F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  7/95


    Säpo, algeriern och raslagarna

    "Om det finns bevis mot en svartskalle så tillämpar vi vanlig svensk lag, sådan lag som gäller för alla. Om det inte finns bevis så tillämpar vi terroristlagen, då bevis inte längre behövs."

    Den svenska raslagstiftningen, den så kallade terroristlagen, sätts nu på ett intressant prov. I vanliga fall går det till så, att om det finns bevis mot en svartskalle så tillämpar vi vanlig svensk lag, sådan lag som gäller för alla. Om det inte finns bevis så tillämpar vi terroristlagen, då bevis inte längre behövs. För att formellt kunna bli offer för terroristlagen så ska man vara utländsk medborgare. Men det gäller naturligtvis inte norrmän och danskar eller vita amerikaner. Det gäller blott svartskallar.
    Vad som just har hänt är att en i Sverige gift och bosatt algerier utpekats av fransk polis som gärningsman vid ett attentat i Paris den 25 juli. Det ledde till att misstankarna prövades enligt vanlig lag, av chefsåklagare Jan Danielsson. Det visade sig då att algeriern var oskyldig, eftersom han kvitterat ut pengar på posten i Haninge just den dag han skulle ha begått mord i Paris. Inget konstigt så långt. Jan Danielsson avskrev misstankarna och släppte mannen.
    Varvid dock Säpo omedelbart tog honom i förvar enligt terroristlagen med hänvisning till att man hade misstankar, fast hemliga.
    Bakgrunden är naturligtvis politisk. Den algeriska militärdiktaturen ogillar sina kritiker utomlands och i den algeriska regeringspressen har flera personer bosatta i Sverige utpekats som "terrorister" för att de sprider tidningar och flygblad med kritik mot regimen i Alger. Den nu gripne var en av dessa i förväg utpekade terrorister som alltså lagligt kunde bli misstänkt efter attentatet i Paris den 25 juli.

    Enligt den mest ansedda franska tidningen Le Monde den 25 augusti sände då den franska säkerhetstjänsten DST spioner till Sverige för att smygfotografera den misstänkte (detta är i och för sig brottsligt, men DST är en kompisorganisation till Säpo och behöver därför inte bry sig om svenska lagar).
    Ett vittne i Paris kunde naturligtvis genast bekräfta att svensk-algeriern var en av "tre nordafrikaner" han sett uppträda skumt i närheten av brottsplatsen. Allt skulle ha klaffat perfekt för den algeriska regimen och den franska säkerhetspolisen om det inte varit för den svenske åklagaren Jan Danielsson. Och ett daterat postkvitto från Haninge. Tur för algeriern att han tog ut pengar just den dagen.
    Den fransk-algeriska provokationen hade alltså misslyckats. Men då kom Säpo störtande till bröders hjälp och fängslade den enligt vanlig lag icke längre misstänkte med hänvisning till vår raslagstiftning. Säpo kräver förstås att den oskyldige men ända misstänkte ska utvisas enligt raslagarna. Helst till Säpos kompisar i Frankrike.
    Men det blir inte så lätt. Den utvisningen kan komma att bli prövad i en vanlig domstol, efter fransk begäran om utlämning, och där har den misstänkte rätt att ha advokat och försvara sig. Så den vägen går nog inte.
    Då hoppar vår egen justitieminister Laila Freivalds in i intrigspelet och antyder att den där icke skyldige men misstänkte nog kan utvisas i alla fall, eftersom "det har framkommit vissa uppgifter som visar att mannen varit involverad i verksamhet som inte är önskvärd i vårt land".

    Den meningen bör man läsa flera gånger. Vad det är frågan om är regeringskritiska flygblad och agitation på öppen plats, sådant som för vita är skyddat av våra grundlagar och betraktat som synnerligen önskvärd verksamhet. Vilken svensk medborgare som helst hade kunnat bedriva algerierns "verksamhet" utan risk för förföljelse från svensk myndighet. Men för honom kan samma sak slå sönder hans liv och splittra hans familj för evigt. Han har svensk fru och två barn.
    En utvisning enligt raslagstiftningen ska föregås av en hemlig förhandling med Säpo som både domare och åklagare och där bevisningen är hemlig. Det är en form av skenrättegång som bara kan tillämpas mot svartskallar, men för att ge intryck av rättslig prövning får den misstänkte ha advokat med. Dock beläggs advokaten med tystnadsplikt och får inte berätta vilka bevis han inte fick ta del av. Sen kan utvisningen gå av stapeln.
    Den gripne algeriern kan dock inte lagligen utvisas till Algeriet, eftersom han då riskerar att mördas. Att skicka honom till Frankrike som terrorist är bara ett sätt att kringgå normal lag. Den franska kvällstidningen France-Soir har just beskrivit den svenska raslagstiftningen som att Säpo har samma rättigheter som franska kungar på 1700-talet. I Frankrike förstår man inte hur någon kan vara oskyldig men ända fängslad.
    Men det förstår väl inte vi heller. Förstår Laila Freivalds?

    BILD: Jan Guillou


    Författarens hemsidaTEXTBILD: Beställ hos FiBs bokklubb


    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  7/95