F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  4/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

Dagens Nyheters debattsida "scoopar" hem nyheter från den offentliga sektorn med journalistiskt osunda metoder.

Man säljer ut den kritiska journalistiken, skriver göteborgsjournalisten Pelle Bergendahl, som menar att DN Debatt har blivit en makthavarnas massmediala fristad, där de, ostörda av kritiska journalistfrågor, kan få ge sina egna idyllversioner av sina politiska visioner.

öndagen den 16 mars kunde P1:s Luncheko berätta att nu har DN Debatt gjort det igen: "scoopat" hem en präktig och av många eftertraktad nyhet.
På debattsidan i DN skriver denna dag LO-ekonomen Dan Andersson och huvudsekreteraren i tjänstebeskattningsutredningen Mats Johansson gemensamt en artikel, vari utredningens huvuddrag läggs fram.
Utredningens innehåll är en klar nyhet. Frågan är kontroversiell i svensk partipolitik. Tidigare utredningar har inte lett till några resultat, och när regeringen i september 1996 återigen tillsatte Andersson/Johansson att utreda saken uppfattades det av många som ett tecken på att pig-debatten inte tystnat i kanslihuset.
Det är således inte särskilt märkligt att Lunchekot detaljrikt redovisar innehållet i utredningen på det material man har - d.v.s. innehållet i debattartikeln. Ingen ställde upp i intervju. Några fler uppgifter går inte att få.

I Göteborg läser inte så många DN. Men på Göteborgs-Posten gör man givetvis det. Även där noterar man att DN Debatt innehåller den första redovisningen av vad utredningen föreslår, och bestämmer sig för att följa upp saken. Det finns många frågetecken kvar, och en rad konsekvensfrågor att diskutera. (Efterhand blev detta en av decenniets mest sönderkritiserade offentliga utredningar, kan påpekas.)
Således ringer man från G-P till utredarna för att gå vidare. Men svaret från dessa blir även nu att man inte avser att lämna några som helst vidare kommentarer. Det får räcka med vad som står i DN, och för övrigt är det ju presskonferens på måndag. Utredarna vägrar helt enkelt att svara på nyhetsjournalisternas kritiska frågor.
Saken står klar. DN Debatt har återigen gjort en "scoop", tagit hem en bra nyhet med ensamrätt och snuvat sina medtävlare inom press, radio, TV.
Det är i alla fall den grabbigt enkla versionen, typ Pressklubben.
Men saken kanske är värd att fundera ett varv extra över. Man kan ju börja med den journalistiskt klassiska, enkla frågan varför?

Vad är det som får de två att gå med på att inte bara släppa nyheten till DN utan också sätta sig ned och själva skriva en artikel om sitt arbete?
Kort sagt: vad är det för spel som pågår?
Det är värt att utreda därför att det är ett spel på flera viktiga nivåer. Det handlar om massmediernas integritet, men också om den politiska 08-kulturens fläckvisa brist på verklig respekt för svensk informationsdemokrati, och inte minst om lagstiftarens krav på hur svenska tjänstemän i offentlig förvaltning skall uppträda.

Låt oss ta det sista först.
Det måste då slås fast att det naturligtvis inte är LO, eller SAP, eller någon annan verksamhet av privat karaktär, som genom dessa båda personer utreder hur vissa tjänster skall beskattas.
Utredningen är en del av det offentliga livet, den ingår i en statlig myndighet, vilken enligt förvaltningslagstiftningen skall behandla alla lika. Myndigheterna skall ju i sin ämbetsutövning vara opartiska.
Min fråga på den här punkten lyder:
Svarar utredningens huvudaktörer Dan Andersson och Mats Johansson upp mot förvaltningslagens krav på opartiskhet i myndighetsutövningen när de
1) väljer en enda tidning att lämna uppgifter till?
2) väljer en tidning som har sin större spridning till en mycket begränsad del av landet och som i andra landsändar är lika exotisk som Neue Züricher Zeitung?
3) särbehandlar t. ex. G-P:s journalister genom att vägra göra mot G-P vad de nyss gjort för DN?
4) underlåter att uppfylla lagens krav på att registrera artikeln i diariet som en expedierad allmän handling när de postar den till Dagens Nyheter? - okontrollerad uppgift, håller någon emot?
Vi tror att svaret på dessa frågor egentligen är enkelt: man vill ge Dagens Nyheter sina journalistiskt eftertraktade utredningsnyheter, på villkor att de publiceras på debattplats, och underförstått att inga intervjuer eller annat nyhetsmaterial skall tillverkas kring saken.

Det föder ännu en fråga:
5) är författningens censur-förbud tillämpligt på de bådas sätt att närma sig Dagens Nyheter och diskutera materialets framtoning?
Jag ställer frågan mot bakgrund av att JO vid några tillfällen påpekat, att inga villkor får ställas för att allmänna och offentliga uppgifter skall lämnas ut till journalister - JO har rentav ytterst formellt ropat in censur-förbudet i tryckfrihetslagstiftningen som argument. Man får t.ex. inte som villkor för att berätta om vad som sker i samhället kräva att få läsa igenom artiklarna före publicering, däremot kan man, påpekar JO, erbjuda sig att gå redaktionen tillhanda med faktagranskning.
Om det nu skulle vara så att utredarna ställt villkor för att lämna ut den allmänna handling som deras artikel utgör till DN, nämligen att materialet skall publiceras som debattartikel och ingenting annat, då ger sig de båda på att redigera tidning, en uppgift gentemot vilken statstjänstemän anständigtvis skall ha rejält respektavstånd.

Vi närmar oss nu tydligt DN-ledningens roll i ärendet. Vilken roll spelar den?
Diskuterar man den här frågan med journalister som känner DN:s sätt att resonera så tonar det fram en bild av, säger en välformulerad kollega, ett gråzons-kamaraderi som steg för steg korrumperar det journalistiska klimatet och även gör det vardagliga journalistjobbet svårare.
Det handlar om ett rent affärsmässigt "dealande" - man vinner att få komma först med ett material (som under alla omständigheter ändå skulle ha blivit allmänt tillgängligt). "Ni får nyheten om vi får prata ostört om vad vi föreslår och ge vår version, i våra termer, med våra värderingar..."
Och så skaffar sig maktens män den förtur till beskrivningarna som ofta är avgörande i opinionsbildningen.

Men vad DN gör är ju faktiskt att sälja ut sin journalistiska själ - rätten att ställa motfrågor, rätten att höra olika sidor, för att fullgöra skyldigheten att ge sina läsare en allsidig upplysning om vad som händer.
Publicera nyheterna på nyhetssidorna, presenterade av DN:s egna professionellt arbetande journalister, med kommentarer från rimliga parter i omvärlden och med en egen analys av händelsernas vikt och konsekvenser - sen, när vi alla vet vad vi diskuterar, kan vi låta debatten svalla.
Vad fanns det för debatt i de båda utredarnas partsinlaga? Vem debatterade de två med?
Så här gör DN ofta. Riktigt tokigt blir det när debattinläggen sammanfattas på förstasidan, varvid hård kritik mot namngivna människor återges på framträdande nyhetsplats - utan att gängse regler om att kritiserade personer skall få bemöta kritiken respekteras. Det är ju gubevars debatt...

I en diskussion i ett internet-möte hade jag hoppats på att få svar från DN på mina frågor. Mats Bergstrand, tidningens debattredaktör, hade dessvärre bara motfrågor som svar.
Bl. a. ville han veta om DN Debatt är mer utnyttjad av makten än vanlig nyhetsjournalistik? På detta kan man naturligtvis bara svara, att om nyhetsjournalistiken till äventyrs skulle vara helrutten så kan det naturligtvis inte få vara något skäl till att debattjournalistiken skall vara halvrutten.
Intressantare ändå är motfrågorna: "skall journalister ha monopol på nyhetsförmedling?" och "Är det självklart att en journalist är en bättre nyhetsförmedlare än den expert som kan materialet?". Och när Bergstrand rundar av med att tala om att det kan vara lika bra att makthavarna skriver själva än att de skall beskrivas av "förment objektiva" journalister kan jag bara dra slutsatsen att vi för det första har helt olika ordböcker för en rad i branschen förekommande begrepp, för det andra att någonting verkligen tycks vara ruttet på Dagens Nyheter - ta för all del i tu med de "förment objektiva", vilka de nu är!

Någon vecka efter det att tjänstebeskattningsutredningens förslag utan debatt redovisats på DN Debatt av tjänstebeskattningsutredningens egna tjänstemän intervjuas DN:s nye ansvarige utgivare Joakim Berner, de publicistiska räknenissarnas egen version av The Wonder Boy, i TV4 om vad han vill med DN.
Han svarar då två saker:
- DN kan inte göra allt. DN måste göra de journalistiska valen åt läsarna. Den kan inte vara så omfångsrik som den är.
- Den stora samhällsfrågan för DN att bevaka idag är nedmonteringen av välfärdsstaten.
Det får åtminstone mig att falla in i ett beprövat förhållningssätt till makthavare:
Jag struntar i vad dom säger - det jag bryr mig om är vad dom gör!

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  4/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---