F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6/97
S e t t  •  L ä s t  •  H ö r t

Ett sammanträffande i tiden gör att jag samtidigt arbetar med ett kapitel i en samlingsbok till Kommunistiska manifestets 150-årsjubileum och en recension av de båda tyska journalisterna Hans-Peter Martins och Harald Schumanns bok Globaliseringsfällan. Marx och Engels skrev 1848: "Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser. bourgeoisin har genom sin exploatering av världsmarknaden givit alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt".
Redan för 150 år sedan kunde man alltså ana konturerna av den ekonomiska process som nu med en något missvisande term kallas globalisering. Den har tilltagit i intensitet, den har fått många nya uttrycksformer, men det handlar alltjämt om samma grundläggande innehåll, nämligen bourgeoisins och storfinansens järngrepp över ländernas näringsliv och därmed även politik. (Varför kallar jag globalisering "en något missvisande term"? Bl.a. därför att den avgörande delen av produktionen fortfarande är avsedd för företagens hemmamarknader. Ekonomin har inte global karaktär i samma mening som man kan tala om en nationell hushållning.)
Martin och Schumann ger en faktaspäckad och lättläst skildring av de senaste momenten i denna process. Deras bok är dessutom försedd med en utmärkt notapparat som gör det lätt att utnyttja anförda fakta och citat för den egna argumentationen. I den svenska utgåvan har dessutom infogats färska uppgifter om förhållanden som berör den svenska utvecklingen. Allt gör att Globaliseringsfällan kan rekommenderas som en utmärkt handbok - med undantag för de sista kapitlen som skulle innehålla lösningarna på problemen. Därom nedan.
Även i Sverige får vi allt oftare höra argumentet att globaliseringsprocessen förhindrar radikala politiska motåtgärder för att minska arbetslösheten, höja lönerna, minska klyftan mellan fattiga och rika, stoppa de sociala nedskärningarna. För statsmakterna en bättre fördelningspolitik, då flyttar kapitalet. Högteknologisk kommunikation, låga transportkostnader och gränslös frihandel kommer att smälta samman hela världen till en enda marknad, så lyder den ständigt återkommande tesen, skriver Martin och Schumann. Det hör till deras förtjänster att de starkt polemiserar mot påståendena att regeringarna inte skulle ha något ansvar för den s. k. globaliseringen. "Detta är nonsens. Den globala ekonomiska integrationen är på intet sätt ett naturfenomen, utan har medvetet framkallats av en målinriktad politik. Det var regeringar och parlament som med avtal efter avtal och lagförslag efter lagförslag banade väg för det gränsöverskridande utbytet av kapital och varor. Från avregleringen av valutahandeln vid skapandet av den europeiska inre marknaden till den pågående utvidgningen av världshandelsavtalet GATT har regeringspolitiker och västliga industriländer själva systematiskt framkallat det tillstånd som de nu inte längre får bukt med".
Men hur kan man då tro, som de båda författarna gör, att en utveckling av EU till ett federalt Europa med en europeisk valutaunion som avgörande bas skall kunna lösa problemen? Det blir ju en fortsättning på den politik som skapat svårigheterna. De stora transnationella koncernerna begränsar inte sin verksamhet till Europa, de är verksamma i alla världsdelar. Det betyder att det behövs internationella lösningar på de problem som storkapitalet skapar.

Redaktör för Sett. Läst. Hört. är Magnus Nilsson, 040-91 04 58

C. H. Hermansson

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---