Den saknar helt proportioner. Visst, säg att Ryssland har brutit mot våldsförbudet i FN-stadgan. Det kan naturligtvis inte jämföras med USAs anfall på Irak eller Kosovos utbrytning ur Jugoslavien. Här finns en helt annan bakgrund.

Intressant är en annan av formuleringarna i FIB-juristernas yttrande:
   
- I den mån presidenten avsatts genom en statskupp som understötts och uppmuntrats av utländska makter så har dessa makter brutit mot förbudet att blanda sig i Ukrainas interna angelägenheter enligt artikel 2:7 i FN-stadgan.

”I den mån”?

Vad anser egentligen FiB-juristerna? Har presidenten avsatts genom en statskupp understödd och uppmuntrad av utländska makter, som brutit mot förbudet att blanda sig i Ukrainas interna angelägenheter?

Jag förväntar mig klarspråk här och inga om och utifall.Men här har tydligen inte juristerna någon bestämd uppfattning. Det är helt avgörande för ställningstagandet. Om vi inte är överens om att Ryssland är utsatt för hot från ett Nato på offensiven i Rysslands grannstater, ett USA som genom ”lågintensiv krigföring” utökar sin kontroll över strategiska områden med hjälp av Nato och EU, då finns här en grundläggande  oenighet om utvecklingen av maktrelationerna i världen.

Är vi överens om att den nya ukrainska regeringen har tillsatts genom en statskupp, genomförd av väpnade aktivister från Maidan som gick in i parlamentsbyggnaden och pekade med hela handen – och med vapen i denna hand?

Är vi överens om att USA/Nato och EU öppet har stött denna opposition under flera år och snabbt erkände regeringen från dag ett?

Är vi överens om att denna händelseutveckling, som dessutom har medfört ökat inflytande i Ukraina av nazistiska, militant antiryska krafter, måste uppfattas som ett militärt hot av Ryssland med dess Stillahavsflotta stationerad på ukrainskt territorium?  För mig är det här en självklar utgångspunkt.

Ukraina är inte vilket land som helst. Ukraina är landet där Rysslands Svartahavsflotta är placerad. Skulle Ryssland passivt åse att Ukraina går med i Nato, som gör en Natobas av den ryska marinbasen på Krim?

Naturligtvis måste Ryssland säga ifrån: Hit men inte längre! Naturligtvis måste Ryssland sätta ner foten.

Det har Ryssland nu gjort genom att införliva Krim, detta med befolkningsmajoritetens helhjärtade stöd. Krim upphör därmed att vara en outlöst bomb i Ukrainakonflikten.

Jag hoppas att det inte förhåller sig så att internationell rätt ger Nato och USA carte blanche att ohejdat fortsätta sin inblandning i staters interna angelägenheter, samtidigt som den fördömer utsatta staters försök att försvara sig. Juridiken har sina begränsningar, som vi ser.

Jan Myrdal har tyvärr alldeles rätt i att de allt starkare provokationerna mot Ryssland från USA/Natos sida ökar risken för ett nytt europeiskt krig, den här gången i vårt eget område.

Vi behöver en fredsrörelse med förmåga att urskilja proportioner och skilja mellan försvarare och angripare, om vi ska kunna hejda den utvecklingen.