F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 8-9/97
i n t e r n e t u t g å v a n
|


Har man slutat ge ut böcker i Finland? Naturligtvis inte.text Peter Curman
Inte minst när det gäller poesin har de finlandssvenska kollegerna mycket att komma med: ClaesAndersson, Peter Sandelin, Agneta Enckell, Gungerd Wikholm, Märta Tikkanen m. fl.
Vänder vi blicken tillbaka kan vi bara konstatera att det var de finlandssvenska poeterna som förmedlade den lyriska modernismen till Sverige med namn som Gunnar Björling, Edith Södergran, Henry Parland och Elmer Diktonius.
Det var hos Gunnar Björling och Hagar Olsson som de fem unga med Artur Lundkvist i spetsen hämtade inspiration för att förnya den svenska poesin.
Det har länge funnits ett system med s. k. delutgåvor av finlandssvensk litteratur. Det innebär att samtidigt som boken ges ut av ett förlag i Finland utkommer den på ett rikssvenskt förlag för distribution i Sverige. Det är alltså samma bok fast med olika förlagsnamn.
För en utomstående förefaller det vara ett mycket omständligt sätt att ge ut böcker. Varför inte lasta de finlandssvenska böckerna direkt på pallar och frakta över dem till Sverige tillsammans med alla andra varor. Varför detta litterära förmynderi?
De svenska förläggarna brukar svara att den svenska marknaden inte har plats för fler böcker och att de rikssvenska tidningarna inte skriver om de nya finlandssvenska titlarna. På kulturredaktionerna svarar man att man inte kan skriva om böcker som inte går att köpa i den svenska bokhandeln.
Rena cirkelresonemanget alltså. Men det finns också finlandssvenska förläggare som kallar Sverige för "Daniels land" varmed de menar att bara de böcker som fann nåd inför Daniel Hjort på Alba fick komma uti svensk delutgåva och därmed spridas i Sverige. Men om Daniel Hjort någonsin haft denna roll av litterär trafikpolis har uppdraget nu gått vidare till andra okända litterära myndigheter.
Men föreställningen att den svenska bokmarknaden skulle vara förbehållen enbart svenska eller i Sverige boende förläggare tycks ha bitit sig fast även om man förefaller vara beredd att göra undantag för vissa kapitalstarka företag, som Norstedts-fallet visar.
Varför då denna diskriminering av den finlandssvenska litteraturen i Sverige? Varför finner sig de finlandssvenska förlagen i denna egendomliga situation? De borde ju vara intresserade av att komma ut på den svenska marknaden där de många läsarna finns? Eller är de så beroende av sina svenska kolleger att de inte törs utmana de svenska intressena?
Och vad säger författarförbunden i Sverige och i Finland? Nog borde författarnas egna organisationer granska förlagsöverenskommelserna - om det nu finns sådana - i sömmarna. För det kan inte rimligtvis ligga i vare sig författarnas eller läsarnas intresse att begränsa åtkomligheten av de finlandssvenska författarnas böcker.
Förresten, vad säger den svenska litteraturutredningen?![]() | ![]() |

F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 8-9/97
i n t e r n e t u t g å v a n

