F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  5/97
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    BILD: fotografi av Anders Thorén

    TEXTBILD: ecce homo


    text & bild Anders Thorén

    Det har sagts förut, språket är den yttersta kontrollapparaten. Vad som inte kan kläs i ord, existerar inte. Till och med i den största av poesi, i de mest maffiga metaforer tuktas tanken av språket. Inte så att det saknar värde att försöka. Alltid. Jag säger bara att det inte är att lita på. Att det i sig självt bär ett syfte. Språket bär helt enkelt sin kultur i sig. Dess maktförhållande och föreställningar, dess minnen och tabun. Jo, vi har alla hört det förut. Hurdan är då denna kultur som språket skall bekräfta. Har den ett ansikte att demaskera, en själ att blottlägga? Vad är det för värdesystem vi tvingas svälja varje gång vi öppnar vår mun? Tja, där finns föraktet för det fula och hatet för det svaga. Oviljan att se komplexitet och förskjutandet av det sjuka. Och ändå. Är det inte just i de av livet märkta, i de som inte varit okänsliga nog att oskadda ta sig fram i livet, är det inte i dessa brutna, stigmatiserade och härjade existenser som människans storhet är som tydligast?


    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T 
    t   i   d   s   k   r   i   f   t   e   n
    Se Anders Thoréns bildserie i FiB/K 5/97


    röd-svart stjärna


    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  5/97
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n