Hennes tillsättning för två år sedan var utomordentligt olycklig och föregicks av en smutsig förtalskampanj riktad mot hennes främsta konkurrent, också kvinna.
Åkesson hämtades från Lunds universitet, landets nästa äldsta, där hon var pro-rektor. Hon hade 2008 sökt tjänsten som rektor där, men regeringen utsåg en annan person, Per Eriksson, som även han externrekryterades. Det visade sig att Eriksson i sitt CV hade överdrivit sina akademiska kvalifikationer inför rektorskonkurrensen för att kunna utses till professor i ett snabbförfarande – han hade tidigare inte ens docentkompetens, och det hade inte Åkesson heller. Däremot hade han varit generaldirektör för ett statligt verk.
För att Åkesson senare skulle kunna komma ifråga i Uppsala snabbefordrades också hon till professor 2011. Därmed hade landets två främsta och äldsta universitet i ledningen fått personer som vetenskapligt var långt mindre än meriterade än ett stort antal av deras medarbetare. Så som företagsekonomen, professor Lars Engwall, visat i en studie har trenden under de senaste två decennierna varit klart fallande när det gäller vetenskaplig meritering blad dem som utsetts till universitets- och högskolerektorer. Eriksson och Åkesson sänkte standarden ytterligare.
Det är också påfallande att man i såväl i Lund som i Uppsala har ansett sig behöva gå utanför kretsen av det egna lärosätets medarbetare för att få fram en dugande universitetsledare. Andra egenskaper än de akademiska har tillmätts en överordnad och utslagsgivande betydelse. Detta innebär i sig en nedvärdering av de respektive lärosätenas akademiska personal. Att tillsättningarna även i andra hänseenden, såsom organisatorisk kompetens, har visat sig misslyckade – det gäller exempelvis småhögskolor som Gävle och Södertörn, där sittande rektorer också har externrekryterats – illustrerar att det finns ett systemfel i de svenska universitetens skötsel och uppbyggnad.
Per Eriksson i Lund klarade sig undan den svidande efterhandskritik han fick när det visade sig att han hade fifflat. Hur det går i Uppsala är en öppen fråga. Eva Åkesson har haft lätt att skaffa sig ovänner genom okänslighet i ämbetsutövningen. Att myndighetschefer har fått maka på sig under pågående mandatperiod är inte längre en alldeles ovanlig företeelse i Sverige.
TfFR 140214
Carola Lemne, ordförande i Uppsala universitets styrelse, har redan försökt övertyga Eva Åkesson att lämna rektorsposten
Uppsala universitet är ett svenskt statligt universitet i Uppsala. Det grundades 1477 och är därmed Nordens äldsta.
Uppsala universitet har sedan början av stormaktstiden utvecklats till ett av Europas främsta centra för högre utbildning och är idag internationellt framstående. Det rankas regelbundet som ett av Sveriges främsta och bland världens 100 främsta universitet.
Universitetet är organiserat i nio fakulteter med totalt omkring 23 000 studenter och cirka 2 000 doktorander. Av de 6 000 anställda är 3 800 lärare av olika slag. Universitetet omsätter cirka 4,3 miljarder kronor per år, varav cirka 60 procent går till utbildning och forskning.
Femton nobelpristagare har studerat eller tjänstgjort i Uppsala, och bland universitetets alumner återfinns bland andra åtta regenter, fjorton statsministrar och över 50 ledamöter av Svenska Akademien. Universitetet kännetecknas även av dess tretton traditionsrika studentnationer. Universitetet tillhör Coimbragruppen.
Arkitektoniskt präglar Uppsala universitet alltjämt området runt Uppsala domkyrka väster om Fyrisån starkt.