F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8-9/97
    S   e   t   t    •    L   ä   s   t    •    H   ö   r   t

    BILD: Dödskallar med text på

    Terrorismens historia

    Björn KummHistoriska Media

    läst av Anders Davidson

    Våren 1988, när snart Förenta Nationernas fredsavtal om Afghanistan ska undertecknas, möter jag i pakistanska Peshawar den svenska televisionens utsända från Tokyo och hennes fotograf. Själv är hon ödmjuk inför uppgiften, eftersom hon trott att Afghanistan låg utanför hennes bevakningsområde (Asien) och tillhörde kollegan i Mellanöstern - och alltså "inte följt med så noga". Hennes fotograf talade däremot oupphörligen och engagerat om muslimerna, om deras historia, hur den var fylld av krig och av svek: Visste jag att de, ismaeliterna, uppfann lönnmordet! Uppfostrad i en annan tradition, det protestantiska Sverige, associerade jag hans fruktan till föreställningarna om jesuiters falskhet och knivmord: propagandans förvrängda fiendebild fastetsad i medvetandet. Episoden dyker upp igen i minnet, när jag läser Björn Kumms läsvärda, bitvis spännande men i långa stycken alltför anekdotiska exposé Terrorismens historia.
    Mest utrymme tar palestinsk terrorism, tyvärr; och oväntat, eftersom jag förväntat mig fördjupad bakgrund och kanske korrektiv till de nyheter som sköljer över en. Så som jag vant mig vid att läsa Björn Kumm. Men ganska naturligt när Kumm, som han förklarar i sitt förord, som källmaterial använt samma "samtida massmedier" som låter sig fångas av terroraktionerna, som - av alla parter - framför allt utnyttjas i propagandakriget.
    Ansatsen att behandla terrorism som politikens fortsättning med andra medel kommer av sig. Nu behandlas peruanska Sendero Luminoso och tyska Röda Arméfraktionen som vore de alldeles av samma slag, trots uppenbara skillnader dem emellan (vad man än sedan må säga om terrorn i Peru).
    I det inledande kapitlet om seloterna snuddas vid ett resonemang om skillnaden mellan revolutionärt våld och terrorism, men det fullföljs aldrig. Björn Kumm gör i sin bok inte heller tydlig skillnad mellan väpnade uppror mot förtryckare och urskillningslösa dåd mot allmänheten. Han förbigår helt att de maktägande ofta som "terrorism" stämplar allt väpnat motstånd, och vad det fått för betydelse för vår bild av terrorismen.
    I krigen är också propagandan ett vapen, men om det förs inget resonemang på bokens 200 sidor. Med sina nedslag i historien tycks Kumm bara bekräfta Errico Malatestas tes att själva dådet eller aktionen, "bekräftelsen i handling", är en effektiv propagandaform. Tvärtom går det att finna mängder av exempel som visar att politiskt korrekt nyhetsförmedling är en mycket, mycket effektiv form av propaganda, som undertryckta genom alla tider haft oerhört svårt att värja sig emot. Hur t. ex. kom, då det begav sig, ANC att erkännas som befrielserörelse medan rivaliserande PAC isolerades som en terroristgrupp?
    En sådan användbar, och verkligt kontroversiell bok, har Björn Kumm inte skrivit, den här gången. Trots sina brister utgör Terrorismens historia lärorik och, kanske tack vare bristerna, stimulerande läsning.


    Redaktör för Sett. Läst. Hört. är Magnus Nilsson, 040-91 04 58


    BILD: Björn Kumm

    Björn KummFoto: Björn Andersson




    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8-9/97
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n