F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 8-9/97
i n t e r n e t u t g å v a n
| Konstnären |
ILDPÅBEGÄRAN
Men bakom sig har Leif Ahrle ett uppbrott; ett kliv ut från det institutionaliserade utövandet av skådespeleriet på Stockholms Stadsteater rakt ut i den totala ovissheten och ekonomiska osäkerheten som målande konstnär.- Under sju års tid ägnade jag mig enbart åt måleri, säger Ahrle före maten på Sturehof där vi träffas mitt i Stockholm med den rätt så nybyggda svampen utanför.Det är omöjligt att avgöra hans ålder. Han tycks dömd till att vara evigt ung. Åren har inte satt sina spår i ansiktet. Inte heller hans sätt att vara eller hur han möter en ny människa har stelnat i någon fast eller stel form utan är naturligt och avspänt öppet.- Vid ett av ledningen för Stadsteatern sammankallat så kallat personalvårdande möte, säger Ahrle med en strimma sarkasm krypande i stämman, sa jag ifrån allt vad jag inte tyckte Stadsteatern var, att jag ansåg att den inte fungerade. Då insåg jag, när jag stod där och hörde min egen kritik, att stannar jag kvar här blir jag enbart bitter i den oerhörda stagnation som rådde.- Då hade jag också arbetat så länge som skådespelare att jag var trött på det. Så 1989 tog jag tjänstledigt från Stadsteatern och sedan dess har jag inte varit där.Ahrle låter på inget sätt bitter när han berättar. Sakligt och exakt formulerar han hur han tog detta viktiga och avgörande steg i sitt liv. Men han ser också de större problemen som hänger samman med det som höll på att nöta ut honom och som gör det med så många andra i teater- och konstvärlden.- Det farliga med skolor och institutioner när man ägnar sig åt olika former av konstnärskap är att man då lätt blir till ett viljelöst offer för trender och inte hittar fram till sin särart. Målandet var vid avhoppet dock inte något alldeles och komplett nytt för Leif Ahrle. Redan som studerande började han måla och öva sig men det helt och hållet i sin egen skola.- På scenskolan i Norrköping som på den tiden fortfarande fanns kvar satt jag fattig som en kyrkråtta hemma med tomma väggar och tänkte att då får jag väl göra tavlorna själv. De blev rätt populära bland vänner och kollegor. Jag till och med sålde några stycken. Idag försörjer han sig gott på sin konst. Uppbrottet lyckades. Han tvingades inte krypa tillbaks på knä och visa ånger över sin hårda dom över det arbete han då hade. Däremot har det inte varit alldeles lätt.- Man får göra det mesta själv för att kunna sälja tavlor, understryker Leif Ahrle bestämt. Dessutom är det fullkomligt onödigt att som många andra konstnärer ha en mellanhand. Det leder enbart till att det inte blir några pengar över till den som målat det som säljs. Leif Ahrle är nu först i Sverige att med Arkitektkopia ta steget till Bild På Begäran eller som de själva föredrar att kalla det: Art-on-Demand. Ny teknik, bättre färgåtergivning i trycket har möjliggjort detta steg.- Jag gjorde försök att göra grafik, en stor konst i sig, och som dessutom är mycket svår. Mina färger går ofta i varandra och de blir därför så oerhört svårt att överföra min idé till grafik. Jag lyckades aldrig behärska det grafiska hantverket så att det passade till det jag ville måla.- Hitintills, med ett enda pinsamt undantag, har jag aldrig gjort annat än original. Ända fram till att Arkitektkopia, det var Conny Callin, såg en utställning jag hade och kom med förslaget att de faktiskt kunde försöka att hitta ett sätt att mångfaldiga mina målningar.- Sedan gick det vidare. Conny Callin har verkligen varit full av entusiasm, styrd av en vilja att det ska bli riktigt bra. Det jag tror mest på när det gäller Art-on-Demand för min del är Internet. På Arkitektkopia är man stolta över att nu även ha hittat en väg att kunna sprida konstreproduktioner till en bredare och större publik. Conny Callin understryker att även Art-on-Demand eller Bild På Begäran går att se som en del av folkrörelsernas gamla ideal.Det står allt klarare att dessa två nya inslag i kulturvärlden förvisso är möjliggjorda av den allra modernaste teknik men vilar på en stark tradition i den svenska och breda kultursynen som en gång dominerade de målsättningar som alltmer gröpts ut och urholkats.- Jag tycker det är djävligt roligt att pröva dessa nya vägar, säger Ahrle entusiastiskt. Att ha en egen bra hemsida är visserligen dyrt, men själv har jag haft tur då min äldsta dotter lever tillsammans med en sådan där datamänniska som gjort allt jobbet gratis. Och nu genom Bild På Begäran finns möjligheten att ha avsevärt fler konstverk tillgängliga så snart lägger vi ut en ny proffsigare sida.- Men jag är noggrann med att varje tryck som går iväg ska jag själv kontrollera, helst ska jag vara med i laboratoriet när tavlan trycks för att se att färgerna blir identiska med originalets. När beställningarna kommer går jag till Arkitektkopia och med in i laboratoriet. Det Leif Ahrle syftar på är ett rum inne på Arkitektkopia som i princip kan jämföras med ett mörkrum - fast större och med helt andra resurser. Där härskar Lasse Kilestedt, kallad "Bagarn". En lugn kille med skarpa ögon och vaken blick, med snusprillan under läppen och utstrålar den högst speciella och imponerande styrka som de gör som äger verklig känsla för sitt gedigna hantverkskunnande.- Jag får ett negativ, säger Lasse Kilestedt på Arkitektkopia. Sedan arbetar jag om det till vad som kallas ett utrippat digitalt negativ. Sedan framkallar man olika delar av det tills det överensstämmer med originalet. Som du ser här håller jag just nu på att göra insidan av en cockpit i naturlig storlek åt SAS:s flygskola, åt vilka vi göra många jobb. Där får jag också se en av Ahrles reproduktioner.Kvaliteten är prima, en blå tavla, en solnedgång där varje nyans blänker tydligt och skarpt. Det är till och med så att det är frågan värt om Leif Ahrle själv skulle kunna peka ut vilken som är kopia och vilken av dem som är hans eget original.- Det ska bli oerhört spännande att se hur det kommer att gå, säger Leif Ahrle. Det är en nästan kittlande känsla att veta att hela världen plötsligt har en teoretisk möjlighet att se vad jag gjort. Det kan sitta en kines och bedöma mina tavlor.- Det kittlar till och med min fåfänga, tillägger Ahrle med ett avväpnande skratt.Den gamla hemsidan håller på att bytas mot en ny. Dit hittar man om man slår in sig på www.ahrle.se. Gör ett besök i ett digitalt konstgalleri, några dagar senare kanske en av reproduktionerna hänger på väggen därhemma. |
RISING, glastavla av Leif Ahrle. Målad 1990 efter
en helikopterfärd över Schweiz/Italienska alperna.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 8-9/97
i n t e r n e t u t g å v a n
