F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  9/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    Etiopien på svarta listan

    Det etniska förtrycket ökar i Etiopien. Ett nytt inbördeskrig kan bli konsekvensen. Den som tillhör fel folkgrupp får inte ens ta ett banklån längre, än mindre chans att få pass och ID-handlingar.

    I dag har olika folkgrupper slutat tala med varann och kallar sig inte längre etiopier. En för-jugoslavisk situation står för dörren.
    Göm barnen. Mödrarna tvingas nu gömma sina söner undan den etiopiska arméns rekryteringssvep i huvudstaden Addis Abeba för att undgå kriget.
    Etiopien har ännu inte skrivit på OAU:s och FN:s fredsförslag och strider mellan Etiopien och Eritrea pågår dagligen. Utländska diplomater och biståndsarbetare i Etiopien fruktar nu att det inte blir någon fredsöverenskommelse med Eritrea. Motsättningarna mellan Etiopiens premiärminister Meles Zenawi och hans ledare för Tigray-provinsen Gebreasrat om hur expansionskriget ska föras hårdnar. Etiopiska armén sägs enligt uppgifter från utländska bedömare i Addis Abeba inte gå med på fred innan de fått de landområden man strider om och Eritrea återigen gjorts till lydstat.
    Det etniska förtrycket i Etiopien skärps och inbördeskriget närmar sig. Delar av Oromofolket har redan inlett väpnat strid mot minoritetsregimen i Addis Abeba.
    Etiopien står på Rädda Barnens svarta lista för användandet av barnsoldater i kriget, vilket förnekas intensivt av etiopiska ambassaden trots att det bekräftats från många håll.
    Artikelförfattaren utpekas som agent av Etiopiens Sverigeambassad pga sina tidigare artiklar.

    Ina Bergström, redaktör

    Text & bildDonald Boström



    Här stupar de etiopiska barnsoldaterna bland minorna vid Tzoronafronten. Etiopien anföll de eritreanska
    ställningarna med 40.000 soldater. 10.000 av dem ligger döda kvar, många av dem minderåriga.



    Dammbygge i Eritrea vid byn Embaderho. Frivilligt deltagande - men den som gräver en kubikmeter får ett kilo vete.

    När Afrikas längsta krig efter trettio år tog slut 1991 kunde Eritrea börja bygga upp landet från absolut noll. Bankerna var tömda på pengar, industrierna på maskiner och skolor, universitet på sina böcker. Produktionen började komma igång och Eritreas BNP var dubbelt så hög som Etiopiens innan Etiopiens parlament förklarade krig mot Eritrea maj 1998. Eritrea skapade en egen valuta som på kort tid blev starkare än den etiopiska. Nu stoppas uppbyggnadsarbetet mitt i steget och 250.000 av Eritreas tre och en halv miljon invånare har kallats till fronten, vilket naturligtvis har förödande konsekvenser för landet.





    På väg mot morgonbön en tidig morgon i den eritreanska staden Adi Qaiye

    Etiopien beräknas i dag använda tjugo procent av sin budget till att föra krig mot Eritrea. En viktig opinionssvängning i Etiopien kom i våras efter att regimen fördubblat matpriserna. TPLF-regimen har nu ordentliga interna problem och försöker härda ut i maktens korridorer med det utslitna knepet att skaffa landet en gemensam yttre fiende.
    Desperationen breder ut sig i regeringskansliet i Addis Abeba. För att få fart på kriget och rättning i ledet gick regimens taleskvinna Salome Teddessa ut och hävdade att Eritrea bombat oljedepåer i staden Adi Grat. Etiopien fick på så vis skäl att bomba tillbaka och hoppades därmed på världssamfundets acceptans att en gång för alla ta över Eritrea. Det visade sig dock vara en grov felkalkylering. De västliga underrättelsetjänsterna visste att bombningarna aldrig ägt rum utan bara var ett påhitt från Etiopiens sida.



    Den etiopiska imperialismen kan sammanfattas med ord av Etiopiens president Negasso Gedida i etiopisk radio: "Etiopien kommer att fortsätta kriget tills suveränitet över områdena är garanterad."
    Därmed har han stängt dörren till verkliga fredsförhandlingar för den här gången.






    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  9/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n