Utställningen omfattar 92 av de närmare 800 affischer som Myrdal/Kessle donerat till museet.
De användes under Kulturrevolutionen för att undervisa och uppmuntra folket på den kinesiska landsbygden i genomförandet av reformer inom teknik, jord- och lantbruk, hälsovård och familjeplanering. Motiven är idealbilder, drömmar om hur livet skulle kunna te sig efter revolutionen.

Redan vid insamlandet i Kina under 70-talet valde Myrdal/Kessle bort mer militanta affischer till förmån för mjukare bilder. Bilder som målade upp den positiva framtiden. Som var ämnade för den lilla världen: bostaden, den lokala partilokalen, läkarmottagningen, klassrummet.
I och med att Mao dog 1976 krossades Kulturrevolutionen och landets ledning ändrade kurs mot privatisering och kapitalism. Sedan 1980 har 150 miljoner fattigbönder flytt in till städernas snabbt växande slumområden. Idag är Peking lika stort som hela Skåne!
Landsbygden har fått förfalla, vilket orsakat de senaste årens häftiga översvämningskatastrofer. Fram till år 2000 beräknas ytterligare 150 miljoner fly landsbygden. Ovanpå detta växer klassklyftor, brottslighet och korruption. Och de bilder som idag undervisar och uppmuntrar folket är reklamaffischer för Coca-Cola och Korea Air Lines.
Idag återstår blott skärvor av revolutionen och dess dröm om det goda samhället. Däribland dessa affischer, räddade till eftervärlden av Myrdal/Kessle. I Kina finns de antagligen inte bevarade. Där betraktas idag Kulturrevolutionen som en naturkatastrof.

Min första tanke när jag betraktar affischerna är att jag har sett dem förut, men var? Efter ett tag slår det mig: Vakttornet, Jehovavittnenas husorgan med tecknade bilder av Guds rike befolkade av lika perfekta människor med perfekta leenden omgivna av sol och lycka.
Ofta verkar de vara släkt med varandra då deras utseenden är snarlika. Formen på näsor, öron etc går igen. Skuggor finns inte, varken bokstavligt eller bildligt.
Sådana bilder har alltid framkallat en kuslig känsla hos mej. Så här skulle samhället kunna se ut om vi rensade bort alla skröpliga och fula, om vi proppade människor fulla med prozac så att alla negativa tankar eliminerades.
Denna schablon- och stereotypteknik finns förstås i all propaganda och reklam. Titta t ex på reklamen för pensionsförsäkringar! Det handlar helt enkelt om högst subjektiva bilder som vill Sälja något. Allt som kan göra köparen tveksam är därför bortrensat. I det här fallet är det frukterna av Kulturrevolutionen man vill sälja.
Rent konstnärligt tillför inte bilderna vare sig något nytt eller annorlunda.
Men. De får en att fundera över bilder i allmänhet. Och propagandabilder i synnerhet. Vad säger de? Vad i dem är det som uttrycker det ena eller det andra? Varför får de mej att reagera si eller så? I fortsättningen kommer jag nog att se på bilder med delvis andra ögon.
Jan Myrdal (och Gun Kessle) har därmed gjort det igen: öppnat medvetandet hos betraktaren, fått fart på tanken. En nog så viktig frukt av kulturkonsumtion. Dock, som Myrdal kanske skulle ha uttryckt det: Lita inte på vad jag säger. Gå till källorna och kontrollera själv. Gå till Folkens museum, där utställningen står under ett år!

Utställningen Drömmen om det goda samhället visas på Folkens museum Etnografiska, Djurgårdsbrunnsvägen 34, Stockholm (buss 69 från Sergels torg) fram t o m 7/9 1997.

Ett klick på bilden gör den större!

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  9-10/96
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---