"Den praktiska tillämpningen av människans rätt till frihet är hennes rätt till privategendom... medborgarskapet, den politiska gemenskapen, av de politiska emancipatorerna reducerades till blott ett medel i försvaret av dessa s. k. mänskliga rättigheter, och att medborgaren därför proklameras som den egoistiska människans tjänare."

(Om Judefrågan)

Denna av svenska vänstermänniskor sällan lästa och än mindre förstådda passage anger i själva verket en central politisk brytningspunkt mellan socialism och liberalism. Bl. a. därför står vänsterfolk nu ofta handfallna inför västimperialismens ideologiska offensiv - antingen den yttrar sig i USA:s amnestyoida kampanj mot Kina och Folkrepubliken Korea, eller i George Soros propaganda för öppna, drogliberala samhällen i Östeuropa (om detta nu verkligen rör sig om två skilda kampanjer?).
Yttrandefrihet är ett ofta otillräckligt men ändå mycket bra, kanske oöverträffat, medel för att säkerställa att kritik kommer fram, och att marknadsföra förslag till förändringar av det bestående. Den sidan av yttrandefriheten görs vi dagligen medvetna om, men kan sällan utnyttja i en värld där kapitalet de facto monopoliserat alla effektiva media. Ty frihet utan jämlikhet ger privategendomens oinskränkta makt.
Det borgerliga frihetsbegreppet vilar på, och begränsas av, föreställningen om produktionens, privategendomens, marknadens frihet. Det är först och främst en entreprenörsfrihet. ICA-handlaren och fabrikören vill ha frihet att sälja sina varor på marknaden. Den som producerar tankar vill ha samma frihet att avyttra sina alster, ty för hjärnarbetaren såväl som för skofabrikören och brännvinshandlaren är de egna produkterna varor på en marknad. Denna ordning är inte hjärnarbetarens fel, det är marknadssamhällets ordning, som vi alla är underkastade. Allt vad vi gör kallas produkter - och därmed menas idag varor.
Om möjligheten att göra sig hörd under kapitalismen och om den realt existerande tryckfrihetens krassa ekonomiska verklighet talas det sällan bland det skikt som poserar som dess värnare - och som samtidigt är dess medprofitörer. Men hur skall man kunna förstå svenska kulturdebattörers andliga utveckling sedan 60-talet, utan att ta hänsyn till sådana grundläggande villkor för tankeproduktionen? För pornografiska ord och bilder har det länge funnits en marknad. Bland de första som utnyttjade de nya friheterna på 1700-talet var följaktligen pornograferna. Så har det varit sedan dess i alla samhällen där friheterna införts, från Spanien till Ryssland. Den bildade liberala borgerligheten har i vånda stött dem. Motståndet i vår del av världen har i stor utsträckning beståtts av kristna högerkrafter.
På Flynts tid dikterades detta motstånd inte av vad som idag ter sig mera naturligt: insikten att man genom att visa upp kvinnor som onaniobjekt förstärker en redan existerade fördom i samhället att kvinnan är en lägre stående varelse som huvudsakligen existerar för att manliga drifter skall tillfredsställas. Har man denna insikt förstår man också, att pornografin är skadlig och reaktionär, inte emedan vissa kroppsdelar eller ställningar i sig skulle vara mera obscena än andra, utan på grund av en faktiskt rådande, historiskt, socialt och ideologiskt betingad ojämlikhet mellan könen.
Det hade stått Forman fritt att föra in denna jämlikhetsaspekt i diskussionen och därmed göra sin film till något annat än ett led i USA:s aktuella ideologiska expansionism. (Forman gör det i stället lätt för sig genom val av motståndare till Flynt - den sliskige ledaren för Moral Majority, baptistpastorn Falwell. Nåväl, valet är inte Formans, utan verklighetens.) Att han inte gör det beror på att han anser jämlikhetsaspekten underordnad, precis som Franzén i Röstånga och EU-kommissionen anser folkhälsan underordnad livsmedelsnäringens intressen, och precis som kapitalisten överhuvud anser arbetarens frihet och bröd underordnad marknadens frihet och profiter. Inget i hans tidigare produktion talar emot denna illasinnade tolkning.
Jag menar däremot att de s. k. mänskliga rättigheterna inte är av naturen givna. De är tillkämpade av folket (även om det idag ofta är folkets fiender som uttolkar dem). Det står därför folket fritt att i demokratisk ordning avgöra vad det menar med friheter och rättigheter inklusive att, om man så önskar, förbjuda oss att låta oss exploateras och nedsvärtas som nationalitet, klass eller kön. Ty om inte folket avgör dessa frågor blir det alltid någon annan som gör det åt oss. Detta är som bekant ingen oproblematisk hållning i frågan om oförytterliga och överhistoriska fri- och rättigheter, men alltid en utgångspunkt.
Bl. a. hjälper den oss att välja måltavla och sällskap i kampen för dessa fri- och rättigheter.