F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/97
S e t t • L ä s t • H ö r t
läst av Magnus Nilsson
Augustiklockan
Martin Landahl
Hägglunds
Verkligheten är ogripbar i sin mångfacetterade uppenbarelse. Den moderna världen har expanderat och kan inte överblickas. Om dessa teser kan man säga vad man vill (Är t. ex. verkligheten en och total?). Men de som skriver om realismen brukar nu för tiden uppehålla sig kring dem. Den amerikanske litteraturprofessorn Fredric Jameson är inget undantag, men i strid med rådande intellektuella trender vägrar han dödförklara verklighetsskildringen. Visserligen är den moderna staden ett myller och den internationella ekonomin gör att den levda erfarenheten inte kan inrymma totaliteten. Men så var det redan under de koloniala imperiernas tid. Jameson uppmanar författaren att teckna ett slags kognitiva kartor över verklighetens delar, att skapa bitar till det stora pussel som utgör historia och nutid. Om man lyfter upp Martin Landahls båda "epistelsamlingar" Augustiklockan och Oktoberträdgården och skakar dem, hör man hur bitarna rasslar.
Landahls epistlar är korta texter, som ibland hänger samman tematiskt och ibland står litet mera för sig själva. Men man kan inte anklaga författaren för att fragmentarisera världen. Under läsningen griper bilderna tag i varandra och Sverige besvärjs fram ur ett myller av noggrant utvalda sinnligt förnimbara detaljer. Det är kommersialismens Sverige, skildrat med precision genom de konkreta bilderna från köpcentret och vintermarknaden. Det är ett Sverige som belyses såväl från forntidens nyligen kristnade Uppsala som från semestergrannlandet Danmark. Men viktigast av allt - detta Sverige befolkas av människor. Vi är inte ensamma, liv finns på jorden. Och detta den traditionellt gestaltade realistiska romanens löfte - uttryckt i epistelns form - gör Landahls böcker angelägna.
[ Oktoberträdgården ]
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/97
i n t e r n e t u t g å v a n
