F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  7/97
h   u   r    ä   r    e   g   e   n   t   l   i   g   e   n

Göran Persson var vid riksdagens avslutning oroad över spridningen av rasistiska åsikter bland svenska ungdomar. Han tänkte också ta initiativ för att upplysa ungdomarna om rasismen och dess vådor.
Statsministern hänvisade till den undersökning sim Inrikesdepartementet låtit Centrum för Invandrarforskning (CEIFO) göra bland svenska skolelever. Den visade att endast två tredjedelar var helt säkra på att nazisternas judeutrotning (Förintelsen) ägt rum. Många ungdomar hade kommit i kontakt med rasistiskt material, bland annat vit-maktmusik. Inte ens hälften (47 procent) stödde påståendet att "demokrati är det bästa sättet att styra Sverige".

Särskilt illavarslande är historielösheten kring Förintelsen. Okunnigheten röjer ett förakt mot offren för en av mänsklighetens värsta katastrofer. Den drabbar en hjälplös grupp - de mördade. Det enda vi nu kan göra för dem är att bevara deras öde i vårt minne som en ständig påminnelse om den mänskliga ondskan. Att förneka offrens öde är att förneka deras existens som människor men även att förneka ondskan.
Statsministern är oroad men borde inte vara överraskad. Ty vi har länge kunnat se oroande tendenser.

Rasismen kan aldrig försvaras. Däremot kan man förklara dess framväxt. Allvarliga försummelser av statsmakterna och andra under många år har bäddat för rasismen. Här kan man peka på åtminstone ett halvdussin försummelser.
Den ökade toleransen för brott har minskat motståndet mot beteenden som skadar andra människor. Det har blivit "acceptabelt" att sätta sig över lagar. Varför skall då ligister göra halt före rasistiska angrepp? Karriärerna för många ungdomar som utvecklat rasistiska böjelser bör egentligen ses som misskötta barnavårdsärenden, där ingen satt tydliga gränser.

Den allmänna ledan vid ungdomliga protester gör att det numera inte räcker med att svära eller visa rumpan för att märkas i mediabruset. Men om man kravallar som nazist, då får man uppmärksamhet. Högerextremism är idag det enda garanterat effektiva kräkmedlet i allmänna opinionen.
Bristande debatthygien har gjort fula tillmälen till en vana. När tokvänstern började skälla alla motståndare för "reaktionära" eller "fascister" bidrog de till att beröva dessa ord och de högerextrema ideologierna deras skrämmande valör. Ordinflationen har tunnat ut mycket av de skrämmande i rasismen.
En del "antirasister" och "antifascister" har visat sig lika våldsbenägna som de krafter de säger sig bekämpa och har försvårat det demokratiska arbetet.

Skolan har misslyckats med att klargöra det svenska statsskickets grunder och skyddet för mänskliga rättigheter. När dessutom en allmän villrådighet breder ut sig i normfrågor, blir det godtyckligt vilken hållning ungdomar intar till andra människors rättigheter. Då blir det svårt att dra en skarp gräns mot rasismen.
Historielösheten har skapat ett likartat godtycke i fråga om tolkandet av samhällsutvecklingen på lång sikt. Man kan inte förstå och vara delaktig i vårt samhälle utan att veta hur vårt styrelseskick utvecklats och känna till den långa kampen för demokrati och människovärde. Historielösheten hotar inte bara minnet av Förintelsens offer utan även vår demokrati.

Slutligen måste massmedia ta på sig delar av ansvaret för rasismens spridning. Samtidigt som nästan alla tidningar på ledar-, debatt- och kultursidor drivit skarp opinionsbildning mot rasismen har många redaktioner på nyhetsplats givit nynazisternas demonstrationer en bevakning som knappast någon demokratiskt vald politiker skulle kunna få vid ett torgmöte. Detta är makabert, eftersom det blåser upp rasisternas självkänsla och attraherar förvirrade unga sinnen.
Att stoppa rasismen är en överlevnadsfråga för vår demokrati. Men när orsakerna till rasismens framväxt går så djupt kommer kampanjer eller skolaktiviteter inte att vara nog för att vända utvecklingen.

Nu kan vi dock göra åtskilligt. Vi kan återinföra barnavårdsnämnder med uppgift att tidigt bryta unga människors våldskarriärer. Vi kan förbättra skolans undervisning om historia, demokrati och mänskliga rättigheter. Vi kan genom våra folkrörelser föra en dialog med stora grupper ungdomar om de värderingar som skall ligga till grund för vårt samhällsliv och om allas lika värde. Vi kan kräva av andra och ålägga oss själva en mer människovärdig ton i debatten. Till sist måste vi alltid nyttja lagens fulla möjligheter för att stoppa de som kränker andra människors rätt.

Thure Jadestig

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  7/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---