F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  5/96
r a p p o r t  f r å n  f r o n t l i n j e n

I tjugo år har han regelbundet köpt sex av prostituerade kvinnor - trots att han är gift och har fyra barn.
- Om frugan råkar ringa så brukar jag säga att jag är ute och köper korv, säger Roland.
Sexhandeln bygger på att det finns män som är villiga att betala för det. Den här artikeln handlar om dem.

sitter Roland och spanar. Vi står på parkeringsplatsen vid Feskekyrka på Rosenlund. Fem meter bort snurrar bilarna fram och tillbaka, ett oupphörligt hjul av lysande strålkastare som blänker fram, stannar till, sakta kör vidare. Bort mot jazzklubben Nefertiti, där de vänder och kommer tillbaka.
- Det är fan så mycket bättre att åka hit än att gå ut och ragga, säger Roland till mig. Om man köper sig ett luder så är man i alla fall inte otrogen. Kvinnorna som sitter på Opalen och tar hem någon för en kväll – de är de riktiga hororna.

Det är en fryskall måndag kväll, klockan närmar sig halv tolv. Det är inte många kvinnor ute, men bilarna kommer ändå tillbaka, varv efter varv. Det är det klassiska prostitutionsskådespelet, där de andra bilarna hör till kulissen i den föreställning som männen fantiserar om. För kvinnorna, som inte mer än hinner ut ur en bil förrän de ska in i nästa, är det däremot blodig, vardaglig verklighet.
Jag ser in i torskens nya bil; mobiltelefonen lyser grönt och det ligger lite skräp på golvet, en gammal Expressen och ett Dajmpapper.

- Jag går hit regelbundet och har gjort det i tjugo år snart, säger Roland. Det är inget konstigt alls. Se dig omkring, det är ju helt vanliga män som kommer hit - som du och jag. Säkert 80 procent av dom är gifta.
- Fan, det är ju inget märkvärdigt egentligen. Allvarligt talat: vilken man tar inte tillfället i akt när han får det? Det här är i alla fall ärligare.
Roland sitter tryggt tillbakalutad inne i värmen i sin bil, det luktar läder och en aning svett. Han är lite rund, men inte tjock, har en stor, knölig näsa och varma, öppna ögon. Han ser ut som vilken trevlig tjänsteman som helst. Ibland vänder han sig bort och verkar vara lite generad. Men det händer inte ofta.

- Det är ett sånt hyckleri kring det här, säger Roland och försöker få mig att hålla med. Politikerna gör inget åt det, för de köper ju själva. Jag känner några riksdagsledamöter, så jag vet vad dom gör på kvällarna.

- Vet du, det är vanligare ju högre upp i samhället man kommer. Medelsvensson har ju inte råd. Kolla vilka det är som åker runt här. Det är de som har lite pengar över.
Han säger gång på gång att "fan, det är ju helt normalt, det är inget märkvärdigt", och berättar att han reser mycket i tjänsten - han är civilingenjör på ett stort exportföretag - och att det i alla affärssammanhang, på resor och konferenser, är fullständigt accepterat. Det är en gemensam manlig erfarenhet, menar han.

- Va fan tror de att man gör på hotellrummet egentligen? Kvinnorna skulle bara veta hur många av deras män som köper sig en hora eller raggar upp en vilt främmande kvinna i hotellbaren.

Roland berättar att han har fyra barn, är tryggt och stabilt gift sedan snart 25 år. Han ser sig som en god hemmafar, när han är hemma, och beskriver sin fru som "en fin gumma".
- Men jag är konstant otrogen. Jag raggar upp vanliga kvinnor också. Skulle jag inte göra det skulle jag bli ganska otrevlig. Jag behöver det. Varför jag går till hororna? Ja, det är en kick, lite spänning. Det är inte så viktigt om det går för mig eller inte - det är mest att vara här, spana och så köpa nån ibland. Jag köper lite kanske två gånger av tio. I vilket fall som helst så är det bättre än att sitta på krogen.

Han ser ut genom fönstret. En polisbil kryper förbi mitt i den ständiga, sakta framåtglidande trafiken. När jag tidigare under kvällen gick runt och försökte prata med torskar var det många som svarade att de inte visste att det här är stans horstråk, "nej, inte alls, jag var bara på väg hem, skulle åka igenom bara". En stund senare ser jag samma bil inne på andra, tredje, tionde varvet.
Roland är en av många män som köper sex i hemlighet, som lever ett dubbelt liv. Upp till tio procent av alla vuxna män i Sverige går till prostituerade, visar undersökningar.

- Prostitution är alltså i första hand ett mansproblem, sa Elisabeth Pettersson, socialsekreterare på Göteborgs prostitutionsgrupp, när jag träffade henne några dagar tidigare.
- Att männen fortsätter att betala, att männen upprätthåller verksamheten. För det är det de gör.
Prostitutionsgruppen har precis gjort en undersökning av vilken sorts män det är som betalar prostituerade för att ha sex med dem. I två års tid har de intervjuat torskar, i olika åldrar, med olika yrken och bakgrund. Men med vissa saker gemensamma.
- Alla visar någon form av brist på empati, på inlevelseförmåga, sa Elisabeth Pettersson. Man köper inte en annan människa på det här sättet om man verkligen erkänner hennes värde. Det är den grundläggande bristen, som alla de här männen delar. Sedan finns det flera, sinsemellan väldigt olika sorters torskar.

I ett försök att få överblick har prostitutionsgruppen delat in dem i fem olika typer. Först finns "allkonsumenten", som har en fast partner samtidigt som han är otrogen, och som dessutom köper prostituerade. Denna typ har ofta någon sorts machobild av sig själv, "jag kan minsann få vilken kvinna jag vill".
Nästa grupp är "relationsundvikare", som inte har några fasta relationer, men tillfälliga kontakter både med prostituerade och vanliga kvinnor.
"Kompletteringsköpare" kallar gruppen de män som är gifta eller sambo med en kvinna, men som ibland köper sex för att han "inte får tillräckligt hemma".
De ensamma, men som ibland har en relation till kvinnor vid sidan av den som plånboken kan skapa, går under namnet "relationssökarna" - ofta hoppas de på att köpet av kvinnan ska leda till något mer. De prostituerade själva kallar ibland den här typen av män för plåster, eftersom de är så svåra att bli av med.
Den sista kategorin, slutligen är "de refuserade". De är oerhört ensamma, och har hamnat helt fel i det sociala systemet - de klarar inte av vanliga kontakter, och är ofta väldigt olyckliga.

På Rosenlund den här kvällen åker många olika män förbi. Två sjabbiga, orakade karlar i en skraltig gammal Volvo, en taxichaffis som tar en snabbis, en långtradare med två män i förarhytten som högljutt förhandlar med en av kvinnorna - "åk ni hem och hämta lite kakor så kan vi sitta här och knapra sen" hör jag att hon säger till dem innan hon stänger dörren. Och en av de refuserade, en småknubbig man som går fram och tillbaka längs gatan, och med smånervösa rörelser slätar till sin jacka, samtidigt som ögonen flackar.
Män som är ute efter en tillfällig kontakt, en kick, att få leva ut en fantasi, att få ett surrogat för en kontakt, att få stilla sin oro - och vad de får är en masturbation i en kvinnas kropp.

Roland brukar köpa franskt. Det kostar 500 spänn.
- Det är inte så farligt mycket. Skulle jag sitta och dricka öl så skulle jag göra av med det rätt så fort. Då är det roligare att åka runt här.
När jag frågor honom vad han tycker om kvinnorna som går på Rosenlund svarar han:
- De är sopor, bara sopor. Men ibland hittar man nån som är riktigt fin. Va fan, det är inte så mycket att säga - det är ju deras val. De vill tjäna snabba pengar, och det gör dom här.
Jag hinner knappt börja invända att de kanske tvingas till det på ett eller annat sätt, och att många har råkat illa ut som barn.
- Det där är blaha blaha. Det är psykologsnack, sånt de hittar på bara för att få nåt’ att jobba med. Nej, det är något helt annat. Vissa blir alkoholister, andra missbrukare, en del blir horor. Det handlar om karaktär.

Roland har som sagt fyra barn. Två av dem är flickor. Självfallet vill han inte att någon av dem ska börja sälja sig. När han tänker efter lite så säger han att det är klart, inte är det så roligt för kvinnorna, kanske. Men va fan. Det är som det är.
Jag säger att undersökningar visar att män som går till prostituerade har svårt att visa ömhet, har svårt att komma nära kvinnor.
- Det stämmer inte på mig, svarar han. Jag har säkert femtio kvinnor som jag kan ringa här i stan och få knulla med. Utan att betala, alltså.
Han är inte rädd för att bli upptäckt. De flesta av hans bekanta, som precis som han själv antagligen är hyfsat välbetalda, väletablerade, till synes välartade, gör precis som han själv - säger han. Det enda som oroar honom är att frun ska komma på honom.

- Det vore inte så bra. Vi har det fint tillsammans, vi är en bra familj. Jag passar på när jag är inne i stan och jobbar över. Jag har ju mobilen med mig. Om frugan råkar ringa så brukar jag säga att jag är ute och köper korv.
Säger han och skrattar. Hela tiden försöker han få in mig i någon sorts manlig gemenskap, spela på att vi män vill ju bara en sak, du vet.
- Titta på dig själv - du dras ju till andra, vill vara otrogen ibland, eller hur? Om du åker till Amsterdam eller Hamburg så dras du till det. Det är bara sånt hyckleri, man vågar inte erkänna att det här finns och alltid kommer att finnas. Jag tror inte att en kriminalisering skulle göra någon nytta, tvärtom.

Elisabeth Pettersson på prostitutionsgruppen delar inte Rolands åsikt. Som expert i den statliga prostitutionsutredningen tror hon att en kriminalisering av torskar skulle få upp till 70 procent av männen att lägga av. Sen behöver många av de här männen hjälp, menar hon. Hjälp med att få en normalt förhållande till sin sexualitet och sin manlighet.
- Många av dem går helt in i sina fantasier om sexköpet, de säger att det känns som att det inte är på riktigt. De försöker skapa en illusion av en situation där de själva har fullständig kontroll, där den prostituerade kvinnan spelar en roll i hans egen lilla pjäs. Vissa ser till att pengar aldrig kommer in i bilden över huvud taget - kvinnan får betalt i förväg. Medan det för vissa andra är viktigt att ha pengarna framme, att det är väldigt tydligt att det bara är en affär.
- När det är klart är det nästan som om det nästan inte har hänt. De är tömda och har några hundralappar mindre i fickan, det är allt. De säger att det inte är viktigare än att gå på Posten.
Elisabeth Pettersson känner väl igen Rolands berättelse. Den är typisk för de män som går till prostituerade och ljuger för sig själva om det.

Den genomsnittlige regelbundet sexköpande mannen ser kanske ut som en vanlig man i statistisk mening, med avseende på yrke, ålder, familjeförhållanden. Men i någon form, menar Pettersson, är han avvikande. Han klarar inte av en förtrolig och nära relation med kvinnor.
I sina undersökningar har prostitutionsgruppen funnit att rätt många av männen som köper sex själva har varit utsatta för övergrepp när de växte upp. På så vis finns det en gemensam nämnare mellan en del män och kvinnor i könshandeln.
- För dessa män finns det ett mått av upprepningstvång i köpet. De tvingar sig att uppleva alltihop en gång till, och på något märkligt sätt ger det lindring.
- I grund och botten mår ingen av männen som regelbundet köper prostituerade speciellt bra. Även när de försöker bevisa motsatsen, så märks det.

Jag envisas med att fråga Roland om han verkligen tycker att det är så obetydligt, detta att betala en kvinna för att han ska få använda hennes kropp en stund. Han envisas med att det i alla fall är ärligare.
- Alla män som tar sig ett ligg för en kväll borde gå hit i stället, säger han. Eller till statliga bordeller, som man borde inrätta. Då skulle man få bort mycket av skiten som finns kring det. Och man skulle bli av med hyckleriet.
När vi har talats vid ett bra tag frågar han var jag kommer ifrån. Jag svarar Luleå, och genast säger han:
- Det är en trevlig stad. Jag har varit där många gånger. Och suttit på Statt och Cleo och tagit några pilsner. Det finns ett riktigt horställe där. Sunderby-logen heter det, har jag för mig.
Det är ett namn som är välbekant för mig; ett dansbandshak som jag minns att min mamma brukade åka till ibland när hon var i fyrtioårsåldern.

Det är då det slår mig igen hur märkligt detta är. Jag har tidigare inte lyckats koppla ihop den här mannen, och alla andra här ute, med den vanliga världen, den som fortsätter när trafiken på Rosenlund har upphört, och det är morgon på en ny arbetsdag och alla de män som kvällen innan har varit ute och köpt sex vaknar och kokar kaffe. Roland är inte en ensam, utanförstående man - nej, han är familjefadern, grannen, arbetskamraten, min mammas danspartner. Han kan vara vem som helst.
- Va fan, köp en själv, säger han innan vi skiljs. Prova på, så att du vet vad du talar om.

Fotnot: Roland heter egentligen något annat.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  5/96

---