F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  4/97
    h   u   r    ä   r    d   å    e   g   e   n   t   l   i   g   e   n

    Nej till OS

    varför det?

    text av och bild på Stefan Estby


    Idén

    Att först i flera år gå ut med besparingsbeting och budgetsaneringar och bekymrade miner och ruska på huvudet åt landets och kommunernas ekonomi och tala om "krismedvetande" och sedan plötsligt - ivrigt påhejade av allsköns fixare och lobbyister - ansöka om att få anordna ett sommar-OS i Stockholm, det ger ingen trovärdighet åt politiker i riksdag och kommuner. I stället för att värna om medborgarnas välfärd, väljer man att lägga ner många miljoner på att ansöka om ett OS om sju år. Det är alltså inte fråga om att anordna ett OS i detta läge - utan det är fråga om en mut-, fjäsk- och propagandadrive som kostar oss medborgare i Stockholm 35 miljoner - till att börja med. Samtidigt kommer larmrapporter om skolans nedrustning och miserabla förhållanden för våra gamla. Senast veckan före påsk fick vi veta att det fattas 20 miljoner i äldreomsorgen i Skärholmens socialdistrikt. De flesta medborgare och väljare vill betala kommunalskatt för att gamla och sjuka skall ha ett värdigt liv - inte för att köpa OS-flaggor och göra trycksaker och smörja IOK-delegater och betala glassiga resor för politiker och OS-förespråkare. Som vuxen och förälder vet man att barn måste lära sig att man äter mat före efterrätt och godis.

    Ekonomin

    OS-budgeten ser snygg och prydlig ut i flerfärgstryck, men en budget är alltid en gissning och denna budget har dömts ut av flera namnkunniga ekonomer. Bland annat är det omtalade OS-lotteriet ett stort frågetecken. Om det inte drar in 2,5 miljarder går staten in med garanti, men kommer sedan att kräva Stockholm på det som betalats ut. Går det att sälja lotter för dessa enorma belopp? Vissa bedömare anser att lotteriet måste få in c:a 10 miljarder för att få en vinst på 2,5. Det innebär att varje svensk måste köpa lotter för över 1.000 kr. Vem tror på det? Dessutom måste detta lotteri konkurrera med alla andra spel och lotterier, t. ex. Bingolotto, som stödjer ungdomsidrotten. En stor del av inkomsterna skall komma via TV-rättigheterna. Vad kommer att krävas i gengäld? Vilka sponsorer och reklamjippon ligger bakom? Det sägs att OS är en "vinstmaskin", men budgeten visar inte upp någon vinst. När OS-förespråkarna pressas på denna punkt medger de att det kanske inte blir någon vinst, men att man måste "våga", "chansa" för att få något och dessutom är OS så "positivt och kul", men frågan är om det inte är "ku1 och positivt" för just dessa OS-förespråkare som har sitt på det torra ekonomiskt, som inte riskerar något för egen del och som räknar med att få sitta där på läktaren med fribiljett i fickan. En vanlig arenabesökare får nog räkna med att det kommer att kosta 5-6.000 kronor (för en person) att besöka arenan varje dag - man vet ju inte vilken dag rekorden kommer. Men vilken barnfamilj eller arbetslös har råd med det? För de allra flesta blir OS som vanligt en "kul grej" framför TV:n och då kan tävlingarna lika gärna pågå i Rom eller i Buenos Aires.

    Jobben

    "Vi kan inte säga nej till jobben" sägs det. Enligt planerna kommer det att skapas 40.000 jobb fördelade på årsarbeten fram till år 2004. Det innebär något over 5.000 jobb per år. De flesta under det sista året. En stor del av jobben är tillfälliga byggnadsjobb. Resten av jobben kommer att finnas inom service-, restaurang- och handelsnäringarna, d. v. s. tillfälliga och okvalificerade jobb, antagligen med kortare varaktighet än ett år. Arbetslösheten uppgår till siffror på 500.000 och den ökar, trots regeringsplanerna på en halvering. Ett eventuellt OS gör inte mycket till eller ifrån och att Barcelona fick "ett lyft" och en del konferenser efter OS låter inte övertygande. Det geografiska läget och klimatet är trots allt ett annat. Stockholm är kanske mera jämförbart med Montreal och där blev det sannerligen inget "lyft".

    Idrotten

    Sverige brukar göra sig gällande i några få sporter trots sportjournalisternas ivriga medaljräknande före tävlingarna. Friidrottsligt och publikt är Sverige inte någon stor idrottsnation; därför är det också meningslöst att satsa på en stor friidrottsarena som monument över några få svenska prestationer i världsklass, även om man för skams skull måste bygga om den efteråt till en hög kostnad. Elitidrottens baksidor har tagits upp i många sammanhang. Bara tanken på medaljhets och dopingkontroller borde få varje förnuftig människa att dra öronen åt sig. En viktig sak i sammanhanget är också den nedrustning som sker av skolidrotten och ungdomsidrotten på basplanet. Ett OS kräver upprustning av idrottsplatser och idrottslokaler, men vilka småkillar och småtjejer får tillgång till dem?

    BILD: Stefan Estby

    Stefan Estby företräder Föreningen mot OS



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  4/97
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n