F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/97
h u r  ä r  e g e n t l i g e n

alltmer i Sverige. Bokbranschen är inget undantag. Precis som när storstäderna genom politiska beslut görs alltmer segregerade, och människor inte ges lika förutsättningar, så tas beslut också på bokmarknaden som ökar skillnaden, till exempel mellan stora och små förlag.
Det har varit en väldig turbulens de senaste åren. Champagne-yran från 80-talet nådde till sist även den svenska konservativa bokbranschen. Mellanstora förlag finns i stort sett inte längre. De är uppköpta. En handfull stora förlagsgrupper dominerar helt marknaden.
Dessa har sina egna bokklubbar som tar större och större marknadsandelar. Och så samarbetar samtidigt dessa stora förlag med bokhandlarna, uppdelade i en handfull bokhandelskedjor.
Centralstyrning - det är 90-talets kännemärke i den svenska bokbranschen. Ett fåtal boktitlar sålda på pall gör aktieägare och förlagschefer tillfredsställda.

Det finns hundratals småförlag runt om i Sverige. Ofta drivs de ideellt. Ju mer datatekniken utvecklas, desto mer suddas också gränsen ut mellan småförlag och privatpersoners egna skrifter. Här finns en oerhörd kraft, en vilja hos entusiaster att lägga sig i den demokratiska utvecklingen i landet. Ordet måste få förbli fritt. Rätten att uttrycka sin åsikt är en nödvändig livslång kamp.
Småförläggare har olika drivkrafter. Nästan aldrig handlar det i första hand om pengar. Min drivkraft är att ge ut arbetarlitteratur i modern tappning. Zebaot X, Aino Trosell och Torgny Karnstedt är några exempel. Jag har växt in i branschen, genom att ge ut berättelser om den ojämlikhet som gör sig allt bredare i landet. Som leder till sämre folkhälsa, rasism och mer våld.

VD Jonas Modig på Bonnierägda W&W tjänade över en miljon kronor 1995. Detsamma gjorde Norstedts VD Gunnar Ahlström. Vilken litteratursmak har den person som varje månad tjänar hundratusen kronor? Vad väljer han att ge ut?
De två förlagsjättarna Bonniers och Norstedts översätter ett otal böcker från amerikanska och engelska. Dessa översättningar står i vägen för satsningar från andra språkområden. När förlagsjättarna samtidigt ger ut svenska restaurangromaner hellre än berättelser om den nya ojämlikheten, då är det val som görs av människor som blundar för det bortglömda Sverige.
På årets Bokrea finns bara en handfull titlar i ämnen som filosofi, politik och lyrik. Titta själv i katalogerna. Det är ett kultursvek. Ett deltagande från småförlagen efterfrågas inte ens. Det är människor, centralt i bokhandelskedjorna, som har gjort de här prioriteringarna. Pratar du med dem, så blir svaret att marknaden styr. Inte ett ord om att kvalitetsboken är en demokratisk rättighet.
Frågar du Bok & Bibliotek i Göteborg om höstens mässa, blir svaret att Bonniers och Norstedts tackat nej till deltagande. Ännu ett svek. De väljer att inte träffa sina läsare. I deras reklambudget prioriteras dyra tidningsannonser och reklambroschyrer framför den kulturella mötesplats med hundratusen besökare, som bokmässan i Göteborg utgör. Det är maktspråk, från en överklass som styr svensk bokbransch. Förlagsjättarna befinner sig mil från sina egna läsare. I ett Sverige som blir alltmer ojämlikt.

Tomas Lindelöw bokförläggare på Lindelöws bokförlag.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/97
i n t e r n e t u t g å v a n

---