Skriv ut denna sida

Vända vinden efter kappan, om ett stort litet Galleri på tvären

Antonie Frank Grahamsdaughter 12 juni 2013
Ubåt och jordglob av Ulf Rahmberg. Antonie Frank

Nationalgalleriet rör sig längs hela skalan av konstnärliga uttryck. Upphetsande boxningsmatcher, skräckskildringar, politik, satir – och naturligtvis konst. Det här årets utställning har fått beteckningen Ubåtsdöden.

Utställningen på Nationalgalleriet "Coca-Cola 100 år” en läskig historia som Nationalmuseum svalde och vi satte i halsen!

Nationalgalleriet blev ryktbart nästan från start. 1987 hade Nationalmuseum den kontroversiella av Coca-Cola sponsrade utställningen ”Coca-cola 100 år”. Nationalgalleriet hade en motutställning som blev en veritabel publiksuccé. Utställningen fick mycket uppmärksamhet och blev omskriven och startade tidernas samhällsdebatt. Frågan om sponsring och marknaden i kulturen var en hett debattämne.

 

Idag fortfarande högaktuellt då marknaden kommersialiserat det mesta av vårt gemensamma bygge och även slagit igen sina käftar över konsten.

 

Nationalgalleriet i Gamla Stan, Stockholm skiljer sig från de flesta konstgallerier genom att det drivs av en grupp konstnärer och inte av en kommersiell gallerist. Konstnären Hasse Lindroth blev erbjuden en f.d. gammal ramaffär i Gamla Stan. Han bestämde sig för att starta ett Galleri och bildade en grupp som startade Nationalgalleriet 1984 med utställningen ”skåpmat”.

 

Bland Nationalgalleriets många kända utställare under åren märks Rut Hillarp, Kjartan Slettemark, Ulf Rahmberg, Linda Lysell, Martin Lamm och Channa Bankier plus tre hundra andra. Helene von Bahr som tillsammans med Hasse Lindroth berättar för mig om hur Galleriet startade och tänker tillbaka på "Coca-Cola 100 år”. Hon visar mig en pärm överfylld med tidningsartiklar. Jag är imponerad av galleriets aktivitet och ihärdighet under alla åren.

Ulf Rahmberg konstnär och tecknare i tidningen Puss, sitter också runt bordet och berättar. Hans satir gör sig fortfarande gällande i utställningen ”Ubåtsdöden” på årets Supermarket.

 

En minnesvärd eggande utställning på Nationalgalleriet blev ”Äntligen hemma” 1992 som ett svar på Nationalmuseums okritiska utställning av Carl Larssons verk. Utställningen ”Smällar man får ta” var en samlingsutställning om terrorism 2002. Galleriets julutställningar är väl värda ett besök – 2011 var titeln ”Apokalops – en gammaltestamentlig stuvning” och 2012 hette den ”Tomtens ockulta däckmarknad - en liten djefla god affär”. Jag väntar nyfiket på vad 2013 års julutställning kommer att handla om.

En av de första utställarna var Lars Hillersberg som är känd för att ha stått bakom tidningen Puss som gjorde satir av den tidens svenska inrikes- och utrikespolitik. Mellan januari 1968 och hösten 1973 var Puss den viktigaste undergroundtidning i Sverige. Dess varumärke var en grimaserande satir som i text och bild ställde ut maktens obscenitet. Tidningens innehåll bestod av utfall mot politiker och opinionsbildare, fördömanden av USA:s krig i Vietnam och av polisens arbetsmetoder och mycket mer.


På den årligt återkommande utställningen Supermarket, de icke-kommersiella konstnärsdrivna galleriernas konstmässa på Stockholms kulturhus, presenterade sig Nationalgalleriet så här: Galleriet har inte någon särskilt konstnärligt eller ideologiskt program, men föredrar konstnärer som har något viktigt att säga. Nationalgalleriet är mest känt för dess satiriska grupputställningar som mixar absurditet med samhälleliga ställningstaganden. Enskilda konstnärers utställningar rör sig mellan filosofiska spörsmål och subversiv underground. Nationalgalleriet rör sig längs hela skalan av konstnärliga uttryck. Upphetsande boxningsmatcher, skräckskildringar, politik, satir – och naturligtvis konst.

Det här årets utställning har fått beteckningen Ubåtsdöden. En oförklarligt försvinnande av en ubåt har rapporterats och obskyra källor påstår att ubåtens besättning har dött under mystiska omständigheter vilket av utredarna fått namnet Ubåtsdöden. Omständigheterna har ännu inte bekräftats från de svenska myndigheterna.

Boken om Nationalgalleriet ”Vända vinden efter kappan om ett stort litet Galleri på tvären” tycker jag suveränt beskriver detta icke-kommersiella galleri som stått ”pall” tills idag.

Antonie Frank.
Filmkritiker bl.a för Folket i Bild/Kulturfront

Läs mer: 14/6: Lars Hillersberg

 


Vernissage för utställningen och boken "Lars Hillersberg". Fredag den 14 juni kl 17.00 i Galleri 5, Kulturhuset . Utställningen invigs av Leif Nylén, kritiker och författare. Vid pianot Johnny Mowinckel. Releasefest 19.00 på KulturhusTaket. Andreas Berg och filmaren Tarik Saleh samtalar om boken. Live: Love Antell.

 

Konstnär blir den som inte kan bli serietecknare", brukade Lars Hillersberg säga. Hans dräpande, svarta satirteckningar kommenterade under flera decennier allt från små dagsaktuella händelser till internationell storpolitik.

 

Samlaren Valdemar Gerdin och illustrationshistorikern Andreas Berg presenterar den första retrospektiva utställningen efter Lars Hillersbergs (1937–2004) bortgång, med ambitionen att visa hela hans konstnärskap. Det blir tillfälle att fundera både över de bildstormar som Lars Hillersberg väckte på sin tid och över hur genren politisk satir har utvecklats från 60-talet fram till idag.Lars Hillersberg var en föregångare när det gällde egenpublicering och serier.

 

Hans karikatyrer och drastiska utspel väckte starka känslor och själv satte han en ära i att bli refuserad. Från första början gick han i klinch med konstbegreppet och han dolde aldrig sitt förakt för konstmarknaden, trots att egna hans karriär fick en flygande start.När Hillersbergs konstnärskap visas på nytt, nio år efter hans bortgång, framträder flera nya och oväntade sidor.

 

Förutom de välkända satirteckningarna och grafiken visar vi målningar i större format och några av hans skulpturer. Du kan också återupptäcka tidningen "PUSS", som digitaliserats inför utställningen, och följa hans fortsatta publicistiska verksamhet med tidningen "Utslag" på 80-talet och "Gatskrikan" på 90-talet.Det var USA:s inblandning i Vietnamkriget som väckte Hillersbergs politiska engagemang.

 

Våren 1967 deklarerade han att han att han skulle lämna produktionen av unika konstverk för att övergå till bildproduktion för massmedia. Så presenterades tidningen "PUSS" för allmänheten – "en ljuv, spirituell och humoristisk uppvisning i revolt, avsky, leda och äckel inför det bestående, etablerade och välmående" skrev Olle Granath i Dagens Nyheter.

 

Det skulle bli 24 nummer av "PUSS" mellan 1968 och 1973 med Lars Hillersberg som drivkraft och ansvarig utgivare. I redaktionen ingick av och till Carl Johan De Geer, Karin Frostenson, Åke Holmqvist, Leif Katz, Ulf Rahmberg, Lena Svedberg och Christer Themptander. Utställningen är sammanställd av samlaren Valdemar Gerdin och illustrationshistorikern Andreas Berg, som även är redaktör för boken "Lars Hillersberg – entreprenör och provokatör", utgiven av Ordfront förlag i samband med utställningen.

Antonie Frank Grahamsdaughter

Relaterade artiklar (efter tagg)