F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  10/97
S   e   t   t    •    L   ä   s   t    •    H   ö   r   t

Det var länge sedan någon lyckades väcka den där hungern i mig: slukarglädjen och besattheten av ett författarskap. Amerikanen James Ellroy har gjort det. Han bröt ny mark för den lite nattståndna hårdkokta deckaren med sin s. k. Los Angeles-kvartett, och både för bokmarknaden och den enskilde läsaren finns det ett före och ett efter Ellroy.
I En amerikansk myt - hans första roman sedan succéböckerna - befinner vi oss i mitten av 1960-talet. Några mäktiga män drar i trådarna i USA. Jimmy Hoffa, transportarbetarfackets legendariske boss. John F Kennedy, blivande president, och hans bror Bobby; båda söner till Joseph K. Howard Hughes, alltmer bindgalen mångmiljardär. J Edgar Hoover, mytomspunnen FBI-chef. Alla med dolda eller uppenbara kontakter till den allestädes närvarande maffian.
På marknivå finns männen som utför själva grovgörat. Där spelar advokaterna J Ward Littell och Kemper Boyd och torpeden Pete Bondurant sitt spel. De ser den nya tiden komma och ser sin chans. Ärelystna tar de värvning hos de uppåtgående stjärnorna, och byter lojalitet vartefter vinden blåser. Gemensamma intressen sammanfaller och faller samman - "gränser kommer och gränser går", som Littell konstaterande säger till Hoffa. Än jobbar de för CIA, än för de stora männen, regeringen eller FBI.

J. Edgar HooverFoto: Karsh of Ottawa/Camera Press

De enda konstanterna i denna maktkamp är de inre drivfjädrarna: hatet och besattheten. Individerna lever av sina dunkla drifter. Och den drivande kraften i historien är dessa mäktiga män, hungriga efter pengar, sex eller makt - eller alltihop.
Det är samma intensivt mörka och hårda skrivsätt som hos mästarna Raymond Chandler och Dashiell Hammett - men i en ny tid, en annan tid. Ellroy har en otroligt effektiv berättarstil: lätt, snabb och hård. Vit Jazz - den sista delen i L.A.-kvartetten - var försök till ett slags "bebop-litteratur", där hela romanen i det närmaste var ett långt telegrafmeddelande. Den nya boken innebär både en återgång till ett mer traditionellt skrivsätt och ett integrerande av det bästa från det formexperimentet.
En amerikansk myt är filmiskt upplagd, med snabba scenväxlingar. I ett rasande - nästan fysiskt omtumlande - tempo förs historien framåt under det att intrigerna blir alltmer sammanflätade och komplicerade. Det är ett evigt lurpassande och frågan är ständigt vem som lurar vem i denna katt-och-råtta-lek. Och vem som egentligen ytterst står bakom det som sker...
Här finns alltså en klassisk amerikansk sammansvärjningsmytologi. Men det som gör att historien inte blir platt konspirationsteori, utan lysande litteratur är dels Ellroys psykologiska djup, dels hans förmåga att skildra samhället inifrån maktens rum och korridorer.
Det är denna "hänsynslösa sannolikhetsskildring" av det dolda spelet bakom en på ytan känd historia som står i centrum i Ellroys nya projekt: att skriva en trilogi kring de moderna amerikanska myterna. Denna första del - kring åren 1958-63 - byggs upp mot den misslyckade invasionen av Kuba. De mäktiga männen hade satsat sina marker i spelet kring Kennedy och nitlotten i Grisbukten gör att hela härligheten imploderar. I Dallas betalas priset.
Till skillnad från den klassiska pusseldeckaren har själva mordet och dess lösande alltid varit av underordnad betydelse hos Ellroy. Han tar nu steget fullt ut, för egentligen kan man inte kalla den nya boken för en kriminalroman - här finns nämligen inget brott att lösa! Snarast är det en 633 sidor lång studie i brott när "hjältarna" far kors och tvärs över den nordamerikanska kontinenten. De organiserar och hotar, fixar och trixar, misshandlar och mördar, med vapen- och knarkhandel som smörjmedel i systemet.
Våldet är en del av vardagen i denna smutsiga värld. En alltid öppen möjlighet om inget annat hjälper - och alltså den grund varpå hela systemet ytterst vilar. Det är varken moraliserande eller romantiserande, det bara är. Detta sätt att skildra våldet som självklart är naturligtvis ett ställningstagande och en metod. En myt, om man så vill.
Och de hårda, vita männen som gör jobbet faller till slut offer för sina egna myter. Våldet tar ut sin tribut. Antingen drivs de för långt och krossar den sista gnuttan självrespekt. Eller så lyckas de inte längre parera; de trampar på en alltför öm tå eller satsar på fel häst i ett avgörande ögonblick. Och brickan plockas bort från spelplanen.
Men det korrupta spelet fortsätter, även om aktörerna byter ansikte och namn, tills dess själva landet USA föröds av sin egen myt. Myten om kolonisatörerna, de stora vita männen som skapat kontroll och med våld lagt en hel kontinent under sig.

Redaktör för Sett. Läst. Hört. är Magnus Nilsson, 040-91 04 58

James EllroyFoto: Christer Åkerberg

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  10/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---