F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/95

    Arbetsorätten



    text Per Lötberg

    Folk måste förstå att när de passerar genom en fabriksport eller butiksdörr så passerar de också gränsen för sin yttrandefrihet. Säger de för obekväma sanningar riskerar de sitt arbete och i princip obegränsade skadestånd till arbetsgivaren.

    Så sammanfattar Kurt Junesjö, jurist på LO:s rättsskydd den arbetsorätt som i dag råder på arbetsmarknaden.
    En av anledningarna till att Arbets-domstolen (AD) har en så snäv syn på arbetsrätten är det lojalitetsbegrepp som skrevs in i Lagen om kollektivavtal från 1928. Den lojalitetsplikt som beskrivs där lever kvar än i våra dagar.
    - AD:s praxis om lojalitet utgår enbart från förhållandet arbetgivare/arbetstagare, som om samhället runt om inte existerade, säger Kurt Junesjö.
    - Den anställde är bunden till en lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren som är mycket omfattande. Den här praxisen går tillbaka på feodala förhållanden, en sorts familjerätt med en husbonde som gjorts om till arbetsrätt. Feodalherren var stat och arbetsgivare, hade domsrätt och rätten att leda och fördela arbetet. Och det är i samhällets utvecklingen bort från detta som Arbetsdomstolen inte hängt med.

    Kurt Junesjö menar att vi i dag måste inse att vi inte kan se relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare isolerat. Det finns även ett ansvar genemot samhället. Övervakning måste ske genom en demokratisk kontroll där det fodras öppenhet. Om en företagare fuskar ska han veta att en anställd kan gå till berörda myndigheter och anmäla händelsen. Det är nödvändigt om vi ska kunna försvara demokratin och folkets rättigheter.
    - I dag går detta inte om den anställde inte med säkerhet vet att straffet blir minst fängelse, annars måste han först vända sig till arbetsgivaren och då är själva överraskningsmomentet vid en kontroll borta, konstaterar Kurt Junesjö.

    På privata arbetsplatser kringskärs yttrandefriheten ytterligare med den lag som började gälla 1990. Munkorgslagen eller Lex Bratt, som lagen om företagshemligheter brukar kallas togs av den förra socialdemokratiska regeringen. Det är en lag som ger arbetsgivaren rätt att tolka vad som är företagshemligheter och som bekräftar den praxis som AD har antagit som sin.
    Yttrandefriheten på offentliga arbetsplatser är desto större. Och arbetsgivarens möjligheter att vidtaga legala åtgärder väldigt begränsade.
    Den tendens vi fått i samhället om att övergå från samhällsägt till privat, från officiellt till hemligt är farlig. När den övergången sker till mer och mer privatisering så sker också en förändring arbetsrättsligt. Tyvärr ser inte vanligt folk att när Posten, som exempel från en dag till nästa privatiseras så går personalens yttrandefrihet förlorad samtidigt.

    Denna yttrandefrihet som är vår garant för att demokratin efterlevs och som verkligen behövs för att bevaka att offentliga medel används på ett riktigt sätt.
    Inom LO kollektivet finns ett arbete på gång för att försvara arbetsrätten och även utjämna den mellan privat och samhälligt anställda. Chansen att få igenom en sådan i riksdagen är dock inte speciellt stor, då det inom SAP:s ledning blåser en så konstant högervind numera i dessa frågor.
    - SAP använder samma mycket, mycket skickligt spridna myt om att arbetsrätten är ett hinder för företagens utveckling, som SAF och dess propagandamaskineri så skickligt lanserat hos media. En myt som småföretagarna kullkastar, genom att 90 procent av dem i en enkät som SAF själva utfört, inte ser några problem med arbetsrätten utan att det är bankerna och annat som ger dem stora svårigheter, säger Kurt Junesjö avslutningsvis.

    Denna mediala tystnad som det är runt försvaret av arbetsrätten måste hävas om vi vill att den överlever och vi måste stå upp och slåss om vi vill stärka den.



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/95