F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 17/73 r e t r o s p e k t i v u t g å v a n
Gunnar Ekberg var inte bara spion och angivare. Han arbetade dessutom som provokatör. Det vill säga, bland hans arbetsutgifter ingick att försöka få Palestinarörelsen att begå våldsbrott. I det syftet bombhotade han själv ett Israeliskt flygplan.
Detta skedde på IB:s uppdrag. Det innebär att försvarsministerns beskrivning av Ekbergs uppgift som ägnad att »förhindra våld« framstår som minst sagt felaktig.
Bilden visar Ekberg på tjänsteresa i Jordanien 1969. Det flyktingläger han här besökte bombades kort efter av Israel. Fem människor dödades. Mycket av Gunnar Ekbergs agentverksamhet i Sverige är redan känt. Till exempel att han tagit sig in i KFML:s, FNL-gruppernas och studentorganisationen SDS:s lokaler för att fotografera medlemsregister etc. Vidare fick han uppdrag att forska i Aftonbladets källor för att Israels säkerhetstjänst skulle kunna spåra oppositionsmän i Israel. Juridiskt får dessa saker säkert sitt efterspel inför domstol under rubrikerna olaga intrång och grovt egenmäktigt förfarande. Vad gäller historien om Aftonbladets källor så är det frågan om brott mot tryckfrihetsförordningen, som är grundlag. Men Ekberg var en av IB:s mest framgångsrika agenter inom vänstern och mycket återstår därför att reda ut eller förklara. Försvarsministerns påståenden om att Ekberg skulle spana efter flygkapare etc är givetvis fullkomligt orimliga, eftersom Ekberg inledde sin agentverksamhet redan 1968 - i FNL-grupperna. Från och med slutet av 1969 fick Gunnar order att inrikta sin huvudsakliga verksamhet inom Palestinagrupperna. Detta därför att alla hans uppgifter därifrån ansågs värdefulla av israelerna - alla dessa uppgifter gick till Israels säkerhetstjänst inom ramen för det rutinmässiga underrättelsesamarbetet mellan Sverige och Israel. Våren 1969 bombhotade Gunnar Ekberg ett israeliskt flygplan. Från en telegrafstation i Göteborg ringde han till flygplatsen Frankfurt am Main och sade att det El Al-plan som just skulle lyfta hade en bomb ombord. Detta är brottsligt - "olaga hot". Givetvis är Gunnar Ekberg den ende Palestina-aktivist som gjort sig skyldig till något liknande. Det har stor betydelse. För vid den här tiden agerade Ekberg med frenesi för att få Palestinarörelsen mera "aktivistisk" och han förordade ivrigt bombhot och liknande aktioner. Eftersom detta skedde på uppdrag av IB så faller allt tal från försvarsminister Sven Andersson om att Ekbergs uppgift skulle vara att "förhindra våld" platt till marken. IB ville genom Ekberg inte förhindra våld utan åstadkomma våld. Gunnar Ekberg slutade sin anställning på svenska IB den 1 januari 1972. Men han fortsatte uppenbarligen sin agentverksamhet ända fram till avslöjandet våren 1973. Han reste flera gånger till Beirut, där han infiltrerade den palestinska gerillarörelsen PFLP - han deltog PFLP:s militära arbete, inom en mycket hemlig sektion. Man måste med fog ställa frågan om inte Ekberg helt enkelt köptes från IB av Israels underrättelsetjänst från och med 1972 och därefter arbetade direkt för Israel. Detta skulle innebära att när krigsmakten nu håller Ekberg i beskydd utomlands så är det möjligen inte ens en svensk spion man skyddar utan en israelisk. Inom den närmaste framtiden kommer vi att kunna reda ut Ekbergs arbetsuppgifter för Israels räkning. I senaste numret av Palestinsk Front ger Palestinagruppen i Stockholm sin syn på Ekbergs verksamhet. Efter att inledningsvis ha konstaterat att Ekberg givetvis inte kan ha ställt till skada genom att avslöja "hemligheter" eftersom hemligheter inte finns i vanligt anti-imperialistiska solidaritetsarbete, skriver man: "Israeliska oppositionsmän har genom hans verksamhet hamnat i den israeliska säkerhetstjänsten Shin Beths register. IB har alltså försett ockupationsmakten med namn på människor som enligt svensk rättsuppfattning inte begått brott (flygblad, demonstrationer, kontakter med utländsk press t ex). Gör tankeexperiment att försvarsstaben på motsvarande sätt skulle kunna skaffa fram namn på sovjetmedborgare som var verksamma med den underjordiska stencilerade oppositionslitteraturen i Sovjetunionen och att försvarsstaben därefter skulle överföra de namnen till den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB."
Femton nya avslöjanden
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 17/73 r e t r o s p e k t i v u t g å v a n