget."- Om man har en offentlig verksamhet som ger de anställda en vittgående kritikrätt, så är det underligt om yttrandefriheten beskärs på grund av bolagisering, medger Håkan Göransson. Utan att ändra lagstiftningen, borde kritikrätten vara större vid privata företag som bedriver allmännyttig verksamhet. Det skulle vara möjligt. Och det vore rimligt. I Samariten-målet borde man ta hänsyn till att det handlar om verksamhet som var offentlig tidigare.Borde inte den grundlagsfästa yttrande- och meddelarfriheten gälla överallt?- Även mellan enskilda? Nej, man måste tänka igenom vad det skulle få för konsekvenser. Jag är tveksam till det, avslutar Håkan Göransson.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/97
i n t e r n e t u t g å v a n
