F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 2/96
 T h u n  B u l y | För |
Thun Buly och Chan Rattana, kambodjanska journalister, riskerar frihet och liv genom sitt arbete. I dagens Kambodja är detta bister verklighet. Hoten är högst konkreta och ditt sätt att hantera pennan kan sätta dig i fängelse. FiB/K har träffat dem i Paris.
Den yngre av dem, Chan Rattana, ser blygt ned när vi hälsar medan den några år äldre Thun Buly stadigt möter min blick. Efter sin examen 1973 blev han soldat och när röda khmererna tog makten 1975 placerade de honom i en ungdomsbrigad:- Vi sändes alltid att göra det tyngsta arbetet. Ungdomarna utgjorde spjutspetsen mot framtiden och vi fick arbeta tills vi stupade, berättar Buly sammanbitet.När Vietnam 1979 installerade en ny regim i Phnom Penh utsågs Thun Buly till distriktschef. I hemlighet började han arbeta för en av de otaliga motståndsgrupperna som stred mot de vietnamesiska trupperna. Hans uppgift var att samla ihop vapen och lämna dem vidare till gruppens gerilla. När vietnameserna kom dem på spåren så hade han större tur än vännen Khim Sila och lyckades fly till Thailand. Vännen släpptes ur fängelset först 1992 när FN kom.I Thailand undvek Buly att ansluta sig till någon av motståndsrörelserna, och samma år som fredsavtalet undertecknades återvände han till Kambodja. Men han var efterspanad och måste hålla sig undan tills partierna öppnade kontor i Phnom Penh och FN var på väg. Då anslöt han sig till det rojalistiska Funcinpec och var med om att starta tidningen Khmer Ideal.
Det var en tid som i efterhand idylliserats och kommit att kallas Phnom Penh-våren. Trots FN-närvaron mördades över hundra Funcinpec-aktivister inför valet i maj 1993. Men den politiska debatten stod inte att hejda och flödade fritt i huvudstadens tidningsstånd.- Det var det som var Phnom Penh-våren. Omvärlden brydde sig och vi skulle ställa sakerna till rätta. De gamla makthavarna skulle inte längre få diktera politiken, minns Thun Buly och smittas än en gång av den vårens entusiasm innan han konstaterar att idag är allting tillbaka vid det gamla.Själv är Thun Buly dömd till sammanlagt 3 års fängelse eller 15 miljoner riel ($6.000) i böter. I Kambodja en ofattbart stor summa pengar.
I maj i fjol dömde domstolen i Phnom Penh honom till 1 års fängelse och att böta 5 miljoner riel sedan han publicerat en insändare med rubriken "Sluta skälla ärade premiärministrar!". Anklagelsen löd: desinformation och ärekränkning.Senare dömdes Thun Buly till 2 års fängelse eller att böta tio miljoner riel för sex artiklar som ifrågasatte varför regeringen fortsätter ett krig i väster medan Vietnam hotar den östra gränsen, som uppmanade regeringen att sluta anklaga khmerer för att vara blå, vita eller röda och istället sluta fred.En artikel utvecklade i satirens form ett uttalande av premiärminister Ranariddh apropå bristen på ris i landet: "Kambodjaner äter för mycket..."- Jag publicerade också en satirisk teckning av den andre premiärministern, Hun Sen, ansvarig för många mord under valrörelsen. Men trots att jag inte mördat, så blir jag straffad och Hun Sen går fri!Chan Rattana blev chefredaktör för Khmerungdomens röst sedan tidningens chefredaktör skjutits till döds i vad som allmänt anses vara ett politiskt attentat. När han ska berätta sin historia ser han på sina händer.
- Jag stämdes för en artikel som hävdade att Funcinpec övergett sina vallöften och svikit oss som aktivt arbetade för partiets valseger.Artikeln med rubriken "Ranariddh är tre gånger dummare än Hun Sen" innehöll tre huvudpunkter: Många offrade sina liv i frihetskampen men Funcinpec allierade sig med samma kommunistiska parti som besegrades i valet och trots att Funcinpec vann valet avspeglade maktbalansen i koalitionsregeringen inte detta utan kommunisterna behöll kontrollen av armé och polis, alltmedan den illegala invandringen av vietnameser fortsätter och Kambodja löper risk att förvandlas till ett nytt Kampuchea Krom (det område som historiskt beboddes av khmerer och idag utgör södra Vietnam).- Jag åtalades för spridande av falsk information och för anstiftan till oro. Min advokat hävdade att det var fråga om redaktionella åsikter och påpekade att det på sex veckor efter publiceringen inte förekommit några som helst demonstrationer.Ändå dömdes Chan Rattana. I den högre instansen väcktes Chan Rattanas hopp.- Det ställdes åtminstone en del frågor och åklagaren ombads prestera bevisning. Vi kunde ju visa att någon demonstration inte förekommit och - faktiskt! - det åtalet föll. Ändå fastställde domstolen mitt straff!Istället för den underkända åtalspunkten påstod domstolen att Khmerungdomens röst hade kränkt premiärminister Ranariddh.
Både Chan Rattana och Thun Buly menar att pressens inskränkta frihet absolut inte är en fråga mellan regeringen och enskilda journalister eller pressen, utan uttryck för makthavarnas allmänna politik att undertrycka yttrandefriheten.- Vad vi ville var bara att påminna våra ledare om Funcinpecs vallöften. Om löftet att få slut på kriget khmer mot khmer, om att försvara den nationella suveräniteten och gränserna, om att stoppa korruptionen, om yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Vi ville bara påminna...Nu avvaktar de att deras mål snart ska upp i högsta instans. Några förhoppningar hyser de inte längre och journalistiken har de lagt på hyllan. Istället har de givit sig partipolitiken i våld genom att ansluta sig till förre finansministern Sam Rainsys otillåtna parti Khmer Nation.De menar att det kan vara deras sista möjlighet att försvara demokratin.
Kambodja / bakgrund
C h a nR a t t a n aF O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 2/96
