I ett vimsigt TV-reportage framträdde nyligen "verklighetens Hamilton" i skepnad av förre statlige tjallaren Gunnar Ekberg. Det spelades filmmusik från Top gun och mina böcker förevisades i bild, flygplan exploderade och en atombomb fälldes från ett flygplan. En i och för sig intressant fotnot i den moderna svenska historien jönsades bort i agentromantik.
Ty det Gunnar Ekberg sysslade med som svensk statstjänsteman på 60- och 70-talen var föga heroiskt. Han samlade in namn på medborgare som hade skänkt pengar till FNL i Vietnam och gjorde upp listor på medlemmar i palestina-grupperna. Informationen lagrades hos den militära underrättelsetjänsten, vilket beror på att ett riksdagsbeslut 1969 hade kriminaliserat säkerhetspolisens åsiktsregister. Försvarsmakten hade därför övertagit åsiktsregistreringen.
Problemet med Gunnar Ekberg, för skattebetalarna såväl som för hans uppdragsgivare, var emellertid hans mytomana böjelser. I sina agentrapporter till den militära underrättelsetjänsten beskrev han livfullt hur vänsterorganisationer i Göteborg förberedde sprängningen av Göta Älv-bron, hur stockholmsvänstern förberedde sprängningen av parlamentet i Israel och hur palestinaaktivisterna ämnade bränna judiska barnhem och bomba synagogan i Stockholm.

Försvarsledningen var korkad nog att översända en förteckning på de våldsdåd som avslöjats (fast de aldrig ägt rum) genom försvarsmaktens anställde Ekberg, till riksdagens försvarsutskott. Genom ett sataniskt infall lät riksdagen offentliggöra rapporten. Och drog därmed, avsiktligt förmodar jag, ned brallorna på såväl mytomanen Ekberg som den militärledning som betalat pengar för hans tjänster. Allt detta finns i arkiv. Till och med en nyhetsreporter på TV4 skulle ha kunnat ta fram materialet. Ehuru det möjligen fått en något avromantiserande effekt på TV4:s stora avslöjande.
Men nu till något viktigare än att skoja med modern och ungdomlig TV-journalistik. Ty Gunnar Ekberg är ju som han är än idag, något fantasifull, och berättade hur han 1972 övergått från den svenska till den israeliska underrättelsetjänsten och hur han utbildat och tränat palestinska terrorister, hur de attackerade och sänkt ett fartyg m.m.
Och nu blir saken intressant, fast säkert på ett helt annat sätt än vad Gunnar Ekberg och de mindre begåvade TV4-reportrarna tänkt sig.
Det är faktiskt förbjudet att arbeta för främmande en makts underrättelsetjänst i Sverige. Om den israeliske agenten arbetar mot exempelvis arabstaters ambassader är brottet bara olovlig underrättelseverksamhet, med kort preskriptionstid. Men Gunnar Ekbergs huvudsakliga arbetsuppgifter i Sverige gällde ju svenska medborgare som kritiserade Israels politik. Då är brottet spioneri och straffskalan börjar i praktiken på 3-4 år och går upp till livstid, en tid som ännu inte runnit iväg.
Också mord, i vilket Gunnar Ekberg i dunkla ord erkände delaktighet med den juridiskt aningslösa undanflykten "jag bara vaktade utanför", har en preskriptionstid på 25 år.
Vad tror ni hade hänt om TV-reportaget handlat om en person som erkänt ännu icke preskriberat spioneri och mord i Sovjetunionens tjänst?
Just det, den personen hade suttit anhållen dagen efter TV-programmet.

Men intet sådant kommer att drabba Gunnar Ekberg. Den svenska åklagarkåren kommer icke att besvära honom.
Till detta finns en serie tänkbara förklaringar. Spioneri är ett brott med politisk innebörd och den svenska åklagarkåren är ovillig att ta initiativ i politiska mål, den vill ha en signal från regeringshåll först (vilken våra grundlagar förbjuder, men så är det i praktiken).
Den svenska åklagarkåren tycker möjligen att mord är ett mindre allvarligt brott om offren är araber, varför man inte behöver besvära sig med ärendet.
Detta är ju dystra perspektiv.
Men det kan för all del också vara så att Gunnar Ekberg får löpa av en helt annan anledning. Nämligen att ingen av de gissningsvis 100 åklagare (alla med principiell åtalsplikt) som såg hans bekännelser i TV trodde en sekund på vad han berättade.
I så fall kan det faktum att Gunnar Ekberg fortfarande befinner sig fot bara tolkas som en ovanligt kvalificerad och avsågande TV-recension från landets åklagare. Men hur sanningen skulle kunna ligga "mitt emellan" dessa två alternativ är svårt att se.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  2/96

---