F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3-4/96
f o l k e t s  t e a t e r a r b e t a r e

Den vackra A-salen i Folkets Hus ligger mörk och tyst. Plötsligt bryts stillheten. Professorskan Björnberg och tjänsteflickan Anna kommer långsamt vandrande. Eller rättare: professorskan promenerar. Anna sliter och släpar.

Tjänsteflickan har blivit en stor framgång för Helsingborgs Arbetarteater. Tolv föreställningar blev det under våren 1995 och det är mycket för en amatörteaterförening. Så stor var efterfrågan att de nu under 1996 visat pjäsen ytterligare fem gånger.
- Det har varit roligt att jobba med den, men slitsamt också, säger producenten Kristel Viberg när vi pratas vid en stund efter generalrepetitionen. Före nypremiären har vi repeterat både lördagar, söndagar och ett par vardagar i veckan. Det är inte lätt att pussla ihop tiderna när folk antingen går i skolan eller jobbar.

Helsingborgs Arbetarteater...man föreställer sig antingen ett gäng övervintrade vänsterister från 70-talet eller en förening av veteraner med halvsekellånga rötter i rörelsen. Men amatörskådespelarna här i Folkets Hus är påfallande unga, mellan 20 och 30 år gamla. Och att de lägger ner timme efter timme av sin fritid på att spela teater beror inte huvudsakligen på ett ideologiskt engagemang.
- I våra stadgar står att vi hör till arbetarrörelsen och det poängterar vi för nya medlemmar. Men alla är inte så politiskt intresserade.
- Jag tycker att socialdemokrater och moderater är ganska lika varandra, säger Annette Johnsson, som regisserat Tjänsteflickan. För mig är ideologin i så fall inställningen till människor, att vi jobbar tillsammans på lika villkor och att det är lagarbetet som ger resultat.

Dock går det att se Tjänsteflickan som en politisk kommentar. Diskussionerna om att ta upp den började när pigdebatten sköt fart för ett par år sedan. Några i föreningen hade läst och fascinerats av Mary Anderssons roman med samma namn.
- Vi tog kontakt med henne och hon dramatiserade den åt oss, berättar Kristel med berättigad stolthet. Hon har också hjälpt till litegrann med regin.
Förra året spelade ensemblen upp sin föreställning för några äldre damer som i unga år tjänat som pigor. Det blev ett spännande möte med igenkännande leenden.
Man föreställer sig också att Tjänsteflickan är typisk för Helsingborgs Arbetarteater. Det är den inte. Bildad 1981 hade föreningen legat i träda i några år när Barbro Larsson, utbildad på Sveriges Arbetarteaterförbunds kursgård Bredsjö, skakade liv i den i början av 90-talet. Första projektet var "-93" , ett ljus- och ljudspel i samarbete med konstnären Adam åslund. Här mötte åskådaren ett allkonstverk med dans, rörelse och bilder projicerade på lakansväv.

Nästa satsning var en revy inför valet 1994. Parallellt har Helsingborgs Arbetarteater arbetat fram små program med sånger och dikter som framförts på fackföreningsmöten, på Helsingborgs årliga kulturfest Midvinterljus och i andra sammanhang.
Det finns ett utbyte med övriga cirka 60 föreningar i landet, mestadels i form av förbundsråd och kurser. Närmare samarbetar Helsingborgs Arbetarteater inom regionen, med arbetarteatrarna i Lund, Malmö och Kristianstad. De träffas, ser varandras uppsättningar, diskuterar och har trevligt tillsammans.
- Det sociala samspelet måste fungera, säger Barbro Larsson. Föreställningen är det lilla, processen fram till den är det stora och det viktiga. Vi lär oss att lösa problem och att ta ansvar för våra handlingar. Det är så vi kan fortsätta att utvecklas.

Tjänsteflickan var en kraftansträngning för en liten amatörteater- förening. Nu lugnar Helsingborgs Arbetarteater ner sig med ett par mindre uppsättningar.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3-4/96

---