F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97
i n t e r n e t u t g å v a n

Peter Jansson väcks av ringklockan. Ungarna springer in och drar upp honom. Han stapplar yrvaket blinkande ut i hallen, iklädd blå jeans och en storrutig bomullsskjorta. Det svarta håret och mustaschen är lite rufsiga.
- Vad är Folket i Bild för tidning då? är det första han säger. Mannen som fått kämpa mot såväl svenska regeringen, diverse ägare av Hagfors järnverk och människor som tyckt att han gått för långt eller bara varit avundsjuka. Men hela tiden, och i alla lägen, med ett helhjärtat stöd från den stora folkmajoriteten i kommunen med omnejd. LO-sektionens ordförande Peter Jansson minns när det blåste som värst.
- Under nedläggningen av Hagfors valsverk och den påföljande strejken 1993.
- Det har valsats järn i Hagfors sedan 1882, säger Peter Jansson. Men för ett par år sen tog det slut.
1991 sålde trion Per-Olov Norberg, Gunnar Olsson och Hans Cavalli-Björkman ut 85 procent av Uddeholm Tooling till det av österrikiska staten ägda företaget Böhler. Affären på 1,4 miljarder kronor godkändes av den svenska (s) regeringen genom industriminister Rune Molin. Till grund för beslutet låg Böhlers policydokumenterade löfte: att om det skulle försvinna tjänster för de anställda "skall ägarna försöka skapa nya arbetstillfällen på orten eller försöka sälja verksamheten till nya ägare". Böhler köpte bolaget och så gick det något år innan 700 arbetare varslades om uppsägning. Detta till följd av lågkonjunkturen och att järnverket förlorat sin legotillverkning av rostfritt stål till Avesta. Böhler ville förlägga valsningen till Kapfenberg. Inga ersättningsjobb vaskades fram. När sedan företaget Inexa ville starta valsbolag i Hagfors nekades de av Böhler. Inget av de österrikiska löftena infriades alltså. I samma veva uppdagades det att Voest-Alpine (den statliga koncernen i vilken Böhler ingår) skickat 200 haubitsar till Irak, som då låg i brinnande krig mot Iran. Ett klart brott mot österrikisk neutralitet. Genom affären, som kom att kallas Noricumprocessen, dömdes Böhlers, och sedermera Uddeholms koncernchef Claus Raidl till åtta månader villkorligt.
Järnverksarbetarna gick ut i strejk 1993. De överlämnade ett krav till Uddeholm Toolings nye VD, Håkan Murby, där de ville att Claus Raidl och Böhlers tekniske direktör Knut Consemüller skulle komma till Hagfors på förhandlingar. Annars skulle de sluta jobba. Murby svarade med hot om att anmäla arbetarna till Arbetsdomstolen, AD.
- Men vi fortsatte protestera, berättar Peter Jansson. Folk som skulle ha stål fick tomhänta återvända hem till sina respektive länder. Det var en vild strejk, som aldrig tidigare överträffats i vårt företag. Något som Knut Consemüller till sist ansåg vara ohållbart. Han reste därför till Hagfors och höll, mitt i natten, ett tal till arbetarna i vilket han krävde att de skulle återvända till jobben. Detta skedde när Peter Jansson låg hemma och sov.
- Det var en arbetskompis som ringde och väckte mig. Jag fick kasta på mig kläderna och rusa i väg, vänta tills Consemüller talat färdigt och sen gå upp och säga att vi inte skulle lyssna på vad han hade krävt.
Under hela strejktiden protesterade köpmännen i Hagfors, resebyrån vägrade sälja resor till Österrike och i de små rader av internationella flaggor (som finns uppsatta inne i Hagfors centrum) var den österrikiska upprullad. Men den 10/11-93 lades verksamheten ner, trots arbetarnas kamp, köpmännens bojkott och politikers försök, från såväl lokal som riks- och regeringsnivå, att rädda situationen. Totalt försvann 550 arbetstillfällen.
- I en stor manifestation såg prästen Gunnar Lindberg till att alla kyrkklockor i kommunen ringde samtidigt. Valsverket blev 111 år gammalt.
Peter Jansson riskerade under strejktiden många gånger bli uppsagd på grund av sitt engagemang. Det var han som var arbetarnas talesman i press, radio och i TV. Böhler-Uddeholm vågade emellertid inte sparka honom. Stödet för Jansson var för starkt. Hotet om rättegång i AD drogs också tillbaka.
- De var rädda att få stryk mot oss i en rättegång som vi annars sett fram emot, menar Jansson.
Men när man inte kan avskeda den oppositionelle ser man till att han inte får något inflytande.
När Margareta Winberg och Margot Wallström i år bjöds in av Peter Jansson för att besöka bruksorten stängdes han ute från förhandlingarna mellan regering och kommun. Politikerna valde att från fackens sida ta in Metalls företrädare i stället. Makthavarna gjorde sig på så sätt av med den obekväme sanningssägaren. Det är i alla fall de lokala LO-fackens syn på saken.
Allt verkade ha skett över Peter Janssons huvud.
- Wallström har sjunkit djupare än en sänkt båt, tycker Jansson så här efteråt.
- När jag till sist fick reda på att Wallström och Winberg skulle komma hit var det genom Nya Wermlands-Tidningen. TV2 intervjuade mig och jag fick säga att vi på LO inte var inbjudna. Wallström ville inte kommentera saken varken för media eller mig. Att jag sen själv gått ut i medierna och berättat om hennes tystnad för mina inbjudningar tyckte hon inte heller om.
En stridbar person som Peter Jansson har inte bara makthavare att bråka med. Han möter också på motstånd från de egna leden. Jantelagen är påtaglig i Hagfors.
- Det här fenomenet är ju vanligt i en bruksort. Man ska inte tro att man är någon. Men det måste man få vara. Jag är far, truckförare och LO-ordförande. De som inte tycker sig vara någon, de mår illa. Däremot är jag inte förmer än andra. Peter Jansson säger sig tycka om saklig debatt, men han menar sig också ha fått ta emot personligt riktad och obefogad kritik för sitt politiska engagemang.
- Då går det för långt. Fjantiga saker som att jag inte är betrodd att ansvara för nyckeln in till SAP:s fax. Det har att göra med att jag inte följt partilinjen; men min uppgift är att stå för sånt som LO fört fram. Bland annat att vi skulle ha delat första majtåg. Allt sånt har jag fått ta skit för personligen.
Jansson ser trots allt inte bara mörka moln i skyn. Han tror att det kommer utvecklas ett behov av tjänster och arbeten inom järnverkets olika delar i framtiden, att sänkningen av ålderspensionerna ska ge plats åt unga och han hoppas på satsningar inom alternativa energikällor som kan skapa nya arbetstillfällen i Hagfors.
- Kunde de slänga in 65 miljoner till Arboga kan de väl satsa här med!
Fram till dess får han köra runt i sin Volvo 245 och strida för det som finns kvar. Och än är det långt till ålderdomshemmet. Även om han nu hoppas göra sitt sista år som LO-ordförande finns bland annat planer på att ge ut en bok. Peter Jansson tankar upp och fräser vidare.| I samband med EU-valet -94 drogs valsverket temporärt i gång igen, för att ett år senare åter slås igen och så har det hållit på. Högkonjunktur = valsverk i drift![]() Lågkonjunktur = valsverk ur drift |


| En förevisning i modern järnverkshistoria, och dess arbetares strid för valsandes existens inför tusenårsskiftet. Foto: Anonym |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97
i n t e r n e t u t g å v a n

