F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  9-10/96
h u r  ä r  e g e n t l i g e n

Vilken syn det måste ha varit för de många kännare av socialrealismen i konsten men som själva var renons på den verkliga realismen; vilken syn det var för mig som i sakta mak cyklade hem från konfektionsfabriken tillsammans med min uttröttade far.

Vem begrep då att Kockumsarbetarna och de flesta av den tidens malmöjobbare bokstavligen var ute och cyklade?

Idag får man nöja sig med att betrakta deras blekhyade profitörer - tandemparet Carl Tham och Ilmar Repalu. Med en skruvad stolthet utbasunerar de bägge sossepamparna att den nya utbildningsfabriken skall bereda tusentals arbetstillfällen. För deras egen medelklass, hade de kunnat tillägga, som de ivrigt förnekar sin samhörighet med i sina tal, men över vilken de nu inrättar ett gigantiskt politiskt monument. Till skillnad från tidigare teknokratier har den nya lärt sig populismens radikala semantik. Deras språk är vidsynt och deras karriärer fullkomligt otadliga.

Självklart kommer Malmös Universitet med adress Varvsudden att ges en fräsch fernissa. Ty tiden har stått still på akademierna och de gamla greppen har krampat i klinch. De två storgubbarna vet nog råd - dessa den nya tidens frisinnade svansviftare - och de kommer i politiskt korrekt ordning att upprätta ett lärdomssäte med feminina förtecken. Precis som jag själv hade gjort om jag lika begåvat som de hade beträtt maktens spår.

Idag ska kvinnliga snillen förvisso inte längre behöva knåpa med beskedligheter som exempelvis omvårdnadsforskning eller feministteologi. Sådant som alla män, inkluderande ädlingen Tham, innerst inne ändå tycker är sååå fint. Men vilken man släpper frivilligt ifrån sig machodiscipliner som förpackningsteknologi eller transportteknik?

Den unika kvinnliga insatsen blir - med den nya tidens fingertoppskänsliga perspektiv - forskning med klös. Istället för den stofila knappologi som med smil och svett sedan evigheter tillbaka placerat den maskulina lärdomsgiganten på det murkna högsätet.

De som imorgon irrar in på kajplatsen kommer istället att få se skaror av hjälmförsedda fruntimmer på sina vinglande velocipeder. I motsats till gårdagens hårdföra kämpar kommer modernitetens förkämpar att sätta på sig sina skydd - först när de lämnat sin arbetsplats.

Jag är ännu mer sotis på dessa framtidens professorer som tar härligheten ifrån mig. I motsats till dagens kufar, äger de både kön och kunskap. Med kvinnor vid makten, heter det, blir det inga krig. Då är det väl äntligen dags för Malmö att varva ned och bygga broar?

Vad återstår då för mig, en man med avancemang för ögonen men som missat alla tåg och övergivits på min livscykels politiska plattform? Fortfarande är jag lika beredd som någonsin att nå mina drömmars mål - att bli en lärdomsvamp bland de nya dockorna på Malmö redd. Redan i eftermiddag tänker jag lägga mig på operationsbritsen och i full karriär undergå ett könsbyte.

Vi ses imorgon med mig på högvarv. Jag heter då professor Sally Schulman. Mer vild än Tham.

Salomon Schulman

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  9-10/96
i n t e r n e t u t g å v a n

---