Rättvisan är naturligtvis inte blind. Rättvisans gudinna avbildas förvisso med vågskål i ena handen, svärd i den andra och bindel för ögonen, som om hon skulle döma utan hänsyn till klass och pengar. Men i exempelvis USA är rättvisan en hora som kan köpas för pengar, även om det blir dyrt (O J Simpson, medlemmar av familjen Kennedy m fl). I Sverige går inte det, här skulle O J Simpson ha åkt in på livstid oavsett vad han lagt ned på advokater.
Å andra sidan är risken för att jag själv, numera, eller Jacob Palmstierna skulle kunna dömas oskyldiga i Sverige närmast mikroskopiskt liten. Vår eventuella brottslighet skulle prövas mycket noga, medierna skulle bevaka varje moment i en sådan rättegång och domarna skulle bli ytterst principfasta och petiga med bevisningen.
Skall man således dömas oskyldig i Sverige måste man först ha valt sina föräldrar och privata karriär med större oförsiktighet än Jacob Palmstierna. Då kan det bli upp till livstid för brott man inte begått.
Marketta Forss, som Aktuellt berättat om, är ett sådant fall. En vårnatt 1993 befann hon sig, redlös och gravt alkoholiserad, i en fyllkvart i Örebro tillsammans med ett tiotal personer i ungefär samma tillstånd. Under natten knivskars hennes man till döds.
När polisen kom till platsen var det som vanligt när det gäller ett av våra vanligaste mord i Sverige, fyllkvartsmordet, att de flesta "vittnen" var omöjliga att kommunicera med och att blod var kringtrampat i lägenheten och fanns på flera personers kläder, att någon av oklar anledning skaffat undan mordvapnet och så vidare. Ibland lyckas polisens tekniker ändå bena upp sådana här fall så att man till slut vet vem som är gärningsman. Så dock icke i detta fall.

Marketta anhölls och häktades och förhördes under svåra abstinensbesvär, utan advokat, tills hon gick med på att det kunde ha varit hon, men att hon inte mindes något. Någon vägande vittnesbevisning fanns inte, och inga tekniska bevis.
Hon dömdes till åtta år för dråp, utan bevis och utan massmedial uppståndelse Det var ju bara ett vanligt fyllkvartsmål.
När man läser domen (Örebro tingsrätt mål B 334/93) slås man av hur nonchalanta domarna måste ha varit. De dömde henne mot hennes nekande och körde hennes förvirrade halva erkännande i polisförhören i halsen på henne. I USA, för att nu göra en jämförelse åt andra hållet, hade hela målet underkänts på grund av sådana polisförhör. Hon är dömd mot sitt nekande, utan bevis, således oskyldigt dömd.
Markettas metod att bli oskyldigt dömd är vanligast. Var finsk alkoholist och befinn dig i en fyllkvart när brott begås. Rättegången blir snabbt avklarad och inga medier är där för att bevaka den och sätta press på domstolen.
Medierna är dock ingen garanti, de kan ju lika gärna fungera som lynchmobb, exempelvis när det gäller sådana sexbrott som för tillfället är på modet och bevakas av missriktat feministiska reportrar som kräver blod.
Emellertid har sådana lynchningar ibland misslyckats därför att de attraherat ett för stort, och därmed inte enhetligt mediatryck. Exempelvis styckmordsmålet. Och dessutom dras vi med en baksmälla i form av ett stigande antal sexmål som beviljas resning av högsta domstolen.

Så varken för den finska alkoholisten i den blodiga kvarten eller den för sexbrott misstänkte fadern är situationen alltid hopplös. Det kan svänga. Aktuellt eller stor tidning kan upptäcka justitiemordet och inleda kampanj.
Blott för svartskallen är fallet hopplöst. Om Säpo, via några av sina betalade eller utpressade angivare, tror sig veta. Eller bara tror. Definitionen på en terrorist är, översatt till vanligt språk, en svartskalle som Säpo misstänker. Bevis behövs inte för sådana människor. Grunden för misstankarna är dessutom hemlig.
Den 39-årige algerier som först friats ända upp i högsta domstolen för de misstankar som franska staten anmälde, har nu i stället dömts av Säpo med justitieminister Laila Freivalds godkännande. Han var oskyldig till brott, därför friad. Men han har delat ut flygblad vars innehåll ogillas av Säpo, i vad mån de förstår vad som står där. Han är emot militärdiktaturen i Algeriet och anser att de demokratiska valen skulle ha gällt. En svensk har rätt att hysa den politiska uppfattningen, skyddas av till och med högtidliga lagar, yttrandefrihet och grundlagar, fundamentet i vår demokrati. Svartskalle har icke sådana rättigheter.
När Laila Freivalds skriver under domen, evigt yrkesförbud, evig terroriststämpel, evigt reseförbud, evig statslöshet, så hånar hon vår demokrati. Hon hånar våra lagar, hon hånar rättvisans blinda gudinna. Och hon slår hårdare mot svartskallarna än vad skinnskallarna någonsin skulle förmå.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8/95

---