F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 7/97
j u b i l a r u t g å v a n
text Jan Guillou • illustration Leif Zetterling
I den stora städningen, bytet från Mariefred till Fagersta, kastades mycket, gavs bort och såldes. Eftersom sådant fungerar som livets räkenskap, vilken ju Myrdal ändå ständigt sysslar med, så förstärktes naturligtvis dysterheten och muttrandet om dööden och de eländiga intellektuella. I sådan sinnesstämning kastade han inbetalningskortet till svenska PEN-klubben, urbota trött på dem alla.Om de bara hade vetat, alla de eländiga, Per Wästberg och Agneta Pleijel, den kände bedragaren Gleichmann och Thomas von Vegesack, stollen Nawid och Sigrid Combüchen, om de bara vetat vilken sprudlande tjänst de nu gjorde Myrdal!De hotade att i protest lämna PEN-klubben om inte Myrdal uteslöts på grund av olämpliga politiska yttranden. Och se, livet lekte igen!Efter en del rotande och letande i flyttlådorna hittade han Pinnens ännu inte slängda inbetalningskort till PEN-klubben och så skickade de raskt in sina medlemsavgifter på samma inbetalningskort. Pinnen skulle ju bevars också uteslutas.Därefter följde en lång period med Myrdal glatt trumpetande i luren utan att muttra det minsta om dööden. Jag såg honom framför mig när vi ylande av skratt talade om de eländiga, han gick med kortbyxor av en typ som får honom att se ut som en brittisk kolonialöverste och sandaler som får honom att se ut som något som skulle förvåna honom högeligen om man nämnde det, runt runt på golvet, gestikulerande med båda händerna i skruvrörelser mot varandra och så då och då "du vet" fast man inte alls vet. Livet var en fest, en fajt att vinna.Vilken man kan avläsa inte minst i hans egen motion till PEN:s årsmöte där han illistigt anslöt sig till några av de eländigas förslag att årsmötet skulle "diskutera" något man kallade "Jan Myrdals och Gun Kessles uttalanden genom åren" i syfte att fördöma dem på något sätt. "Visst", skrockade Myrdal, "men då kräver jag att en extraordinär undersökningskommission tillsätts. Vi är beredda att ge denna extraordinära PEN-kommission tillgång till de åttiotal volymer och de nu mer än hundra klippböcker med våra uttalanden det gäller; det enda som från PEN-kommissionens sida behövs är att vederbörande själva ordnar kost och logi i Fagersta under den rätt långa tid en sådan undersökning kommer att ta. Jag vill dock samtidigt framhålla att tillsättandet av en sådan kommission skulle väcka visst internationellt uppseende och skapa debatt i många PEN-klubbar samtidigt som ett uttalande tillkommet utan undersökning skulle väcka än mer internationell uppmärksamhet såväl bland olika PEN-klubbar som utanför PEN."Det där är Myrdal i ett nötskal, en av hans flera skepnader åtminstone; den segrande polemikern som ser blottan med en proffsboxares speciella intuition och sen träffar klockrent.Han vann förstås striden, fattas bara med motståndare som blottar sig på det viset och hotar som små barn att dom inte vill vara med om inte Myrdal slängs ut. Han vann och det piggade förstås upp.Varvid, mycket snart, en av hans andra skepnader tog över och snacket om dööden började om. Ty problemet med en aldrig så upplyftande strid är ju att den tar tid och den tiden kunde ju användas till något kanske inte lika kul som att få de eländiga intellektuella att trassla in sig i varandra och varandras krav och politiska idéer. Men tiden går och tiden kunde ha använts till någonting kanske inte lika enkelt - det är inte längre så enkelt och lustfyllt att skriva - men viktigare. Observera det. Läs den meningen en gång till.Myrdal är alltså den enda människa jag känner som ständigt grubblar över att han inte kommer att hinna skriva färdigt. Det djävliga med döden är att den berövar honom arbetstid. Du vet, Mexiko-boken blev ju ganska hygglig.Men det borde ju skrivas tio eller tjugo sådana böcker. Och om man är 70 och medelåldern i Sverige är 78,8, dock med hänsyn taget till att många släktingar levt klara i hjärnan till mycket hög ålder, så även om det blir respit till 95 så hinner Myrdal aldrig med. Han kommer att dö i förtid hur det än går, om han så överlever oss alla. Och ibland får jag för mig att han nästan, bara nästan, tycker att det är orättvist.Ibland har Myrdal fel. Ibland till och med inåthelvite. Jag tänker inte exemplifiera då detta ju ändå är ett litet festtal till jubilaren och knappast rätt tid och plats att exemplifiera. Däremot vill jag gärna påpeka att, vilket dessvärre skulle överraska somliga kamrater, Myrdal är sen men dock alltid beredd att gå med på den saken. För att kunna bibehålla sin ståndpunkt måste man ibland ändra uppfattning, ni vet.Det är dock ingen eländig utan en äkta intellektuell hållning. Myrdal prövar sig fram, arbetar sig fram, läser sig fram och arbetar igen. Men han har inget perfekt politiskt gehör.Det skulle ju betyda att han vore i karriär, att han hade väderkorn för vad som är politiskt korrekt i vart ögonblick. Men hans näsa är för djupt doppad i världens lärdom för att göra sådant väderkorn möjligt.Jag känner bara till en intellektuell i västvärlden som påminner mig om Myrdal. Det är Noam Chomsky; jag hoppas jag inte kränker jubilaren.Noam Chomsky är i sitt hemland USA erkänd som en lysande vetenskapsman men sedd som usel kritiker av USA:s imperialism. Och en av hans centrala ståndpunkter är att intellektuella i västvärlden är eländiga därför att de tar ställning mot sådant som är riskfritt och opinionsmässigt meningslöst; författare för fred i USA vänder sig med avsky mot Sovjetunionens krig i Afghanistan, men stödjer Israel, vänder sig med avsky mot Pol Pot men säger inget om det USA-stödda folkmordet i Indonesien. De är eländiga inte bara för att de är fega. De är eländiga också för att de är dumma. Om de tar avstånd från Sovjetunionens krig så har det ingen som helst effekt, tog de avstånd från USA:s krig så skulle det ha effekt. De är kort sagt så dumma att de är omoraliska.Och så tänker ju Myrdal.En likhet till: Noam Chomsky är alltså aktad vetenskapsman men betraktad som politisk stolle i sitt hemland. Myrdal har faktiskt på liknande sätt blivit en aktad litterär författare - barndomssviten - men av de eländigare betraktad som en politisk stolle.Det är möjligt att Myrdal då och då muttrar om den saken. Men då får vi väl alla påpeka att det hade varit, för att skriva myrdalska, än värre om det varit tvärtom!Må vädret skina och vinet smaka på din födelsedag, Myrdal!
Pennfäktaren, illustration av Leif Zetterling
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 7/97
j u b i l a r u t g å v a n
