F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  9/99
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

Sedan föreliggande bok färdigskrivits har dess profetia om en ny och ännu våldsammare rebellrörelse börjat infrias.
Redan i oktober 1970 kunde tidningarna meddela att en splittring skett inom KFML, en splittring mellan Frank Baudes göteborgska "batonggarde" och Gunnar Bylins/ Bo Gustafssons "akademikerklick". Baudes fraktion kallar sig KFML(r) och det lilla parentetiska r:et står för "revolutionärerna". Tidningarnas beskrivning av splittringen har varit ytterst bristfällig och har ingivit allmänheten föreställningen att det rör sig om en kris förorsakad av det dåliga valresultatet, ungefär på samma sätt som Moderata Samlingspartiet genomgick en samtidig kris som slutade med att den för valnederlaget ansvariga ideologiska linjen byttes ut mot en mera ortodox "mörkblå" linje.
Visserligen framträdde Baude själv i TV efter KFML:s nuvarande splittring och talade om att fiaskot i riksvalet orsakats av den sittande förbundsledningens inkompetens. Men splittringen är mycket mer än en tillfällig besvikelse över uteblivna kvantitativa framgångar. Det är fråga om en djupgående splittring som existerade långt före valet och som har sin bakgrund i vad denna bok handlar om.
Meningsmotsättningarna mellan Baudes grupp och förbundsledningen startade i och med gruvarbetarstrejken och fortsatte i fråga efter fråga: Röd Front, attityden till de strejkande poliserna, undermineringsarbetet i militärapparaten, riksvalet, De Förenade FNL-Gruppernas relation till KFML och många andra spörsmål. För att inte spoliera enheten inför riksvalet den 20 september 1970 höll Göteborgsavdelningen tillbaka sina kritiska synpunkter under valarbetet, men så snart valet var överståndet agerade de snabbt och framlade sin kritik vid ett stort möte i Göteborg 24-25 oktober. Mötet antog följande resolution:

Marxist-leninister från olika avdelningar i KFML, från Norrbotten i norr till Skåne i söder, har samlats och diskuterat den kris som uppstått i vårt förbund.
Högeropportunisterna har tillvällt sig ledningen i förbundet. Det högeropportunistiska centrat har i fråga efter fråga visat sig vara oförmögna att leda en kommunistisk organisation. Under förbundets första tid visade sig dessa småborgerliga intellektuella kunna hjälpligt leda kampen bland de studerande, men det behövdes bara den första lilla vindpust från klasskampens stormar för att dessa skulle visa sig fullkomligt odugliga att stå i ledningen för förbundet och arbetarklassens kamp.
Under hela den tid som förbundet har existerat har dessa odugliga småborgare inte ens lyckats utarbeta en organisatorisk plan för det proletära partiets uppbygge. I sin småborgerliga vacklan och obeslutsamhet har de uteslutande litat till ett spontant framväxande av grundorganisationer. Vidare har de i teori och praktik lämnat KFML:s riktiga grundsatser och trampat våra stadgar under fötterna. De har brutit mot den demokratiska centralismen och fört ut motsättningarna utanför förbundet för att skaffa sig en bas för sin ruttna politik.
I kampen mot högeropportunismen har ett ledande proletärt centrum vuxit fram. Därför har vi under dessa två dagar arbetat fram en plattform för arbetet på att återföra KFML till dess korrekta grundsatser. För att politiskt, ideologiskt och organisatoriskt befästa den proletära linjen inom förbundet har vi valt en centralkommitté och en organisationskommitté. Högeropportunisterna kommer att inkalla en kongress och kommer där med alla organisatoriska medel och knep att tillförsäkra sig majoritet för sin högeropportunistiska linje. De kommer att suspendera eller utesluta alla avdelningar, grupper och enskilda som stöder den principfasta arbetarminoriteten inom förbundsstyrelsen.
Vi är beslutna att föra en outtröttlig och oförsonlig kamp för att i grunden krossa högeropportunismen inom förbundet. I vårt teoretiska organ kommer vi att utveckla och intensifiera den teoretiska kampen mot småborgerskapets agenter - den intellektuella hydran med docenten Bo Gustafsson i spetsen. Vi kommer i allt vårt utåtriktade arbete att inför de klassmedvetna arbetarna och de revolutionära intellektuella avgränsa oss från deras klassförsoningspolitik.
Organisationskommittén har fått i uppdrag att under ledning av centralkommittén politiskt, ideologiskt och organisatoriskt förbereda inkallandet av en kongress för att åter ställa KFML på dess marxist-leninistiska grundsatser och bygga upp det kommunistiska parti som kommer att leda den svenska arbetarklassen till seger i den socialistiska revolutionen.
NED MED HÖGEROPPORTUNISMEN!
LEVE DEN REVOLUTIONÄRA ENHETEN PÅ MARXISMEN-LENINISMEN MAO TSE-TUNGS TÄNKANDES GRUND!

KFML:s förbundsstyrelse svarade på resolutionen genom att omedelbart suspendera avdelningarna i Göteborg, Borås, Halmstad, Hälsingborg, Landskrona, Gällivare-Malmberget, Luleå samt alla enskilda personer som anammat kritiken mot "högeropportunismen".
KFML(r) har emellertid inte låtit sig modfällas av en så hastig organisatorisk likvidation utan har i stället startat två egna tidskrifter som presenterar motsättningarna: "Klasskampen" och "Proletär". Dessutom har KFML(r) i skrivande stund även börjat distribuera "Soldattidningen", en subversiv pamflett i vilken de värnpliktiga uppmanas revoltera mot befäl och officerare, och lyckats få över redaktionen för tidningen "Göteborga'n" på sin sida.

I nummer 2 av "Klasskampen" går KFML(r) till fränt angrepp mot förbundets arbetsutskott, dvs. mot det "lilla" utskottet som undanträngt Frank Baude och som därför består endast av "docent Bo Gustafsson, doktorerna Sköld Peter Matthis och Gunnar Bylin och adjunkterna Kurt Lundgren och Sigyn Meder". Lilla utskottet anklagas för att ha gjort valkampanjen till en scoutrörelse. Utskottet sägs hysa illusionen om en fredlig övergång till socialismen och har under valkampanjen anpassat sig till den borgerliga parlamentarismen. "Eftersom detta samhälle upprätthålls med våld, så måste det störtas med våld. Det är detta som vi klart skall visa och inte invagga arbetarklassen i några falska illusioner", heter det. Utskottets valmanifest "präglas av en småborgerlig rädsla för att säga den enkla sanningen: att proletariatet måste genom en våldsam revolution krossa den kapitalistiska staten och upprätta sin egen stat - proletariatets diktatur". I valpropagandan talade inte utskottet om någon diktatur alls utan bara om "en liten demokratisering av det borgerliga parlamentet". KFML(r) hyllar proletariatets diktatur som ett medel att undertrycka klassfienden och påminner om det sanningsenliga i formeln "politisk makt växer ur gevärspipan". Den revolutionära teorin och den revolutionära målsättningen smusslades bort under valkampanjen av utskottet, som i stället förde fram dessa krav: bort med momsen, skärpt beskattning av aktiebolag, prisstopp, sänkt ränta, sänkta hyror, 36 timmars arbetsvecka med oavkortad lön, bort med den antifackliga lagstiftningen, oinskränkt strejkrätt, rätt att demonstrera utan polistillstånd, bort med PUKAS-utbildningen, stoppa planerna på EEC-anslutning, bryt med Saigon-juntan, erkänn Sydvietnams lagliga regering PRR, återuppbyggnadsbistånd till Nordvietnam nu, solidaritet med Tjeckoslovakiens folk och kamp mot socialimperialismen. Efter att ha granskat dessa valparoller framstår det som en gåta för KFML(r) hur utskottet kunnat tro att KFML skulle betraktas som det enda socialistiska alternativet inför 1970 års val. "Klasskampen" gycklar speciellt intensivt med den lokala upsaliensiska valparollen "Regelbundna busslinjer till Valsätra" och skriver:

Huruvida arbetsutskottets slutmål är Valsätra är för oss tämligen ointressant. Men arbetarklassens slutmål intresserar oss och vi är övertygade om att det inte är Valsätra. Vi vet att arbetarklassens slutmål är det kommunistiska klasslösa samhället.

Utgående från Lenins text "Marxismen och revisionismen", vari Lenin attackerar aktivister som anpassar sig till "de politiska bagatellernas ebb och flod" och glömmer "proletariatets grundläggande intressen", fastslår KFML(r) att poängen med parlamentariskt valdeltagande för en revolutionär rörelse är trefaldig:

1. Röstandet blir en gradmätare på arbetarklassens politiska mognad.
2. Valet erbjuder gynnsamma betingelser för oss att föra ut vår propaganda och agitation.
3. Erövrandet av platser i parlamentet ger oss ytterligare en kampform med vars hjälp vi kan befordra den utomparlamentariska kampen och lättare avslöja de parlamentariska myterna.

För förbundets ledande utskott har dock "röstandet plötsligt fått denna enda funktion: att få in KFML-are i riksdagen för att de där ska bedriva reformarbete". KFML:s ordförande har reducerats till "en dussinliberal som flaskmatar arbetarklassen med löften om reformer". Det långsiktiga perspektivet har trollats bort av denne. När han talar om den socialistiska revolutionen sägs han "påminna mest om en gammal ungmö som talar om erotik". Gunnar Bylins framträdanden i radio och TV före riksvalet nagelfars skoningslöst; "Klasskampen" publicerar Bylins yttranden in extenso och stryker särskilt under följande meningsutbyte:

Intervjuaren: - Alla de krav som ni nämnde inledningsvis och som finns i ert valupprop finns nästan ordagrant i VPK:s arbetsprogram "Folkmakt". Har ni inga egna krav som skiljer er från VPK?
Bylin: - Om vi skulle ta det här sakligt så kräver vi för det första "Bort med momsen". Det är det första kravet i vårt valupprop. Vad jag känner till så kräver VPK "Bort med momsen på maten".

Efter att KFML:s ledning kvickt suspenderat de medlemmar som inte tycker att det är någon kvalitativ skillnad mellan kraven "Bort med momsen" och "Bort med momsen på maten" antog KFML(r) en ny resolution som ytterligare trappar upp den hatiska vokabulären:

Utan en revolutionär teori ingen revolutionär rörelse. Arbetsutskottet och den småborgerliga intellektuella flygeln inom förbundsstyrelsen har i fråga efter fråga visat att de saknar förmågan att förstå och tillämpa den revolutionära teorin, marxismen-leninismen, Mao Tse-tungs tänkande. Den kommunistiska världsrörelsen visar otaliga exempel på hur småborgerliga ledare förvandlat kommunistiska partier och förbund till revisionistiska klassamarbetsorganisationer. Den högeropportunistiska flygeln inom förbundsstyrelsen är samma andas barn som Bernstein, Bucharin, Chrustjov och Liu Shao-chi. De har ställt sig bakom klassförrädare som Rantatalo och kompani, bjudit in borgerliga organisationer att delta i Röd Front på arbetarklassens högtidsdag, försvarat monopolkapitalets väpnade arm, svikit den proletära internationalismen genom att förbjuda förbundets kommunister att närma De Förenade FNL-Grupperna till KFML och använt valrörelsen till att propagera revisionistisk dynga. Docenten Gustafsson har efter grundliga studier av revisionismen blivit en mästare i att tillämpa den. Bland hans bedrifter kan nämnas att han uppfunnit en ideologi som står ovanför klasserna - "den antiimperialistiska ideologin". Som ett resultat av akademikerutskottets häpnadsväckande uppfinningar av "klasslösa ideologier" måste man se samarbetet med den monopolkapitalistiska direktören Gunnar Hedlunds ungdomsförbund. Som en nödvändig följd av högeropportunisternas försök att förvandla KFML till en revisionistisk klassarbetsorganisation har förbundets ärliga marxist-leninister bildat en revolutionär kommunistisk Centralkommitté och en organisationskommitté för att samordna den oförsonliga kampen mot kapitalisterna. Marxist-leninisternas agerande har dock gjort högeropportunisterna vettskrämda och desperata. De har svarat med att utesluta flera av förbundets bästa kommunister. I detta deras kontrarevolutionära illdåd har de säkert haft god hjälp av en av sina mest hängivna eftersägare, redaktör Nils Holmberg.
Nils Holmberg har ju synnerligen goda erfarenheter av att utesluta marxist-leninister - han var en av de revisionister som mest hängivet stödde uteslutningen av kamrat Seth Persson ur SKP.
Många omedvetna kamrater i de högerkontrollerade avdelning arna jämrar sig och säger, att det är tråkigt att det uppkommit så hårda motsättningar inom förbundet och de ber oss att inte använda så hårda ord mot småborgarna. Men, kamrater, tänk efter: var det tråkigt att kommunisterna i SUKP bekämpade Bucharin, att de kinesiska kamraterna bekämpade Liu Shao-chi eller att kamrat Seth Persson bekämpade revisionister som Hilding Hagberg och Nils Holmberg? Naturligtvis inte. Inga ord är hårda nog när det gäller arbetarklassens förrädare och all kamp mot dessa herrar är nödvändig.
KFML:s medlemmar står idag inför en skiljeväg: följ docenten, doktorerna och adjunkterna ut i det revisionistiska träsket eller följ den proletära Centralkommittén mot den socialistiska revolutionen!
NED MED HÖGEROPPORTUNISMEN!
LEVE DEN REVOLUTIONÄRA ENHETEN, GRUNDAD PÅ MARXISMEN-LENINISMEN MAO TSE-TUNGS TÄNKANDE!

"Klasskampen" såldes över hela landet under december månad 1970, i Uppsala dock endast kombinerad med en kommentarbilaga författad av Bo Gustafsson och redaktionen för Marxistiskt Forum. Syftet med kommentarbilagan utsägs i dess förord: att skaffa KFML:s medlemmar "en ordentlig vaccinering mot västeropportunism för framtiden". Till att börja med går Gustafsson till angrepp mot "Baude-klickens" antiintellektualism och dithörande förakt för akademisk kunnighet: "De intellektuella har alltid spelat en framträdande roll i ledningen för de marxistiska och marxist-leninistiska partierna. Marx var ursprungligen doktor i filosofi, Lenin jurist, Rosa Luxemburg doktor i ekonomisk historia, Mao Tse-tung bibliotekarie, Enver Hoxha läroverksadjunkt etc." Därefter påstås att Baude inte undanträngts ur förbundets arbetsutskott utan att denne själv av pur lättja inte behagat infinna sig på utskottets sammanträden. Beviset för Baudes arbetsskygghet är detta: "Enligt en ofullständig statistik ringde kamrat Kurt Lundgren 13 gånger till Baude (under valarbetet) medan denne endast ringde två gånger". Man får också veta att i "Baudes överhettade hjärna" endast "arbetarfientliga ståndpunkter" ryms. Att Baude har ett pugilistiskt intresse betonas även: han "tycker om att slå ned folk" och har enligt rykten organiserat ett batongbeväpnat skyddsgarde. Det antyds också i flera sammanhang att Baude inte i alltför hög grad ratar alkoholhaltiga drycker.
Den intima personliga polemiken drev KFML(r) att i nästa nummer av "Klasskampen" servera en radda kryddade förolämpningar mot framträdande "högeropportunister". Så beskrivs exempelvis KFML-organet Gnistans redaktör Nils Holmberg på detta inte helt belevade vis:

Nils Holmberg har vid flera tillfällen klart givit uttryck för att han betraktar tidningen som sin privata egendom. Omtalas ska här endast ett exempel på denna hans småborgerliga inställning. Vid ett möte i Göteborg med arbetsutskottet, företrätt av G Bylin, K Lundgren, S Meder och P Rittsel, Gnistans redaktion och Göteborgsstyrelsen föreslog snikusen Holmberg och hans likaledes oborstade hustru att mötesdeltagarna skulle aväta en middag på en finare restaurang för de pengar som fanns i Gnistans kassa. Förslaget avvisades bestämt av företrädare för den proletära Göteborgsavdelningen och betecknades som värdigt en förpuppad arbetararistokrat.

Frank Baudes talang för karikatyriska personbeskrivningar kommer till sin rätt i artikeln "Hur arbetsutskottet tilllämpar den demokratiska centralismen", där ett helt menageri avgrundsgestalter från sybaritiska klostermunkar till kafferepsskvallrande byxpissare passerar revy. Baudes grovkorniga jargong understöds av många andra revolutionära suspenderade, Lex. av Malmberget-Gällivares KFML(r)-ledare Sven Strömberg som nästan tappar andan av ilska: "FY FAN!! Skurkar är vad ni är!" ropar han åt det småborgerliga arbetsutskottet. Beskyllningen för förskingring av tidskriften Gnistans medel, som utslungats från båda hållen via borgerliga dagstidningar, får sin förklaring i en vredgad uppsats:

TJUVEN SOM ROPADE "TA FAST TJUVEN!"
I sina förklaringar varför en del arbetare blivit uteslutna och andra suspenderade ur förbundsstyrelsen, varför en del avdelningar blivit suspenderade och en del kamrater i Göteborgsavdelningen blivit uteslutna, kommer förbundsstyrelsen dragande med argumentet att en del kamrater förskingrat pengar tillhöriga tidningen Gnistan. Låt oss ge fakta och vår syn på denna fråga:
Nils Holmberg, Gnistans redaktör, är som han själv en gång uttryckt det "en gammal räv", van vid allehanda politiska, organisatoriska och ideologiska taskspelarkonster. Vid den politiska brytning som nu äger rum står det klart hur han alltsedan KFML:s bildande gjort bruk av dessa sina organisatoriska kunskaper. Intet kontrakt, intet postgiro, ingen bankbok eller annan ekonomisk underskrift inom den revolutionära rörelsen har varit för obetydlig för att han skulle krafsa ner sin giriga namnteckning och på så vis ha ett visst inflytande.
Givet var att han, trots att det fanns en kassör, personligen var firmatecknare för tidningen tillsammans med kassören.
När förbundsstyrelsen uttalade sitt hot om att utesluta Göteborgsavdelningen fann undertecknade kamrater och styrelsen i avdelningen naturligt att rädda de pengar som räddas kunde ur Gnistans kassa åt den revolutionära rörelsen. På uppmaning av kamrat Baude, då fortfarande vice ordförande i förbundet, och Gnistans revisorer överförde Gnistans kassör omkring 6.000 kr till avdelningens konto. Dessa pengar, 6.000 kr, kommer att användas som grundplåt för den revolutionära arbetartidningen PROLETÄR, som marxist-leninister från hela landet beslutat att ge ut. Tyvärr kom vi inte över en större summa, men med gemensamma krafter ska vi med säkerhet gå iland med de uppgifter vi ställt oss. Att vi inte lyckades komma över mer än 6.000 kr betyder att högeropportunisterna bedragit och förskingrat uppskattningsvis 45-50.000 kronor som de tagit med sig på sin flykt in i revisionismens läger.
Formellt, sett med den borgerliga rättvisans ögon, har de laglig rätt till dessa pengar. Politiskt är de dock skurkar av sämsta slag - tjuvar av den revolutionära arbetarklassens mödosamt hopsamlade medel. De pengar de stulit är komna från alla de tidningsförsäljare som troget sålt Gnistan i kyla, regn och blåst varje vecka, de är komna genom insamlingar. Majoriteten av dem som givit penningbidrag av olika slag vill idag inte ta i den fege hycklaren Holmbergs tidning ens med tång, men de kräver sina pengar tillbaka.
Det är med stolthet vi idag ser alla dessa våra kamrater i ögonen: Vi gjorde vad på oss ankom för att rädda det mesta möjliga åt revolutionens sak!
Snikusen Holmberg ropar på lagar och hotar med domstol. Fortsätt gärna med den saken, det bara avslöjar honom själv och hans anhang. Vi känner oss redovisningsskyldiga endast inför revolutionärer och för den svenska arbetarklassen. Fortsätt att angripa oss, fortsätt kalla oss förskingrare, gangsters och andra invektiv. "Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fienden angriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta utan ett enda försonande drag. Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utan också uppnått ganska mycket i vårt arbete" (Mao Tse-tung).
Nils Holmberg, den revolutionära rörelsen har spytt upp dig ty du är varken kall eller varm. Du är en ljum kälkborgare med en tanke, en föresats och en paroll med vilken du har gått fram, går fram och kommer att gå fram: "Fram för Nils Holmberg!" Din politiska begravning bevistade du på vårt senaste avdelningsmöte. VILA I FRID!

Undertecknat:
Jörgen Andersson, Frank Baude, Solveig Baude,
Peter Dencik, Olle Nordin.

En av KFML(r):s centralkommittés medlemmar, Jan Tollin, sågar av "den högeropportunistiska akademikerklicken" med en kinematografisk liknelse. Hans öppna brev till det "kontrarevolutionära" arbetsutskottet beledsagas av en lika artistisk som giftig teckning där man ser Bo Gustafsson riva sönder KFML:s grundsatser, Kurt Lundgren stolt hålla upp skylten "Regelbundna turer till Valsätra" och Sköld Peter Matthis vifta med ett lika modest valkrav. Alla tre herrarna är iklädda pajaskostymer med bjällror och veckade narrkragar - och i bakgrunden projiceras tre ännu mera berömda pajaser. Tollins brev lyder:

Kamrater!
Det var oss och avdelningens medlemmar ett stort nöje att på vårt senaste avdelningsmöte få se och höra docent Gustafssons, adjunkt Lundgrens och doktor Matthis' politiska taskspelarkonster.
Många medlemmar har vittnat om att de inte haft så roligt sedan de som barn sett de roliga bröderna Marx på film. Vi förstår nu att arbetsutskottets medlemmar inte har den store revolutionären Karl Marx' teorier som grund för sitt handlande, utan att de i stället försöker härma de roliga bröderna Marx. Vi vädjar till arbetsutskottet att till vårt kommande avdelningsmöte sända ner de övriga utskottsmedlemmarna på det att dessa kamrater skall bidraga till underhållningen på mötet och höja den till den nivå som de ovannämnda kamraterna lyckades med. Det har kommit till vår kännedom att förra utskottsledamoten Asa Hallström nu befinner sig i Stockholm. Vi anser att det kunde vara skojigt om även hon kunde komma till mötet, då ryktet nått oss att hon kan ackompanjera er på flöjt.
Kamrathälsningar!
För det proletära centrats styrelse enl. uppdrag, Jan Tollin.

Om man ur bråten av personliga smädelser lirkar fram KFML(r):s seriösa kritik kan den sammanfattas i följande punkter:
1. KFML:s inställning till arbetarnas strejker är opportunistisk och styrs inte av en aktiv ideologisk inställning. Gruvarbetarnas strejk stöddes på fel sätt av förbundets ledning. I stället för att lyfta den ideologiska nivån på strejken och föra ut revolutionära krav på arbetarnas övertagande av produktionsmedlen gav KFML:s ledning sitt stöd åt strejkens dödgrävare Rantatalo.
2. Enhetsmanifestationen Röd Front är politiskt urvattnad, eftersom borgerliga och öppet antimarxistiska organisationer inbjuds att deltaga i den. Röd Front ska ha betoningen på Röd och inte på Front.
3. De Förenade FNL-grupperna måste höjas ideologiskt. KFML:s ledning gjorde fel som avvisade förslaget om att FNL-grupperna skulle reklamera för KFML i riksvalet. FNL-grupperna bör inte släppa in kreti och pleti utan fostra medlemmarna i marxismen-leninismens ideologi.
4. Att stödja polismännens strejk är detsamma som att kämpa "för att det ska bli attraktivare för monopolkapitalets vakthundar att misshandla demonstranter och skydda strejkbrytare". "Allt stöd åt en eventuell polisstrejk är direkt kontrarevolutionärt. Arbetsutskottet kommer i en sådan position att få sällskap av bl.a. Nordiska Rikspartiet och Demokratisk Allians".
5. Kampanjen inför riksvalet var en scoutrörelse med kortsiktiga krav som skilde sig från Vänsterpartiet Kommunisternas endast till graden men inte till arten. Revolution och Proletariatets Diktatur bör i fortsättningen vara KFMUs paroller om förbundet på allvar vill göra skäl för beteckningen "det enda socialistiska alternativet".
6. Förbundsledningens sätt att lösa motsättningar inom de egna leden styrs av devisen "Enhet-Suspension-Enhet" i stället för den riktiga devisen "Enhet-Kritik-Enhet".

Förbundsledningens bemötande av dessa ståndpunkter har publicerats i "Meddelande från KFML" nr 2/dec 1970 och nr 3/dec 1970. Där märker man en avsevärd tvekan och osäkerhet angående gruvstrejken. Att stödja Rantatalos linje, som helt enkelt var att strejken måste avblåsas för att förhandlingar skulle kunna börja, var enligt KFML-ledningen riktigt eftersom "arbetarna inte släppt sina lönekrav och krav på bättre arbetsförhållanden fastän de återgått till arbetet". Det väsentliga i KFML(r):s kritik, nämligen frånvaron av ideologisk och revolutionär propaganda bland arbetarna, förbigås med tystnad. I frågan om Röd Front presenterar dock ledningen hela fyra motiveringar för sin hållning:

Vi menar att bl.a. följande skäl talar för att det kan vara lämpligt att även inbjuda borgerliga och småborgerliga organisationer till Röd Front:
1. Om de ansluter sig till våra riktiga krav och paroller är detta någonting som ökar vår styrka, tjänar arbetarklassens sak och försvagar våra huvudfiender. Framför allt gäller detta anslutning till "Kamp mot imperialismen", som det är en viktig fråga för oss att få största möjliga anslutning till och där det dessutom finns möjligheter att få dem med. Om de därför demonstrerar bakom våra paroller är det bättre än att de inte gör någonting alls eller att de går med i FCO:s demonstration.
2. Om ledningen för de borgerliga eller småborgerliga organisationerna bekämpar deltagande i Röd Front bakom riktiga paroller, bidrar detta till att avslöja dem både inför deras egna medlemmar och inför de partilösa massorna.
3. Genom att vi ingriper i dessa organisationer genom att t.ex. inbjuda dem till Röd Front får de progressiva inom dessa organisationer möjlighet att ta upp propagandaarbete för en riktig politik. Vi får kontakt med deras medlemmar, isan diskutera med dem och kanske t.o.m. på sikt kan vinna en del av dem.
4. Genom att trycka på de borgerliga ungdomsorganisationerna och propagera bland deras medlemmar bidrar vi också till att öka motsättningarna inom bourgeoisin.

Motiveringen för att tillbakahålla den ideologiska skolningen i Vietnamarbetet och speciellt avvisa förslaget om att FNL-aktivisterna öppet borde redovisa sin naturliga samhörighet med KFML är att den motsatta linjen skulle innebära en omedelbar splittring inom De Förenade FNLGrupperna. Alla de personer som ännu inte tagit definitiv ställning för marxismen-leninismen skulle då draga sina färde och minska FNL-gruppernas numerär katastrofalt. Man bör inte rycka i reven förrän fisken sitter på kroken, menar förbundsledningen. Inställningen till polisernas lönekamp föranleder denna utläggning:

Frank Baude begärde i juli 1970 att i Gnistan få publicera en artikel om polisernas kamp. KFML:s paroll i denna fråga borde enligt Baude varit: "Skaffa er ett hederligt arbete - byt jobb". Vi anser inte att denna paroll är riktig. I detta läge - då grupper av missnöjda polismän börjat ställa krav som riktar sig mot statsapparaten och då vissa t.o.m. har vänt sig mot den tilltagande militariseringen av polisapparaten - vore det tvärtom mycket farligt att ställa denna paroll. De som skulle kunna tänkas följa den skulle inte vara de fascistiska elementen inom poliskåren utan just de grupper som nu är missnöjda över förhållandena och som inte låter sig hunsas av polisledningen hur som helst. Frank Baudes paroll är därför ett stöd åt polisledningens ständiga strävan att hålla alla som inte till 100 % är pålitliga i kampen mot arbetarklassen utanför polisapparaten. En sådan politik gagnar inte arbetarklassen, folket eller den revolutionära rörelsen vars uppgift är att krossa denna apparat och övriga delar av statsapparaten.

Den stora stridsfrågan om valkampanjens paroller bemöts med påståendet att KFML förde en riktig linje genom att föra ut både kortsiktiga dagskrav och det långsiktiga revolutionära perspektivet. Med en rad citat från Lenins uppsatser om "ekonomismen" underbyggs ledningens uppfattning att arbetarnas ekonomiska kamp är "en viktig och oskiljaktig del av arbetarklassens kamp". Poängen i KFML(r):s kritik, nämligen att de kortsiktiga dagskraven trängt ut de "stora" kraven och att valkampanjen de facto inte innehöll något radikalt revolutionärt krav, förbigås i den heta ivern att citatbelägga nödvändigheten av ekonomisk kamp. Vad slutligen gäller metoderna för lösandet av motsättningar inom förbundet hänvisar ledningen till Maos ord om den proletära disciplinen - minoriteten skall underordna sig majoriteten etc.
Det är läget idag. Var och en kan lätt se hur mycket den nya revolutionära grupperingen KFML(r) har gemensamt med rebellrörelsen från 1968: dess inställning till FNLarbetet och till enhetsfronten med borgerliga organisationer, dess betonande av ideologins huvudroll, dess strävan att entusiasmera i stället för att taktiskt tassa fram på tårna i parlamentarismens finrum. Linjen har vunnit alltfler anhängare: små KFML-avdelningar såsom Jönköping-Huskvarnas, Lysekils, Falköpings och östersunds har helt enrollerat sig i denna nya "rebellrörelse". Men samtidigt får man inte glömma att KFML(r) saknar 1968 års rebellers speciella signum: den kinesiska kulturrevolutionen. Dessutom saknar KFML(r) det globala perspektiv som appelianerna introducerade. Det är främst denna senare brist som gör det svårt att sia om en segerrik framtid för den nya revolutionära fraktionen. Om en spådom tillåts kan den lyda så här: det nuvarande KFML kommer att gå samma öde till mötes som sin danska motsvarighet (ordförande i Danmarks KFML Benito Scocozza har löst motsättningarna gentemot "vänsteropportunisterna" medelst organisatoriska uteslutningar, vilket resulterat i att hela förbundet idag består av endast tolv medlemmar), medan KFML(r) tack vare sin växande skara anhängare och sina omfattande publicistiska resurser kommer att kunna bilda en betydligt mera "besjälad" organisation än det nuvarande KFML. Om inte alla tecken slår fel går alltså KFML(r) ut ur striden som vinnare. Men därefter fordras av den vinnande parten att somliga oroväckande karaktäristika avlägsnas, främst den egendomliga artificiella uppspaltningen av "intellektuella" och "arbetare" (för tillfället kallar sig Frank Baudes anhängare "arbetarminoriteten" med en dunkel bakomliggande föreställning om att arbetare äger en större konstitutionell benägenhet för revolutionära handlingar; en sådan attityd måste framkalla ödesdigra frustrationer hos de intellektuella medlemmar som delar "arbetarminoritetens" ståndpunkter) samt den förvånande frånvaron av internationellt strategiskt tänkande. Det återstår att se om KFML(r) lyckas förnya sin ideologi så pass att det faktum att rörelsen är ett barn av KFML inte kastar sin tunga slagskugga över framtidens aktioner. Om arbetarromantiken och det snävt nationella perspektivet lever vidare också inom KFML(r) är det bäddat för allt häftigare splittringar och allt mera groteska rebellrörelser.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  9/99
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---