Tidningen Svensk Jakt driver sen flera år en renodlat rasistisk kampanj mot samer och det är ingen oviktig fråga. Svensk Jakt är officiellt organ för en folkrörelse med 200.000 medlemmar och denna folkrörelse är mycket inflytelserik, bland annat genom sina förbindelser med LRF och alla jagande politiker och direktörer.
Eftersom Svenska Jägareförbundet och dess tidning är totalt okänsliga för kritik - alla kritiker idiotstämplas, karikatyrtecknas och förhånas - så har man denna gång gjort annat än dementerat.
Jag har därför sett efter hur det rent faktiskt ligger till, genom att gå igenom de senaste tio årgångarna av Svensk Jakt. Resultatet är mycket tydligt och i sak omöjligt att snacka bort.
Samer är nämligen den vanligaste grupp icke-jägare som förekommer i tidningen, den näst vanligaste gruppen är politiker.

Under åren 1987 till 1996 (september) förekommer 66 artiklar om samer i Svensk Jakt. Från flersidesreportage till notiser. Systematiserar man den bild av samer som sammantaget presenteras så blir resultatet följande:

Samer tjuvjagar - 30 procent.
Samer har "orättvisa" privilegier - 20 procent.
Renar är en plåga för allmänheten - 18 procent.
Samer har för mycket älgjakt - 10 procent.
Samer är inte skurkar - 9 procent.
Samer begår andra brott än jaktbrott - 8 procent.
Samer ljuger om renförluster - 5 procent.

Siffrorna är avrundade. Gör man om arbetet med dator så blir det några decimaler hit eller dit i förskjutning, men helhetsbilden kommer inte att ändras. Att samer ändå o nio procent av omnämnandena icke stämplas som förbrytare beror på att man i några artiklar ställt en samisk företrädare till svars, samt ett reportage om en karlakarl till björnjägare som torde vara same, samt en enda insändare som bemött allt dravel som stått infört under åren.
Enligt frekvens i omnämnanden och diskussion skulle järven vara Sveriges mest tjuvjagade djur, givetvis en löjeväckande tanke, och dessutom skulle samerna, som utgör en halv procent av den svenska jägarkåren, stå för ungefär 90 procent av all tjuvjakt, vilket är mer än löjeväckande som idé.
Det här går inte att snacka bort. Det är alltså ett bevisbart faktum att folkrörelsetidningen Svensk Jakt drivit en rasistisk kampanj från 1988-89 och framåt.
Men just detta att det finns en startpunkt för kampanjen gör det också möjligt att förklara varför den uppstod. 1989 deklarerade dåvarande förbundsordföranden JO Pettersson att "vi" jägare har som mål att erövra den samiska jakträtten i Sameland, ty där finns "outnyttjade jaktmöjligheter" (utnyttjas nämligen bara av samer). Därmed gick startskottet för kampanjen och i fortsättningen, under de kommande åren, återupprepas ständigt tanken på samernas land som jungfrueligt och outnyttjat. Med samma logik och delvis samma språkbruk som européer på 1800-talet talade om det outnyttjade Afrika (där det bara fanns giraffer, negrer, lejon och elefanter).
Men i kampanjen ingår också språkmönster från 1930-talets fascism. Motståndarna till Svensk Jakt beskrivs alltid som "penningstinna" och det "klirrar" alltid i samernas "kistbottnar", de tjänar inte pengar som andra människor. Och de karikatyrteckningar på samer som dyker upp ungefär 1989 borde i många fall vara omöjliga att publicera i annan press.

Svenska Jägareförbundet hade alltså ett konkret politiskt mål, som man nu delvis uppnått. Nämligen att beröva samerna den uråldriga rätten till jakt och fiske på eget territorium. Det är lätt att förstå den målsättningen, alla förbund vill gynna sina medlemmar på olika sätt.
Men den rasistiska kampanjen är svårare att förstå, i all synnerhet som den inte ens erkänns av sina utövare.
Den förre partisekreteraren i det socialdemokratiska partiet, Bo Toresson, är nybliven ordförande i Svenska Jägareförbundet. Också han har hittills nöjt sig med att bara vifta undan problemet med samebilden i förbundstidningen.
Men för en socialdemokratisk fullblodspolitiker borde den hållningen såvitt jag förstår vara omöjlig. Jag väntar nu med intresse på Bo Toressons förklaring om vad han tänker göra åt rasismen i sin egen förbundstidning.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/97
i n t e r n e t u t g å v a n

---