I den mest skrattretande TV-reklam som någonsin sänts i Sverige förevisades några räknenissar från Nordbanken. De hade tagit av sig kavajerna och satt där i bara slipsen och skjortan, stirrade in i kameran och sa att vi skulle lita på just dem för "det är det det handlar om".
Direktören Hans Dalborg såg i särklass lustigast ut.
Den reklamfirma som lurat i Nordbankens ledning att det mest förtroendeskapande budskap man skulle kunna förmedla till allmänheten vore att visa räknenissar i bild måste ha gjort ett klipp (billig film men hög räkning som ju direktörerna själva skulle attestera). Ja, jäklar vad man måste ha skrattat på reklambyrån när skämtet gick hem.
Men för att direktörerna själva skulle gå med på den skojfriska idén krävs nog att de faktiskt på allvar tror att just räknenissarna vore bankens största tillgångar, det som man först och främst måste visa upp för allmänheten. Deras sålunda perversa syn på både människor och affärer tyder på att de gått på sin egen propaganda. Utan direktörer stannar Sverige.
Just detta gäng från Nordbanken utmärkte sig snabbt genom att som belöning för att banken inte gick med förlust när man fått 40 miljarder från skattebetalarna utdela en eller ett par eller ännu fler miljoner till varje direktör. Då hotade facket med att ta ut sina pengar och byta bank. Vilket skulle gjort att direktörerna gjorde förlust och inte kunde motivera extramiljoner åt sig själva med att de inte varit så duktiga.

De två högsta hönsen i banken, den för sin lögnaktighet tidigare sparkade SE-banksdirektören Jacob Palmstierna och hans deputy Hans Dalborg kallade till presskonferens och meddelade att man inte skulle dela ut några extramiljoner till firmans räknenissar, men att det beslutet i och för sig varit riktigt och att den omständigheten att man nu inte skulle genomföra beslutet på intet sätt kunde tolkas som om man ändrat sig.
Det hade man kanske inte gjort. För nu har det alltså visat sig att räknenisse Dalborg för fem års arbete i banken, ett arbete vars förutsättning dock varit de 40 miljarder som skattebetalarna fått punga ut med, har belönats med 52 miljoner i fallskärm.
Räknenisse Dalborg slår därmed tidigare rekordinnehavare i statlig fallskärm, Apoteksbolagets Åke Hallman, med 11 miljoner. Trea i den statliga ligan av folk som snor åt sig av skattebetalarnas pengar i så kallad fallskärm är Ulf Dahlsten som missköter Posten så ordentligt att det ser ut som om han verkligen vill ha sparken - för att utlösa sin fallskärm.
Den motivering som Nordbankens styrelseorförande Jacob Palmstierna presenterat för att ge sin hejduk Hans Dalborg 52 miljoner går givetvis ut på att "marknaden" krävt detta tilltag. Samma marknad har också ställt hårda krav på belöningar åt Ulf Dahlsten och Åke Hallman, ständigt denna marknad.
Själva argumentet är naturligtvis så grundfalskt att det skall till hård hjärntvätt av direktörspropaganda att inte genomskåda det.
En något så när dresserad schimpans hade klarat Åke Hallmans jobb, att från ett monopolföretag distribuera medecin till apoteken. det hade inte behövt kosta många bananer i fallskärm. Möjligen hade schimpansen inte klarat Åke Hallmans specialare, att kränga förbjudna canserframkallande medeciner till Estland. Samma schimpans borde ha klarat av att missköta monopolföretaget Posten något mindre än vad Dahlsten gjort.

Däremot är jag osäker på hur schimpansen skulle ha klarat Hans Dalborgs jobb i Nordbanken. Säkert hade han inte blivit lika oavsiktligt komisk i TV-reklamen som Dalborg. Men det är ju möjligt att vi här talar om ett jobb som bara ett par tiotusentals bankmänniskor skulle ha klarat av. Dock fanns det ingen "marknad" som krävde 52 miljoner för denna insats. Vad skulle det vara för marknad? SE-banken eller Handelsbanken? De har egna räknenissar. Utländsk bank som genast skulle köpt komikern Dalborg från oss? Icke, han är värdelös i utländsk bank redan av språkskäl, liksom 99 procent av landets räknenissar, de som motiverar fallskärmstaktiken med att de annars skulle tvingas fly landet. Dillandet om "marknad" är förvisso ren och skär lögn. Ingen marknad har någonsin krävt att dessa tre statsanställda skall få 115 miljoner i extra veckopeng. De är de själva som krävt det, och deras kompisar. De uttrycker med sådana krav absolut ingen ekonomisk teori. De uttrycker bara sin människosyn.
Det är alltså en politisk fråga. Om statsanställda räknenissar får skoja åt sig pengar på detta sätt så är det vår politik, Göran Perssons politik.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/96

---