F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/97
m e d  o r d  o c h  i n g a  v i s o r

Stockholm (Al Ahram)
Som egyptisk korrespondent står man många gånger djupt frågande inför den kristna nordgermanska kulturen. Det land varifrån eder utsände den här gången lämnar sin rapport, konungariket Sverige, präglas till exempel starkt av en påtaglig brist på respekt för kvinnor, kvinnors liv och kvinnors människovärde.
Inom en befolkning som är mindre än Kairos mördas i genomsnitt en kvinna i veckan av sin man och enligt den regimtrogna tidningen Aftonbladet, Skandinaviens största tidning, en regionens Al Ahram om man vill, misshandlas förmodligen så många som 100.000 svenska kvinnor årligen av sina män.
Huvuddelen av all denna kvinnomisshandel, eller alla dessa kvinnomord, tycks äga rum i samband med de kristna helgerna och de särskilda alkoholritualer som sammanhänger med dessa helger.

Traditionen att supa sig redlös i samband med religionsutövning har förvisso mycket djupa rötter i den nordgermanska kulturen, men det för en muslim något lättvindiga sättet att värdera kvinnors liv sägs, enligt lokal historisk expertis som jag rådfrågat, snarare hänga samman med sociala förändringar i begynnelsen av den kristna epoken. Enligt förkristen germansk sed behandlades män och kvinnor lika, men med kristendomen kom seden att värdera hemgiften högre än brudgåvan. Denna förändring, för ungefär 900 år sedan, ledde till att kvinnor enligt kristet synsätt fick lägre värde än män. Och det var ungefär vid denna tid som seden att placera ut flickebarn i skogen som rovdjursföda uppstod här långt borta i civilisationens avkrokar.
Man skall kanske vara något försiktig med sådana här historiska förklaringsmodeller till seder som måste förefalla oss Kairo-bor vämjeligt barbariska. Religionens betydelse skall kanske varken övervärderas eller undervärderas.

Men det är ett faktum att kvinnomord av denna särpräglat kulturella art ofta bedöms mycket milt av de svenska domstolarna. Ännu för bara något decennium sedan slapp tre fjärdedelar av de svenska kvinnomördarna undan utan straff och fick efter kort tid på vilohem återgå till normalt liv, till och med att gifta sig med en ny kvinna och slå ihjäl henne också.
Man skall nu inte dra alla svenskar över en kam. Det är viktigt att påpeka. De specifikt kristna seder varom vi nu talar tycks exempelvis vara betydligt vanligare ute på landsbygden och inom särskilt efterblivna regioner.
Nyligen beslöt sig exempelvis en nyskild man i det nordliga bysamhället Svappavaara att skjuta sin frus nye man. Vilket han också beslutsamt genomförde. Inför ögonen på parets barn. Eftersom han emellertid var berusad vid dådet, och det dessutom inträffade på den största kristna helgdagen, julafton, så dömdes han inte för mord utan för ett annat brott som skulle kunna beskrivas som kulturellt motiverat dödande. Och han fick bara tre års fängelse, allt i överensstämmelse med landets seder.
Samtidigt dömdes emellertid en ung turkisk man till sex års fängelse för mordförsök på sin syster. Den turkiske gärningsmannen kom, som läsaren redan anat, naturligtvis från en efterbliven landsortsregion präglad av föreställningar om "familjeheder" etc. Om just denna dom är inte så mycket att säga, våra egna domstolar skulle ha bedömt gärningen på samma sätt, möjligen betydligt strängare vid själva straffutmätningen. Dock kan man ju fråga sig hur brottet skulle ha bedömts i Sverige om gärningsmannen kunnat hänvisa till att han varit berusad, det varit påskafton och att han dessutom var kristen och handlat i överensstämmelse med den svenska kulturen. Helt säkert hade straffet då blivit mildare.

De två händelserna har emellertid lett till en viss debatt i det svenska kulturetablissemanget på sista tiden. Det finns till synes en vitt spridd uppfattning att kvinnomord skulle vara en muslimsk kulturyttring och inte en kristen.
För oss utomstående ter sig alltså dessa kristna seder, särskilt kvinnomisshandeln på de stora bönedagarna, som en form av barbari. Men vi måste ändå noga hålla i minnet att alla svenskar inte deltar i detta barbari. Många svenska män, kristna eller ej, skulle faktiskt aldrig drömma om att slå ihjäl sina fruar, ens berusade på julafton.
Vi får ändå inte blunda för sanningen, vi måste säga som det är. Somliga kristna svenska seder hör faktiskt hemma på medeltiden och inte i vår tid.

Abu Dan alias Jan Guillou

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/97
i n t e r n e t u t g å v a n

---