I DN:s tryckta morgonupplaga igår står att läsa i artikeln ”Kritik mot SL efter SD-reklam i t-banan” att ”Sverigedemokraternas nya annonskampanj i tunnelbanan ber turister om ursäkt för ”röran i Sverige” och syftar på tiggare i Stockholm. I dag har tusentals personer anmält sig till en demonstration mot både SL och reklamkampanjen. I annonsen, som är uppsatt på Östermalmstorgs tunnelbanestation i Stockholm, skriver Sverigedemokraterna att tiggeriet är organiserat och att internationella ligor profiterar på tiggarnas utsatthet.
Det vi har sett nu är att det har varit en omfattande rapportering kring utländska turister som blivit besvärande av vad de uppfattar som en negativ utveckling av Stockholm. Många kanske var här för 10 till 20 år sedan och har sett ett Sverige som fanns då och tycker att mycket har förändrats till det sämre. Bland annat har vi det utbredda tiggeriet på stadens gator, säger Henrik Vinge, presschef för Sverigedemokraterna.”
Massmedia, bland annat Aftonbladet skriver att några hundra demonstranter senare stormade tunnelbanan och rev ned affischerna.
Aftonbladet skriver ”Människor är lika värda”. Uppemot två tusen människor samlades på Norrmalmstorg vid 18-tiden. Folkmassan skanderade med jämna mellanrum: ”Inga rasister på våra gator”. – Det känns gött att vara här och känna att man är ett stort gäng som brinner för att alla ska vara välkomna i Sverige, säger 32-åriga Pär Säthil. Här och var syntes plakat med olika budskap: ”För ett Sverige fyllt av kärlek där vi hjälper varandra.”
– Det är inte okej att SL tillåter kränkande reklam som skickar signaler att vissa människor är mindre värda, säger 24-åriga Julia.Hon tycker det är viktigt att demonstrera mot SD:s reklamkampanj för att visa sitt stöd för mänskliga rättigheter. Det håller 33-åriga Carlos med om.– Sverigedemokraterna sparkar mot de som redan ligger ned, säger han”.

Jag tycker att annonserna är missriktade. Tiggarna får skulden för stora brister i förhållanden i sina hemländer och i EU:s policy.

Frågan om tiggeri diskuteras av och till. Och olika uppfattningar finns även hos Vänstern. Jag har skrivit några inlägg om detta, bland annat ”Acceptera och hjälp tiggare på våra gator” den 28 december 2013. Detta är koncentrat en del av mina åsikter om tigger – men annat viktigt framgår nedan.

På DN Debatt skrev den 28 december 2013, den kände professor Bo Rothstein ”De som av medmänsklighet ger till tiggarna på våra gator och torg bidrar inte till att hjälpa dem ur deras sociala misär. Ett förbud mot att ge till tiggare skulle kunna tvinga fram de mer omfattande och strukturella åtgärder som krävs från samhället”.

Han ”är övertygad om att ett förbud mot att ge till gatutiggare skulle sända en viktig signal om de allvarliga underliggande problem som denna verksamhet grundar sig på och därmed tvinga fram mera omfattande strukturella stödinsatser för att verksamt bistå denna utsatta grupp.” En tolkning är att Rothstein, som skrivit många intressanta arbeten, är desorienterad eller naiv i denna fråga. Sedan 30 år tillbaka har arbetslösheten ökat och de sociala trygghetssystemen eroderats i de flesta utvecklade länder, inte minst i länderna i f.d. östblocket. Kriserna har blivit fler och tätare och de socioekonomiska skillnaderna inom länderna har ökat. Det är en del av kapitalismens utveckling, som även behandlas ingående ibland på denna blogg och då det gäller USA i kapitel 2 i boken ”USA som världspolis" . Att informera och mobilisera tiggare i kamp mot kapitalismens orättvisor är mer angeläget än att straffa dessa medmänniskor! Som det nu är innebär Rothsteins idé endast ökad social misär för tiggare – dessas hemländer kommer inte att börja ta hand om dem utan hård kamp.
Samma förslag som Rothstein framlades av Eva Solberg, ordförande för Moderatkvinnorna i Stockholm på DN Debatt 30 mars 2013. Jag har motsatt uppfattning.
Kerstin Vinterhed skrev på DN Debatt Stockholm 14 februari ”Var finns ambitionen att hjälpa Stockholms tiggare?” I socialt engagemang och upprördhet skriver hon ”Så stark var den sociala ambitionen då, var finns den nu? För det är väl ändå så att de människor som kommer hit och vistas i vårt land, dem har vi ansvar för? Av rent humanitära skäl – det gäller helt enkelt mänskliga rättigheter. På senare tid känner jag bara till ett initiativ som liknar Takmans, läkaren och riksdagsmannen Sven Brittons erbjudande om hjälp till sprutnarkomanerna på Stockholms gator. Det vore en ren självklarhet att göra samma sak när det gäller tiggarna i Stockholm. Vad vi står inför i dag är en ren humanitär katastrof.”
Jag instämde till fullo och utvecklade mina tankar samma dag i blogginlägget ”Ligaledarna för tiggare på samma planhalva som kapitalisterna för arbetarna”.
Människor som tigger har det svårt. Men olika undersökningar har inte givit belägg för annat än att andra får ersättning från tiggarna, annat än i begränsad form. Men organiserat tiggeri där någon/några individer eller organisationer utnyttjar de aktiva tiggarna genom att ta en del av tiggarnas förtjänst är ju detsamma som kapitalister gör i förhållande till lönearbetare i mycket större skala. Arbetaren får en del av det värde han/hon/hen arbetar ihop som lön, medan kapitalisten använder resten, mervärdet, för investeringar eller egen konsumtion enkelt uttryck. (Detta utvecklades utförligt för 150 år sedan av Karl Marx och andra).
Men den betydligt vanligare form exploatering som kapitalismen innebär är ännu inte förbjudet. Låt oss arbeta för att få en tillräckligt stor opinion för att ersätta kapitalismen med en betydligt mer demokratiskt ekonomiskt system – som också ska medföra att människor inte behöver tigga. I denna blogg finns flera kritiska inlägg om kapitalismens orättvisor och problem, som inte upprepar här.
”Justitieminister Beatrice Ask säger att man vill komma åt ligorna bakom det organiserade tiggeriet, inte individerna” skriver Aftonbladet 7 januari 2013. Regeringen har här stöd av SD, som vill att även individerna, offren, kriminaliseras om de tigger, kanske främst för att en del av tiggarna inte är ”riktiga svenskar”. Aftonbladet och Juridikbloggen har säkert rätt i att skriverierna om kriminalitet i samband med tiggeri medför att en del av oss tvekar att ge något till tiggarna, som får mindre inkomst av sitt lågintensiva tiggeriarbete.

Tiggarna tillhör de allra mest utstötta och fattiga både i Sverige och runtom i världen. Många av dem har ingen chans att få något arbete i vår kapitalistiska värld med 8 procent arbetslöshet i Sverige och över 200 miljoner arbetslösa i världen enligt den snävaste definitionen av Internationella arbetsorganisationen, ILO.
Jag tycker att det finns alltså mänskliga och politiska skäl att hysa medkänsla med och ge pengar till tiggare, där kanske en majoritet är romer och/eller komer från Ungern och Rumänien – och riskera att en sannolikt liten del hamnar i fickorna på ”ligaledare”. Själv har jag alltid en uppsättning mynt i vänster byxficka så att jag kan ge litet (alls inget att yvas över) till varje tiggare jag passerar. Litet enkel medkänsla har de flesta av oss råd med. Men jag menar därmed inte att man ska prioritera detta framför att ge pengar till exempelvis till Greenpeace eller Syriensolidaritet om man verkligen måste välja ett alternativ.

Bekämpa kapitalismen – inte tiggeriet!