F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/97

Extremhögern I FRANKRIKE

återuppvaknande har effektivt kartlagts från 1984 då Front National fick 10,9 procent och 10 platser vid valen i Europa Parlamentet. Dess framsteg befästes 1986 då partiet fick 2,7 miljoner röster i de franska riksdagsvalen och 35 platser i riksdagen.
Vid franska presidentvalet 1988 fick Le Pen, Front Nationals kandidat, 14,4 procent av rösterna. Le Pens totala mängd av röster var 4.367.926. En undersökning som gjordes i anslutning till omröstningen visade klart att extremhögern fanns inom alla sociala och geografiska kategorier i det franska samhället.
Enligt en artikel i Le Monde den 27 april 1988 röstade 31 procent av Frankrikes småföretagare på Le Pen, 21 procent av s.k. yrkesutövare - läkare, jurister m.fl. -, 21 procent av landets affärsbiträden, 19 procent av de arbetslösa, 18 procent av jordbrukarna och 16 procent av fabriksarbetarna.

En del av framgången kan tillskrivas den starka organisation som möjliggör den massiva propagandaapparaten och kampanjen mot invandring, utlänningar och, som Le Pen kallar det, Marxism och islamiseringen av Frankrike.
Partiet har stort stöd i södra Frankrike, speciellt i Marseille och runt Perpignan, dessutom i stål- och kolregionerna i norr och öst där avindustrialiseringen breder ut sig och där Front National utmanar det kommunistiska partiet om arbetarnas röst.
Genom att presentera sig som arbetarnas enda vän, mot det stora kapitalet å ena sidan och den röda faran å den andra, har Front National fått stöd hos de franska fabriksarbetarna. Att fackföreningsrörelsen är splittrad och endast 20 procent av arbetarna är anslutna underlättar för Front National att nå de mest utsatta grupperna.

I Europaparlamentets rapport Rasism och xenofobi, 1991, framgår det att Front National hade drygt 100.000 medlemmar; 200.000 sympatisörer; en dagstidning Le Présent med 100.000 i upplaga; en veckotidning National Hebdo med 200.000 läsare; inflytande i poliskåren, rättsväsendet och armén. Och enligt en studie av Byrån för Information och Dokumentation, under dåvarande premiärministern Michel Rocard, framgick det att 76 procent av den franska befolkningen ansåg att det finns för många araber i Frankrike, 46 procent att det finns för många svarta och 24 procent att det finns för många judar.
Det finns dock uppenbara paradoxer vad gäller befolkningens åsikter i frågan om rasism och xenofobi: i en annan undersökning under samma år kunde man finna att 51 procent av befolkningen ansåg att invandrarna är offer för skandalös rasism och att de av extremhögern utnyttjas i kampen om makten.

Socialistpartiet har länge drivit strategin att ignorera Front National eftersom man trott att partiet skulle splittra högerväljarna. Högerns strategi däremot har varit att överta delar av Front Nationals program. En strategi som har visat sig försvaga högern och stärka Le Pen.
1993 togs ett beslut som upphävde rätten till franskt medborgarskap för barn födda i Frankrike av invandrade föräldrar.
1995 var Front National det populäraste partiet bland arbetare och arbetslösa.
Enligt det franska veckomagasinet L'Evenement du Jeudi skulle RPR-UDF (högerpartierna) idag få närmare 30 procent av rösterna, Front National 25 procent, samtidigt som vänstern skulle få runt 45 procent - vilka delas mellan PS (socialistiska partiet) som skulle få 23 procent, PC (kommunistiska partiet) 12 procent, de gröna 4 procent, extremvänstern 3 procent och de radikala skulle få 3 procent av de franska väljarnas röster. I en annan studie som gjorts i år av franska motsvarigheten till Statistiska centralbyrån framgår det att dryga 30 procent av alla fabriksarbetare skulle rösta på Front National.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/97
i n t e r n e t u t g å v a n

---