Riksdagen: Aktuell debatt Fredag 14 mars 2014
Herr talman! Situationen i Ukraina och Rysslands agerande är en av de största kriserna i Europa på mycket lång tid. Detta kan också få säkerhetspolitiska konsekvenser i vårt närområde. Sverigedemokraterna tyckte därför att det var högst angeläget att situationen får debatteras och genomlysas i riksdagen. Jag vill börja med att uttrycka mitt djupa deltagande i sorgen över alla de människor som fick sätta livet till i de våldsamma sammandrabbningar som förekom på Majdan. Det gäller de demonstranter som föll offer för brutala skjutningar av krypskyttar men också exempelvis de poliser som dödades av extremister. All våldsanvändning som förekom på Majdan måste fördömas. Rysslands militära aggression gentemot Ukraina är oacceptabel och kränker Ukrainas suveränitet att självt avgöra sin framtid och inkräktar på dess territoriella integritet. Vi tycker samtidigt att det är en komplicerande omständighet att den nuvarande interimistiska presidenten i Kiev inte är folkvald. Det är oroande att det finns ett extremistiskt parti som Svoboda representerat i regeringen i Kiev, som vår utrikesminister märkligt nog inte vill ta avstånd från. Vi ställer oss kritiska till den språklagsändring vad gäller det ryska språket som den nya regeringen i Kiev tog initiativ till. Detta anser vi dock inte på något sätt legitimerar en militär aggression från Rysslands sida. Krisen i Ukraina och de säkerhetspolitiska konsekvenser den kan medföra för vårt närområde har gjort att flera partier plötsligt blivit försvarsvänliga. Det är bra att fler partier än Sverigedemokraterna nu börjar inse behovet av ett existensförsvar, men jag hoppas att detta också kan ge avtryck i övriga partiers budget för försvaret och att det inte bara blir tomma ord.
Herr talman! Till att börja med vill jag tacka för informationen från regeringen som vi nyss fått i kammaren. Utrikesminister Carl Bildt har redogjort för händelseförloppet och för regeringens ståndpunkt när det gäller situationen i Ukraina, som vi ska debattera i dag. Möjligen kommer debatten snarare att handla om det ryska beteendet i Ukraina. Det blir nog inte så himla mycket debatt eftersom vi har en så stor samsyn i Sveriges riksdag i frågan. Det är en rörlig situation. Vi följer den dag för dag, timme för timme - och det råder en stor samsyn. Ukraina ska ha möjlighet att utvecklas självständigt och demokratiskt. Ekonomin måste moderniseras. Ukraina har stor betydelse för säkerheten och stabiliteten i hela Europa. Fru talman! Utrikesministern har föredömligt redogjort för förloppet. Ukraina och EU förhandlade. Den politiska konflikten utvecklades både i och omkring Ukraina när Ryssland i slutet av sommaren förra året inledde olika åtgärder för att förhindra ett avtal mellan Ukraina och Europeiska unionen. Majdanrörelsen växte fram. Den mycket allvarliga situationen med de tragiska händelserna 19-21 februari i Kiev med många dödade var något som vi alla följde. När utrikesdeklarationen presenterades i kammaren den 19 februari diskuterades situationen så som den såg ut just då. Igen var det en mycket stor samsyn, och jag är glad för det. Sedan dess har det hänt en del. Utrikesministrarna möttes den 20 februari. EU försökte nå den överenskommelse som nämndes. Den uppnåddes. Säkerhetsstyrkorna skulle dras tillbaka, Majdans självförsvarsstyrkor skulle avväpnas, amnesti införas, en ny bred regering skulle inrättas, en återgång till konstitutionen från 2004 med löfte om en författningsrevision och presidentval senare i år skulle ske. Sedan tog det fart. Majdanrörelsen var inte nöjd. Vi har fått berättat för oss hur president Janukovytj lämnade sin post genom att fly. Regimen kollapsade helt enkelt efter det. Den nya situationen utan ledarskap stabiliserades snabbt, och en ny premiärminister valdes. Arsenij Jatsenjuk hade ett stort stöd, även från förre presidenten Janukovytjs parti. Det är viktigt att konstatera att det är en legitim ledning på plats i Kiev. Däremot hade Ryssland en annan uppfattning om detta och kommunicerade en annan bild genom officiella kanaler och statsägda medier. Fru talman! Denna konflikt präglas av propaganda och av kommunikationsbataljer. Det handlar om bildsättning och beskrivningar som skiljer sig mycket åt. Tonläget från Ryssland var högt och är fortfarande högt. Vi har redan kommenterat detta i dag. Därefter förändrades situationen på Krim. Ryska militärer intog det lokala parlamentet och andra officiella byggnader. De tog kontroll över Krim. Fru talman! Ukraina måste självt få välja sin väg. Det som sker nu strider mot folkrätten. Vi är i ett skeende som är svårt att förutsäga. Några viktiga principer behöver vi däremot lyfta upp. En är att regeringen i Kiev är legitim. Det är också EU:s ståndpunkt. Jatsenjuk deltog vid det extrainsatta mötet med Europeiska rådet. EU ger fullt stöd till den nya ukrainska regeringen. Där finns legitimitet - till skillnad från den politiska charaden som pågår i regionparlamentet på Krim, där den nya ledaren kommer från ett proryskt parti med stöd från ungefär 4 procent av de röstande. Där genomfördes en konstitutionsvidrig självständighetsförklaring den 11 mars. Dessutom ska det i helgen vara en folkomröstning på Krim, där för övrigt valmöjligheterna är mycket begränsade. Det finns ingen möjlighet att välja ett alternativ i folkomröstningen som innebär att återgå till hur det var nyss. Det är oroande om Ryssland kommer att driva sin doktrin att de har rätt att skydda rysktalande i andra länder med militär makt. Det är oacceptabelt enligt folkrätten och grundläggande principer för fred och samarbete i Europa. När EU:s utrikesministrar möttes den 3 mars konstaterades att detta var acts of aggression - akter av aggression, fritt översatt - från Rysslands sida. De bryter mot FN-stadgan och en hel rad andra åtaganden som Ryssland har gjort, Budapestavtalet från 1994 samt det bilaterala avtalet mellan Ryssland och Ukraina från 1997. Nu pågår två parallella spår. Det är dels sanktioner mot Ryssland, dels ett stöttande av den ukrainska ekonomin. Min bild är att båda spåren behövs. Det är viktigt att EU är beslutsamt och genomför det som utfästs. Kommissionen har presenterat ett stödpaket om ungefär 100 miljarder kronor, möjligen lite till, över de närmaste sju åren. Till det kommer IMF-programmet, och det kommer att vara viktigt framöver. På måndag träffas utrikesministrarna igen. Efter det mötet vet vi mer.
Fru talman! Redan när regeringen tillsammans med den polska regeringen lanserade östliga partnerskapet meddelade vi socialdemokrater att vi tyckte att det var ett välkommet initiativ. Vi menade att det var oerhört betydelsefullt att Europeiska unionen sträckte ut en hand till de länder som finns i det gemensamma grannskapet mellan Ryska federationen och Europeiska unionen. Vi tror på att demokrati, mänskliga rättigheter, antikorruptionsarbete och rättssäkerhet är en framgångsmedicin för länderna. Om dessa länder skulle anamma dessa idéer och värderingar skulle våra liv vara tryggare, Europeiska unionen vara tryggare, vi skulle få en ökad handel, och det skulle vara till fördel för alla - Europeiska unionen och Ryska federationen. Östliga partnerskapet ska inte utvecklas till att vara något slags dragkamp mellan Europeiska unionen och Ryska federationen. Jag har sett mängder av tidningsartiklar om att man antingen tillhör Ryssland eller tillhör Europeiska unionen. Ingenting kan vara mer felaktigt. Ukraina ligger där det ligger, och framtiden för Ukraina är naturligtvis att ha bra relationer med Europeiska unionen, gärna för min del vara med i Europeiska unionen, och samtidigt naturligtvis ha bra relationer med Ryssland. Alla länder tjänar på att ha bra relationer med sina närmaste grannländer. Det är så välstånd, trygghet och säkerhet byggs. Det gäller naturligtvis också för Ukraina. Vi socialdemokrater ser med bestörtning på hur Ryssland har agerat gentemot de ukrainska önskemålen att få komma närmare Europeiska unionen. Det råder inget som helst tvivel om att vad Ryska federationen har gjort genom att ha trupper på Krim är att folkrättsligt beteckna som en aggression eller, om man så vill, en invasion. Genom detta har Ryssland kränkt mängder av internationella avtal och åtaganden som stipulerar att man ska respektera andra länders territorium och integritet. Låt mig gärna nämna speciellt ett avtal, nämligen det så kallade Budapestavtalet. Man kom överens om att avlägsna kärnvapen som fanns på Ukrainas territorium och föra över dem till Ryska federationen. I samband med det lovade länder som Storbritannien, Frankrike, USA och Ryssland att om bara Ukraina gav upp sina kärnvapen skulle man respektera Ukrainas territoriella integritet. Detta avtal har ryssarna helt flagrant brutit. Det ska naturligtvis kraftfullt fördömas. Vi från Socialdemokraternas sida vill vara tydliga med att vi ställer många krav på Ryssland och Ryska federationen att dra tillbaka sina trupper, inleda en diplomatisk förhandling och försöka att komma till en lösning på konflikten. Men vi har inte varit kravlösa när det gäller relationen till den ukrainska regeringen. Vi var tidigt ute med att påpeka att också Ukrainas regering har ett ansvar för att vara inkluderande. Med det har vi menat att den ukrainska regeringen måste representera hela den ukrainska befolkningen, också den ryskspråkiga delen, också krimtatarer och så vidare. Tyvärr ser vi att det finns partier, till exempel Svoboda, och även andra som står betydligt längre till höger än vad Svoboda gör, växa fram i Öst-, Central- och Västeuropa med ett främlingsfientligt budskap och ett nationalistiskt extremistiskt budskap. När vi säger att den ukrainska regeringen ska vara inkluderande betyder det att man inte ska exkludera andra. Det är ett viktigt besked till den ukrainska regeringen. Man måste se till att bredda sin regering och försöka få med personer från krimtatarerna och den ryskspråkiga befolkningen. Det är endast på det sättet som man kan få den legitimitet som framöver kommer att behövas för att genomföra de reformer som krävs i Ukraina för att Ukraina inte ska hamna i en ekonomisk kollaps. Europeiska unionen kan nu göra massor. Vi kan stödja Ukraina med ekonomiska resurser via Europeiska utvecklingsbanken och Europeiska unionen men också genom IMF. Ingen tjänar på att den ukrainska ekonomin fullständigt kollapsar, varken Ryssland eller Europeiska unionen. Det är dock väsentligt att Europeiska unionen inte bara ser till att föra över pengar till Ukraina som sedan används för att betala gamla gasräkningar till Ryssland. Pengarna måste naturligtvis i allt väsentligt användas till att bygga upp den institutionella grund som krävs för att Ukraina ska kunna bli ett land där man värnar mänskliga rättigheter och demokrati och där det råder rättssäkerhet och korruption bekämpas. Där har EU en fantastisk uppgift. Men det saknas fortfarande en sak, och det är att Europeiska unionen ännu inte har meddelat länderna i det östra grannskapet att den dag de uppfyller alla de kriterier som kan ställas på de länder som vill bli medlemmar av Europeiska unionen har de en möjlighet att söka medlemskap och bli medlemmar. Den attraktionskraften, att kunna bli medlem av Europeiska unionen, har omvandlat hela Centraleuropa. Länder har reformerats, de har genomfört minoritetslagstiftning och annat för att kunna vara med i Europeiska unionen. Den attraktiviteten och den kraften ska vi inte underskatta. Jag tror att den behövs för att de här länderna verkligen ska orka gå igenom det enorma reformarbete som nu väntar. EU borde ge ett klart besked: Europeiska unionens dörrar står öppna för alla europeiska länder som uppfyller de krav och de kriterier som ställs.
Fru talman! Jag vill börja med att ta starkt avstånd från Rysslands agerande. Det finns ingenting som rättfärdigar en rysk militär närvaro på Krimhalvön. Det finns inget stöd i folkrätten för Ryssland att hänvisa till. Det är vi alla överens om. Det enda den militära närvaron tjänar till är att provocera, och den stärker de allra mest högerextrema krafterna i landet i en redan alltför spänd situation i Ukraina som helhet. Det vinner ingen på, inte heller Ryssland. Bildt sade här tidigare att om vi låter våld segra kommer mer våld. Därför är det så viktigt att vi förebygger i stället för att vi åtgärdar i efterhand. För att verkligen förstå vad som händer i Ukraina behöver vi vara på plats, samtala med människor i landet, med alla sidor i konflikten. Få av oss i Sverige, i EU eller i Ryssland för den delen har haft den möjligheten, och risken är därför att vår bild blir väldigt svart eller vit beroende på mediernas rapportering - pro- eller anti-Ryssland. Verkligheten brukar befinna sig någonstans i en gråskala däremellan. Det är därför bra att den svenska ambassadören har rest till Krim för att bilda sig en uppfattning om situationen där. I Sverige har medierapporteringen blivit lite mer nyanserad efter hand som konflikten har pågått. I första skedet utgick den i princip från Carl Bildts uppfattningar via Twitter. Vi har precis fått höra att det just är det som håller Ryssland vaket. Men frågan är om vi vill att det ska hålla Ryssland så vaket. Bildts uttalanden har inte alltid varit ett under av diplomati och kan snarare ha bidragit till att provocera mer. Och tyvärr har han inte varit ensam om att inte tänka sig för innan man tryckt på Twitterknappen. Jag såg ett Twittermeddelande från Urban Ahlin som inte var roligt. Medborgarna i Ukraina har mer nytta av medling än av provokation mot Putin. Jag tycker att det är bra att vi har Jan Eliasson på plats i Ukraina. Där har vi faktiskt en som kan medla. Som så många gånger förr har fredliga demonstrationer övergått i våld och därefter ännu mer våld. Som det sades tidigare: Våld föder våld. Det vet vi sedan länge. Många bedömare, också Carl Bildt, sade sig ha blivit överraskade över den snabba händelseutvecklingen i Ukraina. Men jag undrar om det verkligen kom som en överraskning. En militär operation av det här slaget måste ha planerats veckor i förväg. Det har varit tydligt sedan många år hur Ryssland ser på länderna i sitt närområde. Borde inte EU ha förstått att närmandet till väst och det klara stödet vid demonstrationerna skulle leda till att Ryssland agerade? På sätt och vis har det här blivit en dragkamp om inflytande över länder och råvaror. Det börjar kännas alltmer som en form av ställningskrig mellan öst och väst än en gång där Ukraina, dess politiker och medborgare hamnar som pjäser i ett spel. Vissa av EU-ländernas egna intressen av fortsatt handel, olja, gas etcetera skymmer sikten för klara ställningstaganden när det gäller typ av sanktioner då brott mot folkrätt sker. Och det är inte första gången. Det som skulle behövas är, tror vi, någon form av trepartssamarbete. Det kommer alla att vinna på. Fru talman! Jag vill att vårt fokus ska vara på de människor som bor i Ukraina och på hur de vill se framtiden. Det stöd som EU ger måste utgå från medborgarnas behov i första hand, inte från vårt behov av råvaror och handel. I ett medieinslag efter det att Janukovytj lagt benen på ryggen och gett sig av intervjuades två personer från Majdan. De var oroliga och sade något i stil med: "Vi vet inte om det var det här vi demonstrerade för." Självklart finns det en oro bland de fredliga demonstranter som under så lång tid demonstrerat för ett närmande till oss i väst när högerextrema krafter som Högra sektorn tar sig allt större plats. Det likaledes främlingsfientliga Svoboda, som vi har talat rätt så mycket om under dagen, har fyra ministrar i den nya regeringen. Det oroar också mig. Det är första gången sedan Francotiden som vi har klart högerextrema ministrar i en regering i Europa. Dessutom har Svoboda kontrollen över en del av den statliga våldsapparaten - försvarsministeriet, riksåklagarämbetet och nationella säkerhetsrådet. Det är ett parti som har blivit uteslutet från alliansen av europeiska nationella rörelser som Jobbik och Front National ingår i. Det är inte vilka som helst som vi har att göra med, och det är oroande. Men det är självklart lika lite sant att alla på Krim vill tillhöra Ryssland som att alla som vill närma sig EU ingår i de högerextrema och rent nazistiska grupper som finns på plats men som ryska medier gärna framställer det som. Det viktiga i det akuta läget nu är att ge Ukraina stort stöd att genomföra fria och rättvisa val, först presidentvalet den 25 maj, så att alla medborgare får möjlighet att göra sin röst hörd, oavsett språkgrupp eller etnisk tillhörighet. Det är också viktigt att ett kommande parlament är lyhört och inte antar lagar som diskriminerar en viss språkgrupp eller ett visst folk. Det land som inte vill att en del av befolkningen ska vilja lämna måste garantera respekt för minoriteters identitet och kulturella rättigheter. Att konflikten i Ukraina har utvecklats på det sätt som skett är ett nederlag för diplomatin och en insiktsfull konflikthantering. Det EU borde göra är att skapa större kapacitet att förebygga att konflikter eskalerar till våld. Miljöpartiet föreslår att EU ska inrätta en civil fredskår. En sådan skulle vi ha behövt i det här läget.
Fru talman! Jag besökte Kiev förra veckan. Majdan var ett slagfält. Det fanns inte ens en sten på marken, allting var lera. Människor högg ved. Det fanns tält. I tälten kunde man få information om hur det gick för de människor som var sårade och som fick läkarvård utomlands. Överallt låg det blommor till minne av dem som blev dödade av Janukovytjs krypskyttar. Man satt på taken och sköt människor kallblodigt i huvudet. Det var stora bilder på människor som dödats. De två första två som dog på Majdantorget var inte ens ukrainare. Den första var dissident från Vitryssland. Den andra var armenier, född i Nagorno-Karabach, som hade växt upp i Ukraina. Vad var det de ville på det här torget? Vad var det de ville? Jo, de ville protestera mot en regering, en regim i Ukraina som låtit korruptionen fullständigt gå över styr. Många länder i världen är korrupta. Korruption finns där, och det finns korruption i Sverige också. Korruptionen under Janukovytjs styre i Ukraina hade gått fullständigt över styr. Det handlade om att plundra statskassan på miljarder och åter miljarder dollar och placera dem utomlands eller rigga olika typer av kontrakt och så vidare. Till slut fick människor nog av detta. Människor protesterade. De ville välja en annan väg i Ukraina. Man ville välja att fördjupa relationerna med Europeiska unionen när deras ledare egenmäktigt valde att avbryta den processen. När Ryssland nu agerar mot Ukraina innebär det att man vill stoppa ukrainarna från att själva välja den vägen. Man vill stoppa Ukraina från att fördjupa sina relationer med Europeiska unionen och att i framtiden möjligen kunna bli medlemmar. Det är ett oprovocerat angrepp vi ser, fru talman. Det är en militär invasion i form av ett strategiskt överfall som sker i strid med internationell rätt. Vi har att göra med en starkt auktoritär regim i Moskva som gör detta med tydliga fascistiska förtecken. Man befinner sig i en expansionistisk fas där man kraftigt har förstärkt sin militär och där man provocerar fram konflikter med grannländer. Det finns historiska paralleller såväl till Hitler som till Stalin och deras agerande. I närtid finns det paralleller till Abchazien och Sydossetien. Men trots allt måste det ändå vara att betrakta som ett dramatiskt förändrat beteende från Rysslands sida. Det innebär att man underminerar säkerheten och stabiliteten, inte minst i Ukraina med tanke på att man ockuperar Krimhalvön. Man försöker också provocera fram oroligheter i andra delar av landet, nu senast i Donetsk. Det är klart att detta sänder ju en chockvåg av oro till andra länder runt om i Europa, framför allt i Östeuropa. Fru talman! Vad är då viktigt? Vilka lärdomar är viktiga för oss att dra av detta? Det första är förstås att det krävs en tydlig respons, och att denna respons måste samordnas mellan Europeiska unionen och USA. Precis som socialdemokraten Urban Ahlin tidigare nämnde måste det finnas ett medlemskapsperspektiv, vilket har saknats inom det östliga partnerskapet. Det krävs ett mycket starkt moraliskt, politiskt och även ekonomiskt stöd för Ukraina. Det andra är att det krävs en insikt om hur destruktivt det är för Europeiska unionen och våra möjligheter att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter, när länder är så pass beroende av sin energiförsörjning från Ryssland. Vi kan se detta i och med att manöverutrymmet för Angela Merkel nu är rätt så kraftigt beskuret. Tyskland valde att avveckla kärnkraften och i stället gå in i ett samarbete kring en gasledning, och där är man nu. Ska man då kräva tuffare sanktioner när det i praktiken kanske innebär att man själv drabbas av inställda gasleveranser? Det är klart att då tvekar många länder. Energiberoendet från Ryssland måste därför brytas. Det innebär att man inte bara kan se denna energiomställning och klimatomställning som en ekologisk fråga, utan man måste förstå att det i högsta grad också är en fråga om säkerhetspolitik. För Sveriges del innebär det givetvis att vi inte ska avveckla vår kärnkraft. Det tredje är att detta visar vikten av ett Natomedlemskap och vikten av att kunna omfattas av det kollektiva försvaret, och det gör inte Ukraina. Därför är tröskeln lägre för Ryssland att agera på det sätt som man gör gentemot Ukraina jämfört med att agera mot ett Natoland. Den rimliga slutsatsen från svensk sida är att vi också bör söka medlemskap i Nato. Vi i Folkpartiet har förespråkat detta under lång tid, och vi anser att behovet av en svensk Natoanslutning blir ännu tydligare när vi ser det agerande från rysk sida som vi nu ser. Det fjärde är att vi måste förstå att det kan finnas också svenskt territorium som påverkas i händelse av en annan konflikt, till exempel en konflikt mellan Ryssland och Baltikum. Det innebär att den militära strategiska betydelsen av framför allt Gotland då kommer att öka i betydelse. Det betyder att också Sverige måste ha en försvarsförmåga när det gäller Gotland. Detta är något som vi i vårt parti har tagit upp under en längre tid, och vi anser att det är glädjande att andra partier ansluter sig till detta i högre grad än tidigare. Men, fru talman, det är viktigt att se skogen här och att inte förblindas av träden som står framför. Det viktigaste nu är att vi visar ett resolut starkt stöd för Ukraina, dess territoriella integritet och dess rätt att bygga sin demokrati.
Fru talman! Ja, det östliga partnerskapet handlar ju om öppenhet, ett EU som är öppet för omvärlden, ett EU som ger möjlighet för alla stater som lever upp till Köpenhamnskriterierna att också bli medlemmar. Jag var i Ukraina för tio år sedan. Då diskuterade vi dessa frågor med ukrainska politiker. Jag står fast vid den hållningen. Det är viktigt. Det har funnits en stor samsyn i Sveriges riksdag kring det perspektivet. Fru talman! Janukovytj valdes med ett uppdrag - som så många andra före honom - att närma Ukraina till EU. Det pågick länge, och det var nästan klart när Janukovytj vände på klacken, och medborgarna gick ut på gatorna till Majdan. De höll ut månad efter månad - iskalla och snöiga månader - fast ingen trodde att det skulle vara möjligt. Och det var inte bara Majdan och inte bara Kiev. Det var från stora delar av Ukraina som protesterna hördes. De fortsatte och de var fredliga ända tills de första dödsfallen inträffade på nyåret. Sedan eskalerade våldet som vi alla har fördömt. Vi har försökt under lång tid att hitta lösningar och varit med för att hitta diplomatiska lösningar. Fru talman! Den 21 februari nåddes en överenskommelse. Då fick vi se - precis som vi har sett i en del andra sammanhang - hur man försökte att blockera politiska beslut. Talmannen flydde och lämnade parlamentet, och talmannen måste enligt ukrainsk konstitution skriva under beslut för att de ska gälla. Man valde en ny talman och röstade också igenom en förändring av konstitutionen enligt den överenskommelse som gällde från 21 februari. Överenskommelsen skulle skrivas under av presidenten, vilket hade varit ett löfte. Men då valde också presidenten att lämna landet. I det läget var det nog många som undrade vad som skulle hända. Man stod utan president, utan talman och utan en regering eftersom de hade lämnat landet. Men då valde våra kolleger i det direktvalda ukrainska parlamentet med ledamöter från hela Ukraina att ta sitt ansvar. Och jag måste säga att jag tycker att de hanterade situationen mycket bra. Man valde att ge talmannen uppdraget att vara agerande president, och man valde att utse en ny regering med stor samsyn. Även om Regionernas parti inte valde att gå med i regeringen var många av dem ändå stöttande. De har också signalerat att de ska delta i det kommande presidentvalet för att ge Ukraina en ny legitim statsledning. Den ryska statsledningen valde en annan väg. Där valde presidenten och duman att ge klartecken till att sätta in militär kraft i hela Ukraina. Man valde till att börja med att invadera delar av Ukraina. Man hotar med att invadera inte bara hela Ukraina utan också områden bortom Ukraina. Det är i strid med Helsingforsavtalet, Budapestavtalet och folkrätten; det är alldeles entydigt. Som har sagts tidigare handlar Helsingforsavtalet om öppenhet och om att bygga säkerhet med transparens. Det sätt som Ryssland nu har hanterat Budapestavtalet och tiden sedan dess på är allvarligt. När man nu vänder blad står vi inför en helt ny situation, och det är naturligtvis allvarligt. Det är tydligt att Ryssland manipulerar, och vi ser ett kraftigt propagandakrig. Folkomröstningen under ockupation, som med all säkerhet kommer att äga rum på söndag som det nu ser ut, saknar grund i internationell rätt. Det är viktigt att EU nu förmår att agera enat för Ukraina, för fred, frihet och säkerhet i Europa. Det krävs stöd från EU, och det krävs stöd även för de krafter i Ryssland som vill hålla fast vid ett öppet Europa - de finns. Den 25 maj när Ukraina ska hålla sitt presidentval, fru talman, blir det ett viktigt steg på vägen till en ny ordning i Ukraina. Det är vitalt att EU, vi alla, är där och bidrar till att säkra och stödja en process fram till det valet, som garanterar legitimitet i Ukraina.
Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka min oro - jag tror att vi är eniga om den i denna kammare - över Rysslands agerande. Som jag nämnde i min inledning anser jag inte att Rysslands motiv till ett ingripande är försvarbara. Om man nu vill skydda den rysktalande befolkningen finns det mycket bättre vägar att gå än att ge mandat till ett militärt ingripande i Ukraina och med militärmakt ta kontrollen över Krimhalvön. På Krimhalvön är dessutom inte de rysktalande någon utsatt minoritet, utan de är i majoritet. Är det några som är i minoritet på Krimhalvön är det krimtatarerna. Ryssland har inget folkrättsligt mandat att inkräkta på Ukrainas suveränitet och territoriella integritet. Även om det, som jag tidigare nämnt, finns fog för kritik mot den nya regeringen i Kiev är det ju inte så att den rysktalande befolkningens existens i Ukraina är hotad. Oavsett vad man anser om vilka krav som ska ställas på Ukraina gällande ett EU-närmande, som jag får gå närmare in på i mitt nästa anförande, måste vägvalet ligga hos folket i Ukraina och inte vara upp till hot från Ryssland. Det är tydligt att Rysslands agerande är oacceptabelt och bör ge konsekvenser i form av olika sanktioner samtidigt som man försöker uppmana dem till diplomatiska lösningar och samtal med regeringen i Kiev i stället för ytterligare provokationer och aggressioner gentemot Ukraina. Vi stöder Jan Eliassons försök i detta. På söndag ska det hållas en folkomröstning på Krimhalvön om de ska ansluta sig till Ryssland. Att utlysa en folkomröstning i en tid när Ryssland med militärmakt tagit kontroll över Krimhalvön anser vi inte vara legitimt. Hur framtiden ska avgöras för Krimhalvön bör vara något som först görs upp i diplomatiska fredliga förhandlingar mellan Ryssland och den nuvarande regeringen i Kiev, och Ryssland bör dra tillbaka sina trupper från Krimhalvön. Vi måste även tänka på vad detta agerande från Rysslands sida ger för signaler till övriga Östeuropa. Det är inte konstigt att länder som Moldavien och Georgien och baltländerna nu känner en oro med tanke på att det även i dessa länder finns områden med rysktalande befolkningar. Det kan inte vara rimligt att ha som praxis att på lösa grunder med militärmakt ta kontrollen över ett område för att skydda rysk befolkning och att detta område sedan ska tillhöra Ryssland. I denna situation bör vi tydligt visa vårt stöd för Ukrainas, våra baltiska grannländers, Georgiens och Moldaviens rätt till suveränitet och territoriell integritet. Fru talman! Just med tanke på vad Rysslands agerande kan få för säkerhetspolitiska konsekvenser i vårt närområde har plötsligt flera partier i denna riksdag vaknat till och blivit försvarsvänliga. Sent ska syndaren vakna, säger jag då. Sverigedemokraterna har länge påpekat vikten av ökade försvarsanslag och vikten av ett existensförsvar. Vi har även varnat för Rysslands militära upprustning, men detta har inget annat parti tyckt varit viktigt. För innevarande år lade Socialdemokraterna 0 kronor extra på svenskt försvar utöver regeringens förslag. Miljöpartiet valde att minska försvaret med 1,6 miljarder kronor samtidigt som man talar om ett icke-våldsförsvar. Vänsterpartiet valde att minska med drygt 1 miljard kronor. Till detta kan sägas att statsminister Fredrik Reinfeldt vid upprepade tillfällen sagt - lyssna nu, Fredrik Malm - att inte heller något av de borgerliga partierna krävt högre försvarsanslag i budgetberedningen samt att inte heller regeringen höjt försvarsanslagen. Tittar man på utvecklingen över tid kan man se att anslagen till försvaret i reella termer har minskat både under socialdemokratiska regeringar och under Alliansens tid. Sverigedemokraterna har däremot föreslagit en höjning på 3 miljarder för 2014 och en ökning med totalt 24 miljarder för hela budgetperioden. För drygt ett år sedan sade vår statsminister Fredrik Reinfeldt att försvaret är ett särintresse och att det inte finns något militärt hot som motiverar ett territoriellt täckande försvar. Mot denna bakgrund blir det inte särskilt trovärdigt när statsminister Reinfeldt nyligen uttalat att han på grund av krisen i Ukraina öppnar för ökade resurser till försvaret. När Jan Björklund säger att det behövs ett doktrinskifte i försvarspolitiken med ökade försvarsanslag kan jag inte heller se att detta är något annat än tomma ord. Jag skulle också vilja citera några ord från vår statsminister Fredrik Reinfeldt i en partiledardebatt den 16 januari 2013: "De senaste dagarna har det framstått som att i princip alla riksdagens partier står för en kraftig militär upprustning. Det är dock bra när det som framförs i medierna hänger ihop med det man föreslår i riksdagen. Det skapar trovärdighet hos väljarna. Det kanske förvånar att det inte finns några stora anslagsökningsförslag från något annat parti än Sverigedemokraterna." Jag skulle gärna vilja veta vad Sofia Arkelsten, som sitter med i Försvarsberedningen, har att säga om behovet av ett svenskt existensförsvar i ljuset av krisen i Ukraina och den militära upprustningen i Ryssland.
Fru talman! I dag ser vi hur motsättningarna igen växer på vår kontinent, och vi är många över hela Europa som känner oro för att vår kontinent igen ska präglas av konfrontation, konkurrerande alliansbyggen och militär upprustning. När andra nu vill skapa just konfrontation och gräva skyttegravar blir det desto viktigare att Sverige får ta på sig rollen som det land som visar att det finns en annan väg för Europa. Fokus måste därför ligga på att återupprätta respekten för folkrätten och demokratins grundprinciper. Vi har därför ett ansvar att vara glasklara över det oacceptabla i Rysslands agerande. Ryssland måste respektera Ukrainas suveränitet och territoriella integritet. Den ryska ledningen agerar nu på ett sätt som står tydligt i konflikt med folkrätten och ingångna avtal. Den folkomröstning som planeras på Krim är illegitim. Putin hävdar att man agerar för att skydda den ryska minoriteten i Ukraina, men genom sitt agerande har den ryska ledningen försvårat möjligheten att hitta lösningar på de stora utmaningar som Ukraina i dag står inför. För Rysslands agerande finns det inga ursäkter och inga förmildrande omständigheter. Vänsterpartiet har en, och bara en, måttstock för folkrätten. Vi har i denna kammare varit konsekventa kritiker av varje land som brutit mot folkrätten - oavsett var folkrätten har brutits, oavsett vem som har kränkt folkrätten, oavsett med vilka motiv det har skett, så också i dag. Fru talman! Vi måste kunna tänka två tankar samtidigt. Vi har ett ansvar att tydligt visa att Ukrainas demokrati måste återupprättas. Alla parter måste nu avstå från våld och provokationer. Rättsstatens principer och mänskliga rättigheter måste respekteras. Protesterna mot den tidigare presidenten Janukovytj var breda och brokiga. Där fanns liberaler som drömde om ett EU-medlemskap. Där fanns vänstermänniskor som demonstrerade för social rättvisa - människor som jag har haft mycket kontakt med den senaste tiden. Där fanns framför allt många vanliga ukrainare som tröttnat på en korrumperad regim, som var alltmer lojal mot landets oligarker än mot sin egen befolkning. Men bland demonstranterna fanns också starkt högerextrema partier. Ett av dessa högerextrema partier är Svoboda, som nu har tagit plats i den breda ukrainska regeringen. I dag tillhör en av de vice premiärministrarna, jordbruksministern, miljöministern och den tillförordnade försvarsministern detta högerextrema och fascistiska parti. Vi får trots allt rapporter om attacker på både judar och vänsteraktiva. Dessa rapporter är djupt oroväckande. Ukrainas nya regering behöver visa att den är hela Ukrainas regering. Det förutsätter att Svoboda inte ges något politiskt inflytande. Fru talman! Det är lätt att känna frustration i dag. Det är lätt att känna ilska och oro över utvecklingen. Men jag är helt övertygad om att den utveckling vi ser på Krim och i hela regionen inte kommer att vändas genom en alltmer uppskruvad retorik eller genom att svenska politiker försöker vinna kortsiktiga inrikespolitiska poäng på utvecklingen. Situationen är helt enkelt alldeles för allvarlig för det. Det är centralt att vi lyssnar på Jan Eliasson och hans uppmaning: Det är just en nedtrappning av hot och en nedtrappning av det politiska språket vi behöver nu för att skapa en miljö där vi kan starta en politisk process. Alla parter har nu ett ansvar att söka dialog och agera för att förhindra en militär konflikt och ökad konfrontation. Omvärlden har ett ansvar att bidra till att skapa förutsättningar för en sådan verklig dialog. Jag måste säga att det är tveksamt om Sverige gör det när utrikesminister Carl Bildt jämför den avsatte presidenten Viktor Janukovytj med den norska nazistledaren Vidkun Quisling eller när företrädare för de borgerliga regeringspartierna talar om annalkande ryska storoffensiver i Baltikum och beskriver Rysslands agerande som "ondska". I ett läge där omvärlden borde försöka bidra till att skruva ned det politiska tonläget känns det ibland som att högerns företrädare i Sverige försöker tävla om vem som kan skruva upp det politiska tonläget mest. Jag vet att det inte ger några rubriker eller några citat i kvällspressen att tala om vikten av dialog och diplomati. Men det är min övertygelse att det är just dialogen och diplomatin, inte enskilda Twittervrål eller yviga gester i denna talarstol, som i slutändan kommer att ha störst chans att vända utvecklingen och säkra freden och säkerheten i Europa.
Fru talman! De folkrättsliga perspektiven har redan varit uppe. Jag skulle i stället vilja ha en annan ingång. Jag har med intresse inväntat Sverigedemokraternas inlägg här i dag om varför de vill ha den här debatten om Ukraina. Det är bra att vi diskuterar Ukraina, men vad är Sverigedemokraternas egentliga syfte? Jag är nämligen rädd - och jag har lite grann fått det bekräftat här i dag - att Sverigedemokraterna vill spela på den oro som nu finns för vårt närområde. Dess värre har Sverigedemokraterna samma till stor del nationalistiska agenda som präglar Putin - den agenda som vi vill försvara oss emot. Om man tittar på de motioner som Sverigedemokraterna lagt fram här i riksdagen och som nu lyfts upp ser man att de vill gå en mer sluten, nationell, isolationistisk väg. De föreslår till exempel att man ska dra in de 2 miljarderna från Försvarsmaktens deltagande i internationella insatser. Det är en inriktning som inte stämmer överens med försvarsbeslutet 2009 om att vi ska vara ute i insatser för att sedan bättre kunna försvara Sveriges gränser. Men i Sverigedemokraternas retorik ska soldaterna stå enbart på svensk mark. Det är den svenskagenda som Sverigedemokraterna driver. Vi kristdemokrater menar att globaliseringen och nya hot gör att vi inte enbart kan postera vid svenska gränser om vi ska skydda svenska intressen. Därför deltar vi i internationella insatser med EU och FN och även i partnerskap med Nato. Vi vill ha ett starkt försvar, och vi ska försvara Sveriges territorium. Men vi och Sverigedemokraterna har olika syn på hur detta bäst kan uppnås. Fru talman! När det gäller stödet till Ukraina och dess folks framtid skiljer vi oss också åt diametralt. Vi kristdemokrater ser Ukrainas närmande till EU som något positivt som ökar säkerheten i vårt närområde. Om flera länder i vårt närområde går mot demokratisering, frihet och mänskliga rättigheter har vi ett vinn-vinn-scenario som vi måste välkomna. Vi har till exempel sett utvecklingen i de baltiska staterna som många var rädda för. Deras utveckling och inriktning mot andra sidan Östersjön har med EU-medlemskapet skapat goda grannar som bidrar till utveckling och stabilitet och därmed ökad trygghet för det svenska folket. När det gäller Ukraina menar Sverigedemokraterna - det säger de också i olika reservationer - att de inte vill se en ökad rörlighet för medborgarna därifrån, vilket är kontraproduktivt. Om vi ökar möten mellan länder och mellan olika medborgare ökar ju vår säkerhet. Det är vår syn. Sverigedemokraterna är också emot ökad ekonomisk integration och handel med de östliga partnerskapsländerna inklusive Ukraina, vilket de skriver i sina reservationer. Ur Kristdemokraternas synvinkel har vi precis tvärtom goda erfarenheter av handel och ökat utbyte. Sveriges ekonomi bygger på export och öppenhet. Självklart betyder då handelslättnader mycket för båda parter. Det borde också vara Rysslands inställning, om vi nu ska komma in på Ryssland. Om vi ökar dialog och handel kan vi öka välfärden hos alla våra befolkningar, såväl inom EU som i Ukraina och Ryssland. Frågan är när Ryssland och Putin ska förstå att det är en vinn-vinn-situation om Ukraina som en brygga mellan EU och Ryssland närmar sig EU. Fru talman! När det gäller den konkreta krisen ger den senaste tidens utveckling i vårt närområde upphov till nya frågeställningar. Vart är Ryssland på väg? Vad innebär Rysslands vägval för Sveriges, Europas och det internationella samfundets säkerhetspolitiska bedömningar och planering? Ryssland är ett stort land som uppenbarligen har behov av att visa muskler. Det gäller inte bara när Putin visar sig barbröstad inför medier, utan det gäller även de facto i deras utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. I en tid då vi med mycket möda lyckats arbeta för nedrustning och då diplomati och handelsrelationer har tagit över det gammaldags vapenskramlet känns det nu som om Ryssland vill vända skutan åter mot kalla krigets dagar. Europas värderingar om frihet och mänskliga rättigheter och syn att handel och samverkan gynnar mänskligheten så att vi kan nedrusta står nu mot Rysslands stormaktsambitioner med isolationism, kränkande av folkrätten, kränkande av mänskliga rättigheter och upprustning. Det är i det sammanhanget jag inte kan förstå Sverigedemokraternas negativa syn på det östliga partnerskapet. Det är ett projekt som Sverige har varit med om att dra i gång inom EU för att bjuda in Ukraina och knyta band med EU och med de värderingar vi står upp för, för fred och frihet i stället för det ryska förtrycket, övervakningen och repressionen. Jag hoppas att jag snart kan få välkomna mina vänner i Ukraina in i den europeiska gemenskapen och de värderingar som har en enorm dragningskraft på många människor runt om i världen.
Fru talman! Nu har vi av naturliga skäl talat mycket om säkerhetspolitiken. Jag skulle också vilja nämna någonting om det svenska biståndet till Ukraina. Det här är någonting som har pågått under lång tid, men jag vill göra kammaren uppmärksam på att biståndsminister Hillevi Engström i går presenterade en ny resultatstrategi för Östeuropa, västra Balkan och Turkiet. Sammantaget lägger vi 8 miljarder kronor fördelade över sju år. Det här är också någonting som efterfrågas när man läser de dokument och slutsatser som tas fram inom EU. EU gör vissa saker, men man väntar på att de olika länderna ska bidra på olika sätt för att säkerställa den demokratiska utvecklingen. Om man tittar på den nya resultatstrategin - det är ett väldigt politiskt ord, men det är ett sätt att samla hur vi arbetar med det svenska biståndet - ser man att det är ett långsiktigt åtagande för fortsatt stöd i EU:s närområde. Sedan slutet av 1990-talet har Sverige gett ett omfattande stöd till länderna i Östeuropa och på västra Balkan samt till Turkiet för att hjälpa dem i ansträngningarna att närma sig EU. Det krävs ofta ganska långtgående reformer, och det tar både tid och kraft. Sverige är i dag en av de största och viktigaste biståndsgivarna till dessa länder. Vi satsar mer än 8 miljarder kronor. Syftet är att bidra till att få länderna att närma sig EU. Det rör sig alltså om det östliga partnerskapet - Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland - och västra Balkan - Albanien, Bosnien-Hercegovina, Kosovo, Makedonien, Montenegro och Serbien - samt, dessutom, Turkiet. Åtagandet visar en mycket viktig princip. Målet är naturligtvis att Ukraina, liksom alla de andra länder som uppfyller kraven, ska kunna bli medlem i EU. Flera av talarna här har nämnt det, och vi har som sagt en stor samsyn där. Den svenska linjen har länge varit för öppenhet och inkludering. Vi har sedan länge varit för en fortsatt utvidgning, men än så länge har medlemskapsaspekten inte varit helt tydlig från EU:s sida. Jag beklagar det. Vi fortsätter ta vårt ansvar för att stödja de länder som vill utvecklas till fria och demokratiska marknadsekonomier. Där är utvecklingsbiståndet ett av våra viktigaste verktyg. Det svenska stödets fokus är att möjliggöra en hållbar demokratisk utveckling. Inriktningen är förvaltnings- och rättsreformer, demokrati, mänskliga rättigheter, civilsamhälle, ekonomisk integrering och utveckling samt miljö och energi. Det är väldigt mycket samhällsbygge i detta. Särskilt Ukraina har redan tidigare haft bistånd som är inriktat på att till exempel stötta det civila samhället, men det handlar också om energifrågor, vilket är strategiskt viktigt. Fru talman! Jämställdhet är fortsatt prioriterat, och det tycker jag är viktigt från utrikesutskottets sida eftersom vi ofta lyfter fram frågan om kvinnors roll i post-konflikt-länder. Inom ramen för strategin läggs alltså särskilt fokus på situationen i Ukraina och länder som har ett demokratiskt underskott. Jag är stolt över att vårt utvecklingsbistånd gör skillnad, och det här är nästa steg i detta.
Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att det finns en så bred enighet bland alla politiska partier i Sveriges parlament om att fördöma den ryska aggressionen. Det är nämligen tydligt att vi måste stå upp bakom folkrätten och vara mycket tydliga med att vi inte vill att sådant här ska ske. Ju tydligare vi och Europeiska unionen kan vara, desto mer kan vi nämligen bidra till att detta inte kommer att ske i framtiden. Det är klart att det är det alla känner en viss oro över - vi har sett hur Ryssland har hejat på utbrytarrepubliker som Sydossetien och Abchazien, att man fortfarande inte har bidragit till att lösa situationen i Nagorno-Karabach och att man inte har löst situationen i Transnistrien samt att vi nu håller på att skapa oss ett nytt problem på Krim. Vi måste alltså vara väldigt tydliga med att vi ska hålla oss till folkrätten. Jag vill också hålla med Sofia Arkelsten om att det är viktigt att vi fortsätter att ge det bistånd och det stöd vi ger till civilsamhället i det östliga partnerskapet. Tyvärr började ju regeringen sin regeringsperiod med att säga att man skulle dra ned på stödet till de civila organisationerna i Ryssland. Det var ärligt talat ett dundermisstag, för om det är några som behöver stöd är det naturligtvis de civila organisationerna i Ryssland. Efter mycket protester från olika grupperingar, och även från oss i de rödgröna, har stödet kommit tillbaka så att man ändå kan ge stöd till dem som arbetar för just det Sofia Arkelsten tyckte var så viktigt: öppenhet, ett civilt samhälle, demokrati och så vidare. Det var dock inte direkt det man började regeringsperioden med, utan man började med raka motsatsen - att faktiskt dra ned på stödet. Fru talman! Jag vill inte förlänga debatten. Jag tycker att det är positivt att det finns en bred enighet om att vi fördömer det ryska agerandet och om att vi har ett krav på den ukrainska regeringen att verka inkluderande.
Fru talman! Jag tycker också att det är oerhört viktigt att vi inte ser folkrätten urholkas och att vi står upp för folkrätten i alla sammanhang. Problemet är att det egentligen inte finns några direkt tillämpbara sanktioner när folkrätten inte följs. Det som händer är i stället att det blir en massa politiska överväganden och att världssamfundet beter sig på olika sätt i olika länder när folkrätten inte har följts. Det är ett problem. Jag tycker att det är viktigt att vi inte nu skapar en praxis där vi så att säga accepterar att Ryssland går in och annekterar en del av ett annat land. Det gäller också de grunder man anför - man talar om att man går in för att skydda sin befolkning i landet, när de befinner sig i ett annat land. Jag förstår att de baltiska länderna är oroade över vad som kan komma härnäst. Det är inte så konstigt. Det jag undrar över är dock varför vi blev så överraskade av att det här skedde. Ryssland har varit väldigt tydliga med hur de ser på länderna i sitt närområde. Vi har varit tydliga med att vi vill ha in länderna i det östliga partnerskapet och att vi vill ha en nära relation till de här länderna. Vi har varit tydliga med att vi vill ha goda relationer till Ryssland också, men Ryssland har varit tydliga med att de ser de här länderna som någon form av buffertområde. Därför borde vi kanske också ha haft en bättre dialog med alla parter när vi gick vidare med associeringsavtal och sådana saker. Jag är inte så överraskad över den ryska reaktionen som det verkade som att i alla fall Carl Bildt var. När vi såg att de fredliga protesterna startade, varför hjälpte vi inte till mer då - innan det gick över i våld? Ja, vi stöttade demonstranterna, men kanske borde vi också ha haft en bättre dialog med Ryssland redan i det skedet. Jag undrar hur vi bäst ska hjälpa Ukraina nu. Vi gjorde kanske fel från början; vi skulle ha behövt en civil fredskår och en större medvetenhet om hur man kan agera i en konflikt innan den leder till våld. Nu har vi dock inte en sådan, och vad ska vi då göra för att nu hjälpa Ukraina allra bäst? Jag är inne på samma linje som Hans Linde tog upp tidigare: Vi kanske måste tagga ned vårt språkbruk, till att börja med. Ska vi kunna vara en del i en medling och spela en roll i att lösa konflikten kanske vi måste tala med folk på ett annat sätt - då kanske vi inte ska använda det språk vi har ibland har använt. Jag tror också att vi måste återföra demokratibiståndet till Ryssland och till de ryska organisationerna. Biståndet finns, men det behövs mer. Jag tycker att vi även behöver jobba mer med demokratibistånd gentemot Ukraina, särskilt i den situation vi har i dag där det finns partier som inte är demokratiska och inte respekterar allas mänskliga rättigheter. Vi behöver stärka detta. Vi behöver vara där med valobservation, och vi behöver jobba med energifrågan. När det gäller det som kom upp tidigare här i dag om energidiplomati tror vi att det är en viktig del i arbetet framöver, både för Ukraina och för andra delar av området.
Fru talman! Det är glädjande att samtliga partier här har tagit avstånd. Vissa har gjort det kraftigare än andra, men alla har ändå tagit avstånd från Rysslands oprovocerade angrepp på och militära invasion av Ukraina - som sker i strid med folkrätten. Det är mycket viktigt. Det är också, som har sagts innan, väldigt viktigt att man måste kunna försöka lösa konflikten med dialog. Dialog är det bästa sättet att lösa meningsskiljaktigheter. Det finns ett stort bekymmer i detta: Den ena sidan i konflikten, nämligen Ukraina och dess nya regering, vill lösa detta genom dialog. De har varit mycket tydliga med att de inte kommer att avfyra ett enda skott. De har sökt förhandlingar och vill se en dialog med Ryssland - medan Ryssland vägrar att acceptera någon som helst dialog om vare sig Krim eller någonting annat. Då är det viktigt, fru talman, att man förstår hur man ska karakterisera styret i Kreml. Vad är det för typ av politiskt system som i dag styr i Ryssland? Jag skulle säga att det närmast är att likna vid fascism. Svoboda är ett ultranationalistiskt parti i Ukraina, och vi tar givetvis kraftigt avstånd från det. Det finns i parlament i hela Europa. Man kan då säga att Rysslands hela regering finns hos Svoboda i praktiken. För några veckor sedan var det OS i Sotji. Det var en mycket stor debatt om vad som händer med minoriteter i Ryssland, inte minst hbtq-personer, människor i Kaukasien med muslimsk tro, invandrare i Moskva och så vidare. Huliganvåld, extremism, ultranationalism är det största interna säkerhetshotet i Ryssland i dag. Jag har inte hört ett ord om detta från Vänsterpartiet och Miljöpartiet i den här debatten. De har inte sagt ett ord om de problem som finns i Ryssland i form av detta. Vi ser en auktoritär regim som stämplar ut minoriteter på ett mycket grovt och rått sätt och som exempelvis antar specifika lagar gentemot sexuella minoriteter. Vi ser ett land som rustar upp, som bedriver angreppskrig, som har stormaktsambitioner och som kraftigt förföljer sina minoriteter. Miljöpartiets svar på detta är: Vi ska ha en civil fredskår. Och vi ska tagga ned vårt språkbruk, säger Bodil Ceballos. Är det svaret när Ryssland år 2014 är berett att annektera en del av Ukraina? Är svaret från Miljöpartiet, som kanske också blir det gemensamma rödgröna svaret, att vi ska tagga ned vårt språkbruk? Jag kan inte för min värld tänka mig att Urban Ahlin skulle instämma i detta. Det är klart att vi inte ska tagga ned vårt språkbruk. Vi ska tala om saker med deras rätta namn. Vi måste vara mycket tydliga med att vi står bakom Ukrainas rätt till sin territoriella integritet, Ukrainas rätt att få bygga demokrati och Ukrainas rätt att få vända sig närmare Europa. Ukraina har inte på något sätt, vare sig när protesterna började eller därefter, hotat några som helst andra ryska intressen än vissa ledande politikers kommersiella symbios med eliten i Ryssland. Detta är det enda som har hotats i och med protesterna. Det är viktigt att vi förstår att det centrala i detta måste vara att ge ett väldigt tydligt stöd för Ukrainas självständighet. De extrema krafterna i Ukraina i dag stärks. Deras bästa valarbetare är Vladimir Putin. Därför är det viktigt att vi visar vårt stöd för de liberala demokratiska krafterna i Ukraina.
Fru talman! Vi ska inte glömma bort att Ukraina har ryska trupper på sin mark. Deras statsledning flydde fältet. Parlamentet har försökt lösa denna extremt svåra situation så inkluderande som vissa partier gav utrymme för. Att regionernas parti valde att inte kliva in kan inte få hindra en ny statsledning att träda till. Det är viktigt med en inkluderande politik, och det är viktigt med en inkluderande utveckling i Ukraina, precis som i andra länder. Jag håller i stort med om vad Fredrik Malm nyss sade. Dialog och diplomati är centralt och har varit centralt under hela hösten och under hela det östliga partnerskapet för att försöka undvika att det som nu har hänt skulle hända. FN:s säkerhetsråd har på senare tid haft åtskilliga möten som vi har kunnat följa, öppna möten. Generalsekreteraren har givit Jan Eliasson i uppdrag att åka till Ukraina och givit särskilda sändebud i uppdrag att försöka åka in på Krim. De har blivit utkörda. OSSE försökte komma in men blev stoppade från att komma in på Krim. Europarådet har också funnits med. Och i dag pågår diskussioner i London mellan dem som garanterade Ukrainas territoriella integritet i Budapestavtalet, Storbritannien och USA. Många diplomatiska krafter har engagerat sig. Jag har aldrig sett så många statsledningar i Europa söka kontakt för att försöka hitta lösningar. Vi har haft åtskilliga EU-möten. Men en kraft verkar inte vilja ha dialog, Ryssland, utan nöjer sig med monolog och stöd för sina trupper på Krim. Fru talman! EU är ett fredsprojekt. EU handlar inte om att vara emot någon annan. Vi vill ha ett öppet EU. Det var just därför det östliga partnerskapet kom till, precis som andra arbeten som vi försöker jobba med. Det är alltså inte någonting som Ryssland ska känna sig hotat av. Vi har ju varit strategiska partner så här långt, och varför angripa en strategisk partner? Vi bygger säkerhet tillsammans med andra, åtminstone de flesta av oss i den här kammaren, inte ensamma som Sverigedemokraterna vill göra. Ensam är inte stark, även om Sverigedemokraterna tycks tro det. Rädslans politik, att varna för rysskräck som Sverigedemokraterna försöker göra här i dag, är inte heller en framgångsväg. Vi ska vara öppna, nyfikna och söka lösningar. Men jag hör i den här debatten, fru talman, en tendens som jag måste vända mig emot. Man försöker blanda bort korten och göra de nationalistiska och nazistiska minoriteterna till en huvudfråga i debatten och ge Putin och hans propagandamaskineri någon form av trumfkort. Vi är medvetna om att det finns många mörka krafter i vårt Europa, även i Sverige och i vår kammare, som jag hoppas att vi ska slippa.
Fru talman! Désirée Pethrus från Kristdemokraterna undrade varför vi begärt den här debatten. Ja, det vore väl konstigt om vi inte debatterade den mest allvarliga krisen på väldigt länge i Europa. Vi tycker att det är viktigt att belysa de säkerhetspolitiska konsekvenser som den här konflikten kan ge för vårt närområde och i förlängningen också för Sverige. Jag vill också säga till Désirée att det väl har framgått väldigt tydligt att jag kraftfullt tar avstånd från Rysslands agerande. Fru talman! Ja, det stämmer att vi från Sverigedemokraternas sida tidigare har varit kritiska till ett för hastigt närmande till EU med ett associationsavtal med Ukraina, men det var ju med tanke på de brister som fanns i förra regeringen vad gäller exempelvis en fungerande rättsstat och den extrema korruptionen. Vi anser även att länders ekonomiska standard måste vara högre innan ett brett och djupgående avtal tecknas. Det som talar till fördel för den nya regeringen är bland annat att den faktiskt valdes av en majoritet av det nuvarande folkvalda parlamentet. Innan ett avtal ska förhastas fram anser vi det dock vara viktigt att vi verkligen kan se åt vilket håll den nya regeringen stakar ut vägen. Vi ställer oss också kritiska till hela idén att ett så överstatligt EU i förlängningen ska utvidgas med länder med så åtskilda ekonomiska standarder. Sverigedemokraterna hade hellre sett mellanstatliga samarbeten och rena frihandelsavtal där nya länder, som Ukraina, mycket väl kan inkluderas. Vi håller med om att Ukraina befinner sig i ekonomisk kris och behöver stöd. Och vi ställer oss positiva till ett stödpaket via IMF, men då ska det ställas tydliga reformkrav, bland annat på att de tar avstånd från de extrema åsikter som finns representerade i regeringen. Det är av stor vikt att den nya regeringen på allvar visar att man vill föra landet i den riktning som demonstranterna efterfrågade, nämligen frihet, demokrati, fungerande rättsstat och att det tas krafttag mot korruptionen. Det är också viktigt att omvärlden ställer krav på en inkluderande regering som respekterar rättigheter för alla i Ukraina, även minoriteter. Fru talman! I ljuset av detta vill jag säga att jag är oroad över att det i den nya regeringen finns företrädare för det mycket extrema partiet Svoboda. Svobodas systerpartier i Sverige är partier såsom Svenskarnas parti som Sverigedemokraterna tar kraftfullt avstånd från. Det var medlemmar från Svenskarnas parti som var med i knivattacken i Malmö. Vi har uteslutit en medlem som tyvärr sökte sig till oss och uttryckte sympatier med Svoboda. Företrädare för Svoboda har öppet erkänt att de är nazister, och de värderingar som uttrycks i dag visar att partiet Svoboda är både homofobt och antisemitiskt. Vid försök att ordna prideparader i Ukraina har paraddeltagare slagits blodiga, och vid dessa tillfällen har Svoboda eller allierade högerextrema partier stått för attackerna. Svobodas nuvarande partiledare har i ett tv-sänt tal sagt att en judisk maffia från Moskva styr Ukraina. Svoboda vill även införa ett inrikespass med nationalitetsparagraf, vilket anses syfta till att identifiera bland annat judar. Svobodas chefsideolog sägs ha uttalat att förintelsen var en guldålder i den europeiska civilisationen som värmer den palestinska befolkningens hjärtan. Det är ett fullständigt oacceptabelt uttalande. När utrikesminister i P1 Morgon fick frågan vad han ansåg om Svoboda vägrade utrikesminister Carl Bildt att kritisera Svoboda. Han menade att den politiska ledningen i Ukraina förtjänar vårt starka stöd och att han inte såg någon risk alls med Svoboda. Detta går inte att tolka på annat sätt än att Carl Bildt stöder Svoboda i regeringen. Fru talman! Jag måste säga att detta är en mycket naiv bedömning av vår utrikesminister. Jag är intresserad av att veta vad Moderaternas företrädare i denna debatt, Sofia Arkelsten, anser om partiet Svoboda.
Fru talman! Europa befinner sig i en djup säkerhetspolitisk kris som givetvis mest direkt drabbar de människor som lever på Krim och i Ukraina men som skapar oro över hela vår kontinent. Jag är därför förvånad över att den svenska inrikespolitiska debatten de senaste veckorna handlat mer om Gotland än om Krim. Flera företrädare i debatten och även i denna kammare verkar mer intresserade av att vinna tillfälliga och kortsiktiga inrikespolitiska poäng än av att hitta en lösning på Krimkrisen. Efter att vi fått nyheten om Rysslands militära intervention på Krimhalvön tog det inte många minuter innan enskilda borgerliga företrädare började använda denna kris för att argumentera för ökade försvarsutgifter och Natomedlemskap. Tidigare försvarsminister Mikael Odenberg var nästan värst när han utropade "inget ont som inte för något gott med sig" med anledning av Rysslands militära intervention. Nu kunde Mikael Odenberg nämligen vinna debattpoäng mot dem han kallade räknenissar på Finansdepartementet. Folkpartiet har gått ett steg längre och hävdar att vi med anledning av utvecklingen på Krim måste bygga nya kärnkraftverk. Man väntar sig nästan att borgerliga företrädare ska börja använda krisen på Krim för att argumentera för sänkta studiemedel och avskaffad värnskatt. Det är ingen seriös försvarsdebatt. Även om kammaren i dag skulle fatta beslut om ökade försvarsanslag skulle det ta åtskilliga år, ja, kanske decennier innan vi skulle kunna lägga om svensk försvarspolitik. Det skulle på inget sätt hjälpa i den akuta kris som vi befinner oss i. Vi har hört Kerstin Lundgren och Fredrik Malm raljera över oss som förespråkar dialog och politiska lösningar. Vad är era alternativ till dialog och politiska lösningar? Ska luftvärn på Gotland lösa krisen på Krim och i Ukraina? Det är också oseriöst och djupt ohederligt när Fredrik Malm och Kerstin Lundgren försöker kleta ihop mig som vänsterpartist med Putin. Låt mig berätta om några saker jag gjort det senaste året. Under Stockholm Pride stod jag tillsammans med andra hbtq-aktivister utanför den ryska ambassaden och demonstrerade mot den lagstiftning som Fredrik Malm nu kritiserar. Jag såg inte Fredrik Malm där, inte heller Kerstin Lundgren. Jag såg faktiskt inte en enda företrädare för någon av era riksdagsgrupper. Ett par månader senare stod jag åter utanför ryska ambassaden. Denna gång var det med Greenpeace för att lämna över ett protestbrev till den ryska ambassadören för att Ryssland hade gripit Greenpeaceaktivister, däribland en svensk medborgare. Jag såg inte Kerstin Lundgren där, inte heller Fredrik Malm. I januari deltog jag i en stor kulturafton på ABF-huset till stöd för de politiska fångarna i Ryssland. Inte heller där deltog Malm eller Lundgren. För bara ett par veckor sedan arrangerades här i huset ett seminarium med politiska flyktingar från Ryssland. Det var vänsteraktiva som tvingats fly eftersom de kritiserat Vladimir Putin. Malm och Lundgren dök inte ens upp på detta seminarium. Det är detta som är skillnaden mellan mig och Kerstin Lundgren och Fredrik Malm. För mig är detta på riktigt. Vi har varit konsekventa när vi har stått upp för demokrati, mänskliga rättigheter och folkrätt, även när det gäller Ryssland - till skillnad från Fredrik Malm och Kerstin Lundgren som mest verkar vilja plocka fram dessa frågor när det är dags att vinna inrikespolitiska poäng. För mig och Vänsterpartiet är Sveriges försvarspolitik och Europas säkerhet alldeles för viktigt för att hanteras på detta ohederliga sätt.
Fru talman! Jag kan inte hålla med Bodil Ceballos om att vi bör tagga ned tonen. Vi ska inte säga saker som är felaktiga, men att tagga ned tydligheten när det gäller brott mot folkrätt och internationell rätt kan vi inte ställa oss bakom. Här måste vi vara tydliga. Med diplomati kan vi vara tydliga, och det hoppas jag att EU kommer att vara på måndag i sitt uttalande från utrikesministerrådet. Vi är överens med Sverigedemokraterna om att vara emot Rysslands aggression. Vi är dock inte överens med Sverigedemokraterna när det gäller stödet till Ukraina och närmandet till EU. Här är vi helt oöverens, om det finns ett sådant ord. Fru talman! Man kan inte annat än förfäras över den skrämmande sida Ryssland visar när man utan att blinka drar in med militära förband på ukrainskt territorium. Man anser sig ha rätt att skydda den rysktalande befolkningen på Krim genom att ockupera en del av ett annat lands territorium. Det, om inte annat, strider mot internationell rätt. Putin har tidigare protesterat högljutt mot all inblandning i andra länders inre angelägenheter, till exempel Syrien och Libyen. Men nu är det helt om marsch. Det gäller inte hans eget agerande. Nu är det okej att blanda sig i andra länders inre angelägenheter och till och med köra in med specialtrupper. Enligt USA:s utrikesminister Kerry finns det 20 000 ryska soldater på Krim. Både USA och EU har uttalat att de måste återvända till sina baser. Något annat finns inte på kartan. Vi måste få en observatörsstyrka på plats som kan bevaka detta återtåg. Ryssland vill med alla medel tvinga på Ukraina den euroasiatiska frihandelszonen trots att folket i Ukraina vill närma sig EU och dess associationsavtal med framtida option på att bli medlem i EU. Från de människor som har kämpat i månader på Majdan, där över hundra människor har dödats, hör vi främst att de vill närma sig EU och dess värderingar för att få demokrati, frihet från korruption, ökade möjligheter för ungas framtid, företagande utan mutor, frihet att organisera sig, partier utan oligarker och mänskliga rättigheter på alla plan. EU har en enorm dragningskraft. Ukraina är ett stort land med ungefär 45 miljoner invånare. Det är ett viktigt land med stor potential på många områden. Men precis som många varit inne på finns det många problem som måste lösas. Ekonomin är i botten, och korruptionen måste tas tag i. Det gör vi dock inte genom att inte stödja och säga att IMF ensamt ska lösa detta. EU måste med associationsavtal och handelsavtal visa liberalisering, och i vårt svenska stöd till civilsamhället i Ukraina måste vi fortsätta att bidra till Ukrainas närmande till EU. Det måste vara framtiden. Tydligheten mot Ryssland hoppas jag att vi ska vara eniga om när vi lämnar kammaren och att vi med tydligt språk mot Ryssland visar att den aggression vi ser är oacceptabel. Stödet till Ukraina hade jag också hoppats att vi skulle vara eniga om, men jag inser att Sverigedemokraterna inte kommer att stå bakom det. Jag hade önskat ett stöd för Ukrainas folk och ett närmande till EU.
Fru talman! Jag kan informera kammaren om att Socialdemokraternas biståndsbudget ser ut exakt som vår förutom en viss justering i stödet till Swedfund. Där finns alltså inga satsningar på bistånd i Ryssland, men vi får kanske höra mer om det sedan. Låt oss tala om hur viktigt det är att minska spänningarna mellan Ryssland och Ukraina och mellan Ryssland och världssamfundet. Risken finns att svårigheten att kommunicera spiller över på andra utmaningar som världssamfundet står inför. Nu pågår en massiv diplomati, och det är avgörande. Vi ska fortsätta att använda alla möjliga verktyg och forum och fortsätta samtalet och dialogen. Någon kanske undrar vad denna kris betyder för Sverige. Jag kan till viss del instämma i det Hans Linde nämnde om mediebilden: att vi har en stor kris här och att det översätts till hur det påverkar det svenska försvaret. Detta är två skilda frågor för mig, och jag tycker att det är viktigt att lyfta fram det. För svensk del är situationen i dag något vi tar på allvar. Så är det, och det finns naturligtvis en koppling. Men det krävs en rejäl analys. Försvarsberedningen har fått förlängd tid. Vi har fått ett tilläggsuppdrag för att se om vi behöver komplettera något med anledning av utvecklingen. I samband med kriget mellan Ryssland och Georgien 2008 såg vi den sänkta tröskeln för att använda våld i deras omedelbara närhet. Detta ser vi i dag. Men när vi tittar på Försvarsberedningens förra rapport ser vi att den har en hel del bra skrivningar. Det är möjligt att den måste kompletteras, men i övrigt delar jag överbefälhavarens bedömning. Försvarsreformen är inne på rätt väg och är anpassad för att möta morgondagens hot. Den moderna konfliktmiljön ställer krav, och vi behöver flexibla och användbara förband som har hög beredskap och kan sättas in snabbt vid behov.
Fru talman! Jag vill först säga till Sofia Arkelsten att jag talade om att när den borgerliga regeringen inledde sin regeringsperiod ville den dra ned på biståndet till de ryska civilorganisationerna. Det var först efter protester från oss socialdemokrater, de rödgröna och andra som den ändrade sig och återigen gav bistånd till Ryssland. Jag skulle också vilja säga att Fredrik Malm framstår som lite grälsjuk i debatten. Det är positivt att vi har en enighet mellan partierna när vi protesterar mot den ryska aggressionen. Jag tycker att Fredrik Malm övertolkar vad Bodil Ceballos och Hans Linde säger. Det är klart att vi ska sträva efter dialog och en diplomatisk lösning på konflikten. Då måste man se till att man inte säger eller gör saker som förhindrar en möjlig diplomatisk lösning. Men låt mig vara väldigt tydlig, för Fredrik Malm har rätt: Jag och Socialdemokraterna kommer alltid att tala med hög stämma när vi ser att ett annat land bryter mot folkrätten. Ryssland bryter nu mot folkrätten och har annekterat ett område i Ukraina. Det ska naturligtvis kritiseras med hög stämma och kraftfull precision. Men till skillnad från Fredrik Malm är vi socialdemokrater inte selektiva när vi kritiserar andra för brott mot folkrätten. Vi har till exempel stått i den här kammaren och diskuterat USA:s aggression mot Irak. När jag sade att det var ett tydligt och klart brott mot folkrätten fanns det andra företrädare som menade att det inte var så säkert, att det fanns olika forskare, att det berodde på hur man tolkade det och så vidare. När vi diskuterar konflikten mellan Israel och Palestina i Mellanöstern brukar jag understryka väldigt hårt att de som lever under ockupation har allt rätt i världen att skrika med hög röst och protestera mot ockupanten. I den kören brukar inte precis Fredrik Malm finnas. Det är bra enighet i den här kammaren. Vi står upp mot den ryska aggressionen, och vi ska vara tydliga. Men vi ska självklart göra allt vi kan för att hitta en diplomatisk lösning på konflikten.
Fru talman! När man hör vissa av Alliansens företrädare låter det som om vi är väldigt oense om något vi är ense om. När jag talar om att tagga ned språkbruket menar jag att jag inte tycker att vi via Twitter ska läsa saker som att Janukovytj är en quisling. Jag tycker inte heller att vi ska läsa att Putin lider av postimperialistiskt stressyndrom. Jag tycker att det är uttryck man inte behöver använda. Jag skulle vilja att Sverige är det land som blir anlitat att medla i olika situationer, så som Jan Eliasson nu gör och som Sverige gjort tidigare. Jag tycker att detta är viktigt. Vi har ett gott anseende, och det ska vi bygga vidare på. Vi ska helt enkelt inte förstöra det. En annan sak Fredrik Malm sade lät som om att han tror att jag vill ställa en civil fredskår framför ryska tanks. Det vill jag självfallet inte. Jag menar att vi, när vi ser att en konflikt påbörjas och är i sin linda, skulle behöva ha en beredskap att gå in med människor, diplomater, utvecklingsarbetare, analytiker etcetera som kan försöka hindra att det övergår i våld. På ett fredsseminarium för inte så länge sedan hörde vi Folkpartiets försvarspolitiska utrikesperson Allan Widman ställa sig bakom detta. Det är alltså något Folkpartiet tycker är bra, och jag förstår därför inte varför det är så besvärligt när jag tar upp att vi skulle kunna ha en civil fredskår som kan göra nytta.
Fru talman! Det är inget fel på välviljan hos Bodil Ceballos. Den är gränslös och obesprutad. Det är oklart om man lyssnar i Moskva, men vi kan väl alla lite till mans känna att om vi har tagit i lite för mycket mot Vladimir Putin eller Viktor Janukovytj får vi kanske be dem om ursäkt, om de känner sig upprörda och kränkta. Hans Linde sade att Europas säkerhet är viktig för hans parti. Vänsterpartiet är det väl det sista partiet som ska tala om det, fru talman. Hans Linde sade också att vi inte var med vid något torgmöte för några månader sedan. Jag kan berätta för Hans Linde att vi protesterade i 70 år mot dem som styrde i Ryssland. Var fanns ni då? I dag är det nio år och fyra månader sedan Vänsterpartiets förre partiordförande slutade kalla sig för kommunist. Det har inte ens gått tio år. Att tala om Ryssland är en sak, men när det gäller att i handling visa att man står upp för demokrati i alla lägen, Hans Linde, inte selektivt, har ni en del i övrigt att önska. Fru talman! Jag noterade att Julia Kronlid från Sverigedemokraterna stod i talarstolen och sade att personer som stöder Svoboda söker sig till Sverigedemokraterna. Då har ert parti verkligen ett Svobodaproblem, Julia Kronlid, som jag är övertygad om att inget av de andra sju partierna i den här kammaren har. Det är inte vanligt förekommande i mitt parti Folkpartiet att det kommer personer med högerextrema ståndpunkter och söker medlemskap. Jag har inte sett att det har skett hos Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet heller. I Sverigedemokraterna har ni verkligen en hemläxa att göra så att de intoleranta krafterna inte söker sig till ert parti, Julia Kronlid.
Fru talman! Den här debatten har givit ett entydigt besked: Ryssland ska ut ur Ukraina. Folkomröstningen på söndag är inte legitim. Politiska lösningar är nödvändiga. Ukrainas försök att ge landet en ny legitim statsledning får fullt stöd. Den här debatten har också visat, åtminstone delvis, att man försöker göra det hela till en försvarsdebatt i Sverige med snabba beslut. Från Centerpartiets sida tycker vi entydigt att försvarsbeslut inte ska fattas över en kaffekopp och med snabba ryck. De ska fattas utifrån en noga analyserad verklighet. Vi ska också göra det tillsammans med andra eftersom vi i dag bygger säkerhet tillsammans med andra. I debatten har man också visat en tendens att vilja lyfta fram de mörka krafter som finns i Ukraina precis som i övriga Europa och också här i Sverige. Putin vill göra dem till huvudfråga. Vissa här kanske också har en tendens att vilja göra det, vilket jag beklagar. Vi tar avstånd från dessa krafter, oavsett om de finns i Ukraina, i Sverige, i Ryssland eller på andra ställen. Vi måste ta en fajt mot dem. Det blir också lite spännande att se om Sverigedemokraterna utifrån den argumentation som vi har hört här kommer att finnas med på Pride här i Stockholm när vi ska fira. Det låter nu som att Sverigedemokraterna har bytt fot. Ni är välkomna att vara med och stötta Pride och delta i Prideparaden.
Fru talman! Jag skulle först vilja säga en sak till Fredrik Malm. Den person som sökte sig till Sverigedemokraterna, och som nu är utesluten, visade extremt dåligt omdöme. Sverigedemokraterna tar tydligt avstånd från Svoboda här i dag och har uteslutit denna person. Problemet är att Alliansen och vår utrikesminister inte tar tydligt avstånd. Det är det som är problemet i dagens debatt. Jag beklagar också att jag inte har fått något svar från Sofia Arkelsten när det gäller hur man ser på svensk försvarspolitik i dagens läge. Kerstin Lundgrens svar på Sverigedemokraternas krav på ett utökat försvar var att vi ska vara öppna och nyfikna. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Avslutningsvis vill jag säga att jag hoppas, även om det ser mörkt ut, att Ryssland och Ukraina till slut kan finna långsiktiga och fredliga lösningar på krisen. Vi kan dock inte komma ifrån att den militära upprustningen och de omfattande militärövningar som pågår i Ryssland tyder på en oroande utveckling, både för Ukraina och för övriga Östeuropa. Jag anser att det är oansvarigt att vår regering tidigare har avfärdat Sverigedemokraternas varningar för Rysslands upprustning. Vad gäller synen på Ukraina vill vi naturligtvis stödja en utveckling för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter för folket i Ukraina och för respekt för Ukrainas självständighet och territoriella integritet. Det som vi vill göra beträffande närmandet till EU är att ställa tydliga krav för att få till en sådan utveckling och inte göra ett förhastat associationsavtal när man inte har ställt dessa tydliga krav.
Fru talman! Det mest överraskande i den här debatten har varit att Julia Kronlid från Sverigedemokraterna har kommit ut som Prideförsvarare. Jag kan påminna om vad Julia Kronlids egen partisekreterare Björn Söder har sagt om Pride här i Sverige. Då låter det på ett annat sätt. Då har Björn Söder sagt bland annat följande: Perversa och onaturliga läggningar lyfts fram av massmedier och politiker som normaliteter, och de nästan slåss om att vara de som skriker högst till försvar av dessa sjukliga jippon. I dag lät det lite annorlunda när det handlade om Prideparader i Ukraina. Annars har detta varit en ganska lam debatt. Det är inte så förvånande när utrikesministern inte vill vara med i denna viktiga debatt. Jag måste säga att jag har ganska många synpunkter och frågor till Carl Bildt angående hans agerande de senaste veckorna. Jag skulle vilja fråga Carl Bildt på vilket sätt hans jämförelse mellan Janukovytj och nazistledaren Vidkun Quisling har bidragit till en lösning av Krimkrisen. Jag skulle vilja få ett tydligt svar på om Carl Bildt verkligen anser att Svobodas fyra representanter i den ukrainska regeringen är fullvärdiga demokrater, som han tidigare har talat om här i kammaren. Dessa svar har vi tyvärr inte kunnat få därför att de borgerliga partierna i stället har skickat fyra fria debattörer. Det är någonting som vi i denna kammare tyvärr har lärt oss gång på gång. Vi kan lyssna på Kerstin Lundgren, Fredrik Malm och de andra borgerliga företrädarna. Det är underhållande och trevligt att diskutera. Men i slutändan är det trots allt Carl Bildt som bestämmer svensk utrikespolitik. Eller för att travestera en borgerlig debattör: Man kan skrapa på vilken lucka som helst på den borgerliga trisslotten, men i slutändan är det ändå Carl Bildts twittertråd man finner. Jag tycker att den svenska debatten och även denna debatt om Ukraina och Krim i många delar har varit sorglig. Det känns stundtals som att det har varit en tävlan om vem som kan skruva upp retoriken mest. Jag tillhör ett parti som inte kommer att delta i den tävlingen eftersom vi anser att säkerheten och svensk försvars- och säkerhetspolitik är alldeles för viktig för det.
Fru talman! När det gäller att tala fint med Putin talade Jan Eliasson om ett verbalt eld upphör. Jag är inte säker på att Putin är just den person som kör med finsnack när det gäller utrikespolitiken och oppositionella. Jag vill understryka den interna situationen i Ukraina. Den har tagits upp lite grann. Jag tänkte konkludera lite grann av EU:s rådsslutsatser som antogs av utrikesministrarna den 3 mars, vilket inte är särskilt länge sedan. Under punkt 5 i dessa slutsatser, som Sverige har skrivit under, står det att EU vill understryka vikten av inkludering på alla nivåer i Ukrainas olika beslutsorgan - alla regioner, alla folkgrupper, alla nationella minoriteter ska inkluderas i enlighet med Ukrainas internationella förpliktelser - och att Ukraina bör ta hjälp av expertis från Europarådet och OSSE när det gäller detta arbete. EU och Sverige har varit tydliga när det gäller att approchera det som det har varit en stor diskussion om, nämligen minoriteters rättigheter i Ukraina. Avslutningsvis hoppas jag att man på måndag på utrikesministrarnas möte i EU i Bryssel kommer att tala med en enad och stark röst gentemot Ryssland och för ett starkt stöd för det ukrainska folket och för alla som har dött på demokratitorget och självständighetstorget Majdan. Jag hoppas att vi får se en fredlig utveckling och att diplomatin får segra till gagn för Ukraina men förhoppningsvis också för det ryska folket och att det så småningom också får bli en del av den dialog som vi vill upprätta även med folket.
Fru talman! Kontakterna mellan EU och Ukraina inom ramen för det som kallas det östliga partnerskapet är viktiga för människorna i Ukraina. Det är deras drömmar om välstånd, utveckling och ett liv i fred, frihet och demokrati som står på spel. Låt mig, fru talman, trots allt avsluta med formalismen. Under Georgienkrisen, eller Georgienkriget, hanterades informationsutbytet mellan regering och riksdag just genom att använda det formella grepp som vi använde oss av tidigare i dag, information från regeringen. Så har regeringen gjort även här. Men det är inte det enda sättet som riksdagen eller utrikesutskottet får information. Låt mig därför sätta bilden av hur vi har arbetat i närtid. Under förra veckan hade utrikesutskottet ett gemensamt möte med EU-nämnden där vi fick information av kabinettssekreterare Frank Belfrage inför utrikesministrarnas möte i Bryssel. EU-nämnden hade dessutom samråd med statsminister Fredrik Reinfeldt inför toppmötet där Rysslands agerande i Ukraina hanterades. Utrikesutskottet hade även möte tillsammans med försvarsutskottet, med utrikesrådet Torbjörn Sohlström, vad gäller säkerhetspolitiken. Vi hade också möjlighet att träffa representanter för MUST. I går på utrikesutskottet fick vi åter information av kabinettssekreteraren inför nästa möte med EU:s utrikesministrar nu på måndag. Dessutom har utrikesutskottet antagit en plan för det fortsatta inhämtandet av information. Det finns mer att säga om det fortsatta arbetet. Den processen är som sagt pågående. I min roll som ordförande för utrikesutskottet i Sveriges riksdag är det viktigt för mig att vi har tät kontakt med och får god information från regeringen. Jag vill tacka alla deltagare för debatten. Det har varit intressant. Jag vill betona att vi trots allt har stor samsyn i det svenska parlamentet i de här frågorna.