F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

En gest tecknad i en satirbild fick mig att haja till i soffan. TV-nyheterna visade den i samband med Jan Guillous framträdande om tidningen Svensk Jakts bild av samer.

Gesten, alltså. Jag hade sett den förut någonstans. I antisemitiska sammanhang.

Men vad har Svensk Jakt med antisemitism att göra?

här undertill, som varit ledarillustrationer i nämnda tidning! Den ena föreställer en same som liknar nidtecknares vanliga uppfattning av grottfolk, neandertalare, grobianer eller vad ni vill: låg panna, framträdande näsa, utstående öron. Ett "ytterst osympatiskt utseende", som det stod om en tjuv i tidningen Arbetet i seklets början.
Den andra bilden illustrerar ledaren Verklighetens faunakriminalitet. En för betraktaren högst skyldig skoterförare (skyldig till att ha kört ihjäl björnar och järvar, närmare bestämt) gör inför polisen en åtbörd av "jag har inte en aaaning om, hur detta gått till".

Vem är nidingen, då? Han eller hon bär inte säkert kolt, som på den andra bilden. Det kan vara en anorak med bälte till. Det behöver inte vara en same. Emellertid har det aktuella numret av tidningen tjuvjakt på rovdjur som tema. Ledaren kommenterar, att "I de fall som gått att lagföra har de åtalade haft med renskötseln att göra och i samtliga fall har förövarna använt skoter". Hela ledaren handlar om detta. Tecknaren har tagit fasta på andemeningen och gjort en bild som vädjar till känslor, som jägarkåren antas ha: "Jojo, nog vet man... sådana är de". Samerna alltså.

Av sammanhanget att döma är det fullständigt uppenbart, att bilden ska föreställa en samisk skoterförare.
Men det var alltså hans eller hennes gest jag reagerade mest på. Den säger således "Jag har ingen aaaning...".
Om en buse har misshandlat dig och inför tinget med oskyldig min säger, att han aldrig sett dig förut - då är det busens försök att spela oskyldig som upprör dig mest. Om du tvättar bilen och efter ett ögonblick när du böjt dig ned för att krama ur svampen rätar på dig och ser en lång repa i lackeringen, som nyss inte var där och ser en yngling lugnt på väg därifrån - då blir du säkert ytterligt förargad, när du hejdat honom och han föraktfullt slungat ur sig: "Vad fan har jag med det där att göra, gubbe?".
Det är den nonchalanta hållningen, försöket att ge intryck av "har ingen aaaning" som är så försmädlig.

Men det är engångsförsmädlighet. Engångsupprördhet. Den riktar sig i varje enskilt fall mot en enskild person.
Annorlunda är det, när folk under hela sin uppväxt hör talas om, hur en viss medborgargrupp eller ett visst folkslag lär bete sig. Det betingar reflexer:
I södra Sverige är det inte ovanligt, att industriarbetare har en bestämd, allt annat än välvillig uppfattning om bönder. Skånska Peps Blodsband sjöng en gång in en platta med visor om snåla bönder som sög ut AK-arbetare. Jag har hört en skånsk arbetare sjunga dessa visor innan den plattan kom ut. Bondehatet har anor.
När stadens industriarbetare då läser en tidningsnotis om någon bonde som anklagats för något och anklagelsen stämmer bra in på den bild om bönder han vuxit upp med, så nickar han väl menande: "Jojo, sådana är de".

Något annat jag flera gånger hört i södra Sverige är uttrycket "jude" om någon, som visat prov på snålhet. Den utpekade behöver inte ha varit jude. Man har bara liknat den gnidne vid vad man uppfattar som typiskt judiskt.
Här hos oss lyser antisemitismen med sin frånvaro. Här har ju egentligen aldrig bott några judar. Och bönder, om de finns, hör inte till samhällets rika. Däremot finns det vitt spridda uppfattningar om vad som är typiskt samiskt. De som hyser sådana kan emellertid ha väldigt liten personlig erfarenhet på området.

Och precis lika lite personliga erfarenheter kan folk ha om bönder och judar. De bestämda idéerna om hur bönder, judar och samer är beskaffade kan vara nedärvda från tider, då landet präglades av jordbruk, då judar gjorde sig starkt gällande i vissa grenar av det industriella uppsvinget eller då storsvenskheten utkämpade den avgörande striden för att göra samernas land till sitt.
Alla tre exemplen har något gemensamt: de handlar om minoriteter. Ingen av grupperna präglar dagens samhälle. Men som klass, trosriktning eller folk vägrar de envist att dra sin sista suck. De organiserar sig för att inför myndigheterna kunna hävda sin rätt att fortleva såsom de är.

Skulle de ha misslyckats i dessa sina strävanden, hade de förstås blivit osynliggjorda intill utplåning, och då kanske de gamla idéerna om hur bönder, judar och samer är också hade förbleknat. Men de har inte misslyckats. De finns kvar och har uppnått en ställning i mänskligt avseende: inga myndigheter har längre lov att uttrycka sig om dem så som folk gjorde förr. Och som vissa medborgare gör än idag.
Detta retar de nämnda medborgarna. De anser dessa smågrupper vara "privilegierade". Och det finns inget mer retfullt än när medlemmar av en sådan smågrupp nekar till något, som de påstås ha gjort. De sticker upp! menar de uppretade medborgarna.

Den som retar upp sig på minoriteten, som sticker upp, den beskriver ofta minoriteten som busen som låtsas oskyldig och säger "Jag har ingen aaaning". Underförstått: han eller hon är säkert skyldig men räknar med att inte få myndigheterna emot sig. Tack vare hans eller hennes förmenta privilegier!
Och detta uttryck har i antisemitiska teckningar i ett århundrade framställts med en åtbörd, som är lätt att teckna och lätt för läsaren att känna igen och förstå: förövaren rycker på axlarna och slår ut med armarna.

Se på bilden igen och jämför med judebilderna av Albert Engström & Co i Strix nr 36 1918! Säg sedan att den kände tecknaren Åke Nystedt inte arbetar i en tradition, som ansvarige utgivaren för en stor tidskrift borde vara livrädd för att släppa fram.
Och vad ska man säga om den stora läsekretsen, som inte reagerat - en läsekrets som har så många riksdagsmän!

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---