F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/97
S   e   t   t    •    L   ä   s   t    •    H   ö   r   t

Strindberg - murveln

Annette KullenbergWahlström & Widstrand

läst av Sören Sommelius • foto Per Björn

"Hedin har beskrivit sandhögar i oändlighet".
Strindberg var inte nådig mot upptäcktsresanden Sven Hedin i Tal till svenska nationen från 1910.
"En vanlig lantmätare, väl utrustad, skulle utan pittoreska äventyr ha utfört Hedins kartarbeten, men hans namn skulle aldrig trängt längre än till Lantmäterikontoret."
För Strindberg var Hedin i denna text inget annat än "en okunnig lantmäteri-auskultant". Mera förintande nedsättande kan man knappast vara mot en av den tidens nationella förgrundsfigurer. Strindberg går i sin text tillväga som en boxare. Han söker blottor hos sitt offer och får in slag efter slag, det ena hårdare än det andra, med frustande verbal vrede och språkligt eleganta finter.
Exemplet är hämtat ur Annette Kullenbergs Strindberg - murveln med undertiteln En bok om journalisten August Strindberg, som är en av de ovanligaste och roligaste Strindberg-böcker jag läst.
När litteraturvetare närmar sig vår främste författare sker det ofta i resonemang om liv och verk. Strindberg skrev sitt liv, hans dikt var liv och hans liv var dikt. Ofta tas hans geniala skrivkonst för given.
Annette Kullenberg gör det rakt motsatta. Hon kan sin Strindberg och undersöker hur han skriver, vad slags språkliga verktyg han använder.
Hennes utgångspunkt är att betrakta Strindberg som journalist - ja, som "den store föregångaren i svensk journalistik", en skribent som vi alla har mycket att lära oss av. Hennes bok vänder sig inte minst till journalister, men egentligen till alla som tycker om att läsa och att skriva.
Det här är både en inspirerande bok om August Strindbergs oförlikneliga stilistiska förmåga, en studie av författarens språkliga hantverk och något som liknar en handbok i kreativt skrivande.
Annette Kullenberg går i sin bok genom olika journalistiska genrer sådana hon funnit dem hos Strindberg. Ett avsnitt granskar reportage, ett referat, andra åter porträtt, miljöskildringar, polemik och så vidare.
Varje avsnitt består av ett urval strindbergtexter och varje text följs av en fyllig kommentar som inte sällan är längre än den diskuterade texten. Genom sina vassa och fyndiga kommentarer för oss Annette Kullenberg rakt in i Strindbergs skrivarstuga.
Annette Kullenberg ser de journalistiska greppen överallt i Strindbergs stora produktion och hon jämför pedagogiskt Strindbergs skrivande med arbetsvardagen för vår tids journalister. Liksom journalister skrev Strindberg ständigt. Mer än de flesta förmådde han också förnya sitt språk och sitt sätt att skriva.
En nyckel till Strindbergs storhet som skribent är att han inte hade några bindningar och därmed inget att förlora. Hans inledningsvis citerade angrepp på Sven Hedin är förstås orättvist i sak men som en oförfärad attack på överheten ändå något vi nästan aldrig får se i vår tid, där allt är så förtvivlat korrekt.
Just avsnittet med polemiska texter hör till det roligaste i Annette Kullenbergs bok.
Om Heidenstam heter det att han skriver "pekoralsymfonier" och "turistkåserier mest från Orienten". I Götiska rummen angriper han universiteten: "Universiteten är en kombination av kloster, krog och bordell" och Annette Kullenberg kommenterar, "Nio ord och saken är klar. Så här är det med universiteten". Här behövs inga förstärkningar, inga adjektiv.
I ett förord hoppas medieprofessorn Lennart Weibull att Annette Kullenbergs urval kommer att användas flitigt, särskilt vid våra olika journalistutbildningar. Jag instämmer helhjärtat. Här finns en skatt att gräva i för varje skrivande människa.

Redaktör för Sett. Läst. Hört. är Magnus Nilsson, 040-91 04 58

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---